Mats Nilsson, L

Lag och rätt

Av , , Bli först att kommentera 0

Vintern håller i sig. En fin vinterdag med sol och blå himmel och blågult guld i skidskytte. En trevlig dag, med andra ord. Till och med träningen hos sjukgymnasten gick OK.

En av olyckskamraterna upprördes apropå dagens debatt i Riksdagen över att de svenska så kallade IS -krigarna, ett i mitt tycke fånigt uttryck, skulle kunna återvända hit.

Jag påpekade att de ju är svenska medborgare och ju svårligen kan hindras från att resa hit, om de nu lyckas ta sig därifrån. Och det fick han ju medge var fallet, men att det var åt fanders ändå.

Det kan man ju tycka, men principen att varje land är ansvarigt för de egna medborgarna går ju inte att komma ifrån. Det finns här skäl att påminna om att det fanns svenskar som reste i väg för att slåss för Hitler inom SS. En av dessa återvändare var med om att grunda Åkessons parti. Också något att ha i minnet.

Det är i lägen när lag och rätt, nationellt och internationellt, börjar svikta, som det blir farligt. Den 12 mars 1940 slöts fred mellan Finland och Sovjetunionen efter finska vinterkrigets slut. Finland klarade sin frihet, men fick lämna ifrån sig bland annat Karelska näset. Det är små länder som har mest att vinna på att internationell lag upprätthålls.

Störst eller starkast

Av , , Bli först att kommentera 0

En del ärenden i dag, bland dem ett besök hos tandläkaren. Det finns inte så mycket jag tycker man behöver vara rädd för nu för tiden, men obehaget inför att sätta sig i den där stolen och öppna gapet, blir jag nog aldrig kvitt.

En hjärnskrynklare skulle hävda att det beror på obehagliga erfarenheter från barndomen, och det är nog en alldeles riktig slutsats. Minns besöken på folktandvården under skoltiden med den skräckgestalt som härskade där. Han gick under epitetet ”bergsprängaren”.

Det jag skulle göra i dag var att åtgärda en krona som tyvärr inte länge var vad den tidigare hade varit. Det är väl ungefär som med den svenska kronan som inte heller den verkar hålla sitt värde särskilt bra.

Efter att ha sett till att bedöva området i käken avlägsnade tandläkaren så den devalverade kronan och nu sitter där ett provisorium i avvaktan på att verket ska fullbordas.

Det slog mig när jag gick därifrån att den här lilla episoden kan symbolisera läget för Liberalerna i dagsläget. Efter att ha upptäckt en del skavanker på sina håll i organisationen, väckte detta ängslan. En åkomma som – tyvärr – är ganska vanlig i det liberala lägret. Eftersom det svårligen går att leva med trasigheter av det slaget, beslöt man sig för att avlägsna problemet. Tyvärr bar de åtgärder man hittills vidtagit mest provisoriets prägel.

I det läge både partiet och jag själv nu befinner mig i, finns bara en väg: framåt. Det gäller att laga det som var trasigt och se till att det blir bett i verksamheten. Det sker inte utan vånda, vare sig det sker med bedövning eller inte, men det måste göras.

Just denna dag, den 11 mars 1555 besegrade svenskarna en betydligt större rysk styrka i slaget vid Kivinebb. Ryssarna hade gått över gränsen i ett försök att erövra Finland, men svenskarna kunde segra eftersom de hade skidor och var betydligt rörligare än de ryska trupperna. Det är inte alltid som det är den större som är starkast.

Släpp prestigen

Av , , Bli först att kommentera 1

När jag första gången hörde nyheten om att Cecilia Wikström håvar in nästan lika mycket i månaden genom två styrelseuppdrag som genom sitt arbete i EU – parlamentet, tänkte jag: det är kört för henne. Och nu verkar det också bli på det viset.

Många inlägg har publicerats som ger henne sitt stöd och som samtidigt klagar över hur partiet har betett sig och att nu blir det inga mandat i parlamentet, partiet åker ur Riksdagen, att den nuvarande partiledningen är kass, etc, etc. Vidare vill en del lyfta fram en ny partiledare vars främsta merit verkar vara att inte ha varit med i politiken under senare tid.

Om det verkligen skulle förhålla sig på det viset att allt skulle hänga på två personer, vilket jag för min del inte tror, är det frågan om partiet egentligen skulle förtjäna några mandat alls.

Efter att ha arbetat med opinionsbildning på olika sätt under större delen av yrkeslivet, som skribent, analytiker och kommentator, vill jag för min del hävda att det i det här läget bara finns en sak att göra: fortsätt framåt. Cecilia Wikström borde ta sig en funderare på vad som är viktigast, de här styrelseuppdragen eller positionen i det parti som hon har arbetat med och åt och som gett såväl henne som partiet framgångar.

Det kostar på att släppa på prestigen, visst gör det så, men om hon inte gör det kommer hon i stadgat vanrykte vad hon än anför för meriter och riskerar givetvis också att skada det parti som väl rimligen är viktigt för henne.

En central fråga

Av , , Bli först att kommentera 0

Så här på kvinnodagen läser jag att Åkessons gäng har litet svårt att attrahera kvinnor. Det ter sig inte helt överraskande. Det som man däremot kan undra över är varför så pass många män valt att ge dem sin röst.

Jämställdheten har alltid varit en central fråga för liberaler. Alltifrån kampen för kvinnlig rösträtt till delad föräldraförsäkring. Som pappa till två viljestarka döttrar har jag gjort mitt bästa för att leva som man lär, genom att ta del av allt från blöjbyte till körlektioner när den tiden kom.

Om jag har lyckats i min föresats, det får andra bedöma. Men jag kan ändå känna mig nöjd med att ha gjort vad jag har kunnat.

Den 8 mars 1677 (det här var långt före den internationella kvinnodagen började firas), intog svenskarna Karlshamn i Blekinge. Staden hade varit en stödjepunkt för de skånska upprorsmännen snapphanarna. Eller friskyttarna som de själva kallade sig.

Det var en viktig händelse under skånska kriget där det länge stod och vägde om danskarna skulle lyckas ta tillbaka det de hade förlorat 1658.Om de hade lyckats hade Blekinge åter blivit danskt. Fördelen hade varit att vi då hade sluppit blekingen och kvinnofienden Åkesson.

Korkat om korkar

Av , , Bli först att kommentera 0

Iväg till återvinningen i dag i samband med att det var dags att handla. Läser också i tidningen ett inlägg där plastkorken på yoghurtförpackningen tydligen är ett stort problem.

Ibland (rätt ofta faktiskt) passerar miljödebatter det löjligas gräns. Det är si och så mycket ”ekologiskt” som ska konsumeras, alldeles oavsett om det i förlängningen faktiskt gynnar miljön eller inte. Samtidigt ska man skämmas över att ta flyget och ondgöra sig över plastkorkar. Korkad symbolpolitik av allra värsta sort.

Det har sagts förr, men det finns skäl att upprepa det så här inför valet till EU – parlamentet. Miljö är ett i alla bemärkelser gränsöverskridande problemområde som måste lösas i samverkan med andra och inte genom hemsnickrad.symbolpolitik.

Det europeiska samarbetet handlar om två saker: freden och miljön. Allt annat är sekundärt. Den 7 mars 1945 intog amerikanska styrkor en bro över Rhen vid Remagen. Några månader senare var kriget i Europa över. Vi bör inte glömma erfarenheterna från 1900 – talets krig i Europa och världen när det talas flitigt om att ”återta” makt från Bryssel.

Hur gick det då med plastkorkarna? Jo, jag skruvade av dem och slängde dem i rätt behållare.

Nationella myter

Av , , Bli först att kommentera 0

Den 6 mars 1836 segrade Mexiko över Texas i slaget vid Alamo. En seger som senare skulle visa sig sakna värde för mexikanerna.

Alamo blev med tiden en symbol för livskraften i den då unga staten USA, även om det ju faktiskt inte var ett krig mellan USA och Mexiko. Bakgrunden var att en del invånare i Texas ville bryta sig loss från Mexiko och bilda en egen republik. Det ville ju förstås inte Mexiko.

Kriget slutade med att Mexiko led nederlag och att Texas så¨småningom blev en del av USA.Men någon seger var alltså inte just slaget vid Alamo.

Exempel på liknande saker världen runt saknas inte.Ett sådant är slaget vid Trastfältet där serberna 1389 fick grundligt med stryk av turkarna, som då expanderade sitt välde på Balkan. Den händelsen anges som ett viktigt skäl till att serberna inte kan ge upp Kosovo, där det nämnda stället ligger.

Den här sortens nationella myter har ofta nog fått negativa följder i och med att de görs till något annat i den nationella självbilden än vad som faktiskt är fallet. Om vi ska ta något ur vår egen närliggande historia så skulle det väl vara bilden av det ståndaktigt neutrala Sverige som etablerades i början av 1800 – talet.

Det här har varit och är oss till förfång i och med att det skapar låsningar i säkerhetsfrågor som vi förvisso kunde klara oss bättre utan.

Minnesdag

Av , , Bli först att kommentera 0

I dag är det en speciell dag att minnas. Den 5 mars 1953 avled en viss Josef Stalin. Något som är värt att notera i dessa IS – tider.

Nu undrar väl en del vad en gammal sovjettyranns efterlängtade död har med dagens terrorism att göra. En hel del faktiskt. Jag återkommer till detta.

Man ska inte önska livet ur någon, men det finns undantag som gör att man åtminstone inte behöver beklaga det alltför mycket. Faktum är ju att Stalins frånfälle med största säkerhet.räddade livet på tusentals människor. I hård konkurrens med Mao Zedong och Hitler är han den diktator som mördade flest människor och han hade vid sin död planer på att trappa upp den verksamheten väsentligt.

Hitler var Stalins fiende, vilket inte hindrade att Nazitysklands diktator hade lärt sig åtskilligt av Sovjetledaren. Inte minst hur man använder terror som politiskt vapen.

efter kriget fortsatte deras onda inflytande. Ryssarna backade och backar än i dag upp arabsidan i den till synes eviga konflikten i Mellanöstern. Samtidigt lärde nazister, som flytt till Egypten och andra arabländer, araberna det praktiska terrorhantverket.

Och där befinner vi oss i grund och botten också i dag. Den arabiska nationalismen lever vidare, också när något slags hemsnickrad socialism har ersatts av påstått religiöst nit. Något som i allt väsentligt är trams. Allt det här handlar om politik, inte religion. Att göra IS till något slags företrädare för islam är lika knasigt som att hävda att IRA representerade kristendomen, eller ens katolicismen.

Precis som Stalin hade (och har än i dag) anhängare som tror på det han företrädde har dagens terrorister sina aningslösa supporters.

En norglig historia

Av , , Bli först att kommentera 0

Så var norska öppna mästerskapen, alltså skid – VM över för den här gången. Enda trösten var de svenska tjejernas insats. Men det är givetvis problematiskt att de enda länder som överhuvudtaget tog guld var Norge och Sverige. Bådar inte direkt gott för sporten som sådan. Något som norrmännen själva också medger öppet.

Det finns tydligen 90 miljoner skäl (kronor) till de norska framgångarna. Så stor är nämligen det norska längdåkningslagets budget.

Jag ska villigt medge att jag redan tidigare hade svårt att tåla några framgångar alls för vårt västra grannland. Deras blandning av mindervärdeskomplex och arrogans sticker i ögonen,

Det upplevde man inte minst när debatten om medlemskapet i EU pågick som bäst 1994. Eller sämst, beroende på hur man ser det. I Norge var de till och med mer inkrökta än vi. Inte minst det norska centerpartiet utmärkte sig i det avseendet. Deras dåvarande ledare Anne Enger Lahnstein, en norsk Annie Lööf, skördade framgångar, inte minst i och med att hon utnämndes till ”nejdrottning”.

Det är en politisk gruppering, norsk såväl som svensk, som jag ska medge att jag genom åren också haft svårt för emellanåt. Ty, som en luttrad liberal kommunpolitiker uttryckte saken: ”Lita ALDRIG på en centerpartist!”.

Just 1994 var det val på samma dag i både Norge och Sverige.Jag jobbade då som ledarskribent på Norran i Skellefteå, och kunde då kommentera valresultatet i ett ledarstick som så att jag slog två flugor i en smäll:

”Segerrusiga centeranhängare hyllar sin ledare efter den enorma valframgången den 17 september, rapporteras det..
Jodå, det är alldeles sant. I Norge”.

Månadstankar

Av , , Bli först att kommentera 0

Så var det ny månad. Här, där jag sitter och skriver detta, hänger en ”månadstavla” på väggen. Det finns 12 olika bilder, gjorda av Kerstin Frykstrand, en för varje månad.

På bilderna möter man en gången tid. Mars månads bild föreställer två barn som sjösätter en liten barkbåt i en liten bäck som tinat fram i vårsolen. Av kläderna att döma rör det sig om 40- eller 50 – talet.

Just den 1 mars 1950 provflög planet Saab 202 för första gången. Det svenska flygvapnet var på 50- och 60- talet världens fjärde starkaste och låg i framkanten rent tekniskt. Bortsett från stormakterna var Sverige det enda land som utvecklade och producerade egna stridsflygplan.

Det gör vi i och för sig fortfarande, men mycket annat har förvisso ändrats. I dag kan man rent av sig få för sig att landet ska gå under i kaos om det bara kommer en enda tiggare till. Åtminstone om man hör på en del inlägg i debatten.

Litet tillsats av sans och förnuft skulle inte skada diskussionen. Men nu är det i alla händelser dags att göra helg. Både jag själv och min trogne assistent robotdammsugaren Roald har gjort vad vi har kunnat inför helgen.