En sådan här dag, går det inte att komma förbi det som hände för 80 år sedan. Då visade nazismen sitt verkliga ansikte under det som gått till historien som Kristallnatten. Beteckningen kom sig av alla de krossade fönster som pogromen resulterade i.

Fönster kan lagas. Värre var ändå de 400 mord som skedde och de tiotusentals judar som fördes till koncentrationsläger denna skräckens natt.

Aktionen var noga planerad och inget ”spontant” folkligt upplopp, som man försökte göra gällande. Polisen underrättades om att inte ingripa mot förstörelsen och vilka personer som skulle gripas.

Nazisterna agerade slugt alltsedan makttillträdet 1933. Hela tiden följde man reaktionerna på det hårdnande förtrycket. Uteblev de, skärptes förtrycket.

På motsvarande sätt kan man se hur Åkessons gäng hela tiden agerar både offentligt och bakslugt för att flytta fram sina positioner. Och på flera sätt har det också lyckats. Både M och KD svajar om att inte ta stöd av Åkesson. Tankegångarna tycks vara att man väl kan försöka att se om inte SD släpper fram Kristersson. En del verkar tro att utifrån något slags allmänpolitiskt synsätt borde väl Åkesson hellre se Kristersson än Löfven som statsminister.

Det är just där som kalkylen brister. Det går inte att lita på Åkessons gäng ett ögonblick. De är inte intresserade av av vilken politik som förs. Inte ens om man skulle komma dragandes med någonting i stil med att strama till integrationen eller invandringen. När Riksdagen ska fatta beslut om budgeten, kommer de att rösta på oppositionens budget med motiveringen att regeringen, vilken den nu är, inte har gått dem till mötes.

Frågor om invandring och integration är för dem inget annat än svepskäl för att få till stånd den omvälvning av samhället de vill se med kulturell likriktning och storvulen nationalism. Demokratin, som vi känner den, skulle vara ett minne blott.

Är det verkligen det de som nu propagerar för att ”tala” med Åkesson önskar?