Så kom valresultatet vi med största spänning väntat på. Jag menar givetvis Liberalernas provval inför valet till EU – parlamentet i maj. Med hela 20 röster kom jag på plats 104 (applåder). Med tanke på den i stort sett obefintliga kampanj jag fört inför provvalet, var det inte så dåligt.

Vad ska jag då lyfta för frågor i den personvalskampanj jag utgår ifrån ska bära hela vägen till Strasbourg och Bryssel? Ja, förutom rena självklarheter som att sluta upp med jordbrukssubventioner omfattande över hälften av EU: s budget, införandet av en europeisk försvarsstyrka och se till att länder som Polen och Ungern antingen lever upp till de krav på demokrati som medlemskapet faktiskt kräver eller också slängas ut, tycker jag att det måste till åtgärder för att förankra vad EU faktiskt betyder för oss.

Jag kommer att uppmana till ökad konsumtion av brysselkål och att månads/veckopeng till det uppväxande släktet alltid räknas om till euro, så att de vänjer sig.

Skämt åsido. De frågor som EU handlar om är i grunden två: freden och miljön. Allt annat är egentligen sekundärt.

Den 25 januari 1404 belägrade Kalmarunionens styrkor Visby, som då tillhörde Tyska orden, en utlöpare av alla de korståg som korsat Europa och Mellanöstern alltsedan 1099. Kalmarunionen var ett försök att samla Norden i ett rike och få slut på de ständiga krigen. Det gick ju i förlängningen inte riktigt som det var tänkt, men grundtanken var det förstås inget fel på. Ingen union är perfekt, så inte heller EU. Men det är nu ändå så att det är det enda som står till buds detta år 2019.