Det har noterats att löftet om att ha Europas lägsta arbetslöshet, inte fanns med i Löfvens regeringsförklaring. Detta till skillnad från hur det har sett ut sedan 2014. Ylva Johansson skyller på att det som gäller i dag är M/KD – budgeten, förvisso ett hafsverk, men som likväl bara har varit i kraft några dagar.

I själva verket har vi glidit längre och längre från det målet under flera års tid. Det är för övrigt märkligt med arbetslösheten. Så snart som S återinträder i regeringsställning, upphör den mer eller mindre att vara ett problem. Så var det 1982 och så var det 1994. För att nu ta några exempel.

Detta står i bjärt kontrast till de domedagsscenarion som målades upp av S när partiet varit i opposition. Då var massarbetslösheten nära, och det skulle sättas in alla klutar, eller vad det nu var. Kulmen kan sägas ha nåtts i och med den så kallade ”värnskatten” efter 1994 års val.

Ordet för tankarna till hotande krig, vilket ju också ursprungligen var betydelsen, men nu var det alltså frågan om en skatt över en viss inkomstnivå, i praktiken en skatt på utbildning, som skulle frälsa oss undan den hemska arbetslösheten.

Det var inget annat än fake news, och att skatten nu försvinner kan ses som en välbehövlig återställare av de grunder som skattereformen i början av 90 – talet vilade på.

L och C har omedelbart reagerat på Johanssons bortförklaring och det är bra. Men nu gäller det att se upp så att det inte kommer annat liknande framöver där S – återigen – vill göra gällande att arbetslösheten skulle vara någon annans fel.