Den 27 januari 1945 befriades Auschwitz. Det har blivit förintelsens minnesdag. Det finns alla skäl att hålla den hågkomsten vid liv i ett läge när det finns tendenser till att både förneka eller förringa det som hände.

Att förneka att det som hände judar, romer och andra som nazisterna fann misshagliga, är så absurt, så det behöver man inte slösa så mycket tid på. Då är det faktiskt på sätt och vis värre att förringa det som hände. Som när ordföranden i Tysklands motsvarighet till Åkessons gäng, säger att det ju bara var en ”flugskit” i Tysklands stolta 1000 – åriga historia.

Den lilla lorten smetade ner hela Tyskland med smuts så det stinker än i dag. Dessutom är historieskrivningen åt skogen. Den ”stolta” historien rymmer ett stort antal synder som tyskarna knappast kan vara stolta över.

Ben Gurion sa om förintelsen: ”Förlåt, men glöm aldrig”.. Glömma ska vi inte göra, men man bör inte heller förlåta obotfärdiga typer som inte vill erkänna vad som faktiskt har inträffat.