Den som försöker följa med eftervalsdiskussionen blir lätt yr i bollen av alla rykten och mer eller mindre verklighetsförankrade spekulationer. Vanligast torde dock vara funderingar kring en regering som innebär ett korsande av svensk politiks motsvarighet till Berlinmurens dödszon, alltså blockgränsen.

Få om ens någon, verkar ägna så värst många tankar åt att reflektera över att en sådan sak – faktiskt – ter sig svår av det enkla skälet att partierna inte är överens om vare sig verkligheten eller hur man vill förändra den.

Må vara hur det vill med detta. Men en av grundorsakerna, som jag ser det, till att vi har fått den här utvecklingen i vårt land, men inte bara här, är det som hände just denna dag, den 11 september 2001, med terrordåden i USA där fyra flygplan användes som vapen.

Det islamistiska dådet och andra som följt sedan dess och konvulsionerna efter den revolt i den muslimska världen som brukar kallas Den arabiska våren, har medfört flyktingströmmar som i sin tur banat väg för nationalism av allra värsta sort.

En del sådant hade vi nog fått ändå, men som det nu ser ut är det på tok för mycket över hela världen.