Så har det gått nästan en månad efter operationen. Aktionsradien är begränsad, men det är bara att bita i. Det är också det som mittenpartierna nu får göra när avgörandets stund närmar sig. Förhoppningsvis blir resultatet inte fullt så ”kryckigt” som läget är för min del just nu. Det återstår förstås att se.

Det ordas en hel del om den förfärliga splittringen inom L just nu, men den som har varit med ett tag har upplevt liknande situationer tidigare utan att det för den sakens skull har resulterat i några bestående motsättningar. Liberaler har respekt för demokratin, också den interna. Och när saken till sist avgörs, brukar man acceptera det.

Det är inte alltid enkelt att manövrera när de stora elefanterna börjar dansa. Det fick svenskarna erfara den 9 januari 1812 då Napoleons trupper besatte det dåvarande Svenska Pommern. Kriget då slutade med att olika allianser bildades och gick under när länder bytte sida i kraftmätningen mellan Europas stormakter. Historien lär oss att allianser inte består för evigt.

Åtta av liberalernas riksdagsledamöter lever tydligen i den (o)saliga tron att det går att släppa fram Kristersson och ändå slippa Åkesson.

Ursäkta uttrycket, men hur dum får man egentligen bli? Kristerssons försäkringar om att Åkesson inte alls ska vara med i bilden är inte värda mer än en tysk mark under hyperinflationen på 20 – talet.

Varifrån kommer egentligen det här önsketänkandet? För det är vad det är frågan om. Troligen efter många år där S varit huvudfienden.

På många sätt är det fortfarande så, men valresultatet talar sitt tydliga språk. Man bör dessutom i det här fallet tro på Åkesson när han klart har uttalat att en regering där L och C har någon form av inflytande är något SD kommer att rösta emot. Till det kan vi ju lägga det hafsverk till budget som M/KD fick igenom med Åkessons hjälp. Spåren förskräcker redan.

För att återvända till mellankrigsåren, släppte den tyska högern fram Hitler 1933 i tron att man skulle kunna använda nazisterna för att mota bort den socialistiska vänstern.

Hur det gick, det vet vi. Det fick inte minst de soldater erfara som deltog i slaget vid Monte Cassino som inleddes just den 8 januari 1944.

Så är vardagen här igen. En utflykt (till affären) blev det. Annars är aktionsradien rätt begränsad när man är ”kryckburen”. Men det är något man får ta. Sedan får vi se hur lång tid det tar att komma igen.

Kom igen gjorde svenskarna den 7 januari 1709 då man tvingade Veprik i Ukraina att kapitulera efter att första ha belägrat och sedan stormat stället. Just då red man på framgångsvågen, men det skulle, som bekant, ändras bara några år senare.

Konstigt. Varför tänker jag på Trump och Åkesson när jag konstaterar detta?

Så var helgerna nästan förbi. Funderar på året som gått, som innebar att det gått 100 år sedan beslutet om allmän och lika rösträtt för både män och kvinnor togs i Riksdagen. Det var också 100 år sedan Finland frigjorde sig från Ryssland. Finnarna har fått utkämpa flera krig sedan dess för att bevara självständigheten. Något man lyckades med, trots att det såg minst sagt omöjligt ut.

Det gällde inte minst under vinterkriget, i år är det 80 år sedan det bröt ut, då Stalins styrkor skulle fullborda återtagandet av allt som gått förlorat 1917.

Så blev det nu inte. Just den här dagen, den 6 januari 1940, sköt jaktflygaren Jorma Sarvanto ner inte mindre än sex sovjetiska bombplan. Det var sådana här insatser som gjorde att Stalin fann för gott att ge upp planerna på att erövra vårt grannland.

Läser i dag ett inlägg om Umeå kommuns klimatpolitik. Eller, som skribenten hävdar, brist på en sådan. Sedan kommer det vanliga om att minska på i stort sett allt, flyg, bilresor, kött och mejeriprodukter.

Så talar den som egentligen inte har förstått sambanden, Vi är beroende av transporter, både av människor och varor, om det alls ska kunna fungera. Och att kommunen skulle försöka få folk att sluta äta nötkött och konsumera ost och smör, ter sig direkt huvudlöst med tanke på allt annat ältande om att använda sig av det som finns i vår närhet.

De norra delarna av landet är inte särskilt lämpliga för odling, men däremot bra när det gäller djurhållning. Till det kan läggas att det inte blir någon odling alls utan den gödsel som djurhållningen ger.

Ser att det i dag, den 4 januari 1465, besegrade ärkebiskopen Jöns Bengtsson kung Karl Knutssons trupper i ett slag på Stockholms isar. Kyrkan var onekligen mer militant på den tiden.

Kungen, Karl Knutsson, får betraktas som en misslyckad monark. Han blev kung inte mindre än tre gånger, men lyckades inte särskilt bra med något.

Tänker på detta när jag tar del av nyheten att polisen nu har ingripit mot tiggare i Vellinge efter det att förbud införts. Ett synnerligen kraftfullt agerande då detta enorma (?) problem är ett hot mot den allmänna säkerheten.i Vellinge och på andra håll. Men man borde kanske fundera över om inte det här är ett slag i luften som ter sig lika meningsfullt som det var för Karl Knutsson att bli kung.

Ännu en stilla vinterdag. Blåsvädret har upphört, åtminstone för stunden. Politiken tycks också ha tagit paus, även om det säkert händer en hel del bakom kulisserna. Det har dock uppstått en litet löjlig diskussion om att liberalerna skulle vara på väg att ändra sig om barnbidraget efter det att ungdomsförbundets ordförande hävdat att det borde vara behovsprövat.

Några ändringar av den nuvarande generella formen finns det knappast stöd för i de liberala leden. Som jag ser det är barnbidraget i sig ”behovsprövat” då det sannerligen finns ett behov av att stödja det uppväxande släktet.

Behov av andra slag gjorde att kolonisterna i Nordamerika gjorde uppror och inledde frihetskriget mot britterna. En iskall januaridag, den 3 januari 1777 segrade George Washingtons styrkor över britterna vid Princeton. Annars var det vanligare att britterna vann militärt, men att de i längden likafullt fick se sig slagna.