Mats Nilsson, L

I sagans värld

Av , , Bli först att kommentera 1

Låt oss göra ett litet tankeexperiment i form av en liten saga som utspelar sig i nutid:

”Det var en gång en tidigare aktiv politiker i ett litet land i Norden. Han hette Niklas Svensson och hade haft en hög position i landets liberala parti. Partiet hade krisat rejält efter att ha regerat sönder sig ihop med de konservativa. Tiden i opposition hade inte heller resulterat i något verkligt lyft.

Efter valet, där man i princip stått still efter att ha varit helt uträknade, hade man övergett de konservativa då den konstellationen inte lyckats få någon majoritet och istället inlett ett samarbete vänsterut. Enligt samstämmiga bedömningar hade man fått bäst utdelning av alla fyra partier som ingick i uppgörelsen. Trots det sladdade man rejält i opinionsmätningarna.

Partiledaren, som suttit i tio år, aviserade nu sin avgång, Niklas Svensson deklarerade att han ville rädda partiet genom att ta över som partiledare. Att han inte varit med i politiken i sju år, var bara en fördel, menade han själv och hans supporters, de så kallade ”svenssönena”. Både han själv och dessa ”glömde bort” att han förvisso varit med om att utforma den politik som han och hans gäng nu förkastade. Det viktiga var nu, menade han, att återföra partiet till den konservativa gruppering han kallade ”familjen”

Han förespråkade obligatoriska gynundersökningar för att kontrollera att ingen tjej hade utsatts för könsstympning. Vidare ville han förbjuda tjejer att bära slöja i skolan. I det företag han var verksam hade han drivit igenom att man inte skulle anställa kvinnor under vissa månader, då det var en kvinnodominerad bransch företaget var verksamt i. Märkligt nog tyckte han att könskvotering till företagsstyrelser var en god idé, trots att näringslivet, där han ju var verksam, knappast kände någon entusiasm för något sådant.”

Ja, så kan det te sig i sagans värld. Som tur är skulle väl inget liberalt parti värt namnet ens överväga att välja en sådan figur till ledare.

Eller….?

Jämmer

Av , , Bli först att kommentera 3

Den 15 april 1943 sjönk den svenska u – båten Ulven efter att ha gått på en tysk mina i Göteborgs skärgård.. Kriget hade då pågått i över tre år och skulle vara två år till. Krigslyckan var likväl på väg att vända. Under sommaren detta år utkämpades världens dittills största pansarslag söder om den ryska staden Kursk. Därefter var tyskarna på reträtt överallt.

Det hindrade dock inte att hotet från nazisterna låg som en slagskugga över Sverige och Norden. I takt med att det gick sämre i både öst och väst, hårdnade förtrycket i de områden som behärskades av Hitlers mördargäng.

Judarna i Danmark hade dittills lämnats i fred, men i oktober 1943 började man att gripa dem och föra dem till Tyskland. 8000 flydde till Sverige. Totalt fanns det 18 000 danska flyktingar i Sverige vid denna tid. De norska flyktingarnas antal under krigsåren uppgick till 50 000.

Underligt nog var det ingen som krävde att de första skulle ta sig till någon svensk beskickning för att få hjälp. Inte heller hördes någon jämmerlåt på temat att vi omöjligen kunde ta emot alla dessa flyktingar, eller alla de balter som tog sig till Sverige i samband med krigsslutet, då vi ju varken kunde ordna jobb eller bostad.

Så varför jämrar vi oss som vi gör i dag?

Ynkedom

Av , , Bli först att kommentera 1

Renia är 16 år. Hon befinner sig på ett tåg. Boskapsvagnen är packad med det som kan beskrivas som levande skelett. Resignerat väntar kvinnorna på den död som de vet kommer att möta dem vid ankomsten.

Så stannar tåget. Nu väntar slagen med ridpiskor, skrik och kommandon från SS – männen. Men det händer inte. På ett sidospår står ett annat tåg. Artiga och lugna människor som talar ett språk kvinnorna inte förstår, hjälper dem ut ur boskapsvagnen och in i ett tåg med rena säten och fönster. De kommer med mat och dryck. ”Ert slaveri är över”, säger de till kvinnorna.

Den här skildringen av hur det hela upplevdes av en av de många som räddades från det helvete nazismen skapat genom den räddningsinsats som gått till historien som De vita bussarna, finns i boken ”Vi åker till Sverige”. Det var den djärvaste räddningsinsats som någonsin beslutats av en svensk regering.

Konstrasten mot det som nu sker, eller snarare inte sker, med de som nu blev kvar sedan IS ”kalifat” fallit ihop , kunde inte gärna vara större. Att köra genom ett krigshärjat Europa, där det område som fortfarande behärskades av tyskarna krympt till en smal korridor, och hoppas att de röda korsen på bussarnas tak ska göra att de allierade flygplanen inte bombar dem. Det kräver mod och beslutsamhet.

I dag är svenska myndigheter livrädda för att ens tänka på att försöka rädda de 80 barn som nu vistas i kurdiska läger sedan deras föräldrar antingen dött eller fängslats. Politiskt kurage har aldrig funnits i rikt mått inom politiken, svensk såväl som utländsk. Men i dagsläget tycks det lilla som funnits ha försvunnit helt.

Den 14 april 1523 hade Kristian II: s, i Sverige mer känd som Kristian tyrann, ställning i Danmark blivit ohållbar (jo, miljön kunde vara ohållbar redan då) så han valde att fly till Nederländerna. Han hade förlorat kriget mot den skicklige maktspelaren Gustav Vasa.

Sverige och Danmark hade redan då varit i krig med varandra otaliga gånger och fler skulle följa innan det hela fick ett slut 1814. Något som med tiden kom att skapa ett hat mellan länder och folk.

Men i och med freden i Kiel 1814 började det klinga av och Sverige bidrog under åren 1940 – 45 till att rädda tusentals människor, bland dem många från Norge och Danmark, undan nazisternas klor. Men de här svenska barnen som nu sitter fast i Syrien ska vi tydligen lämna åt sitt öde.

Inget kurage

Av , , Bli först att kommentera 0

Det är 74 år sedan. Våren har kommit och Hitler stortyska rike ligger i dödsryckningar. Hitler har beordrat att allt av värde ska förstöras innan de allierade når fram, och att alla koncentrationslägerfångar ska mördas, precis som så alla de som redan har mött det ödet.

Det är då den svenska regeringen fattar ett djärvt beslut: de skandinaviska fångarna ska räddas. De vita bussarna börjar sin räddningsexpedition, ledd av Folke Bernadotte, genom att krigshärjat Europa. Tiotusentals fångar, inte bara skandinaver, räddas från att gå under i det nazistiska dödsriket.

När den nuvarande svenska regeringen har ställts inför frågan vad som man ska göra för att rädda barnen till dem som var dumma nog att ge sig i lag med IS, agerar de väl självfallet lika strongt och rättrådigt som regeringen gjorde 1945? Nej, snarare tvärtom.

Slöjbäraren Wallström vrider sig som en mask på kroken, hänvisar desperat till juridiska problem, säger att man inte har fått frågan från kurderna (vilket är lögn) och att man redan bistår på plats, etc, etc.

Frågan är om det går att sjunka djupare när det kommer till politiskt och mänskligt kurage. På ansvarigt (?) håll verkar man ha gripits av panik vid blotta tanken på att ha något att göra med den katastrof som skett och sker i Syrien. På den tiden hade vi gestalter som Folke Bernadotte och Raoul Wallenberg. Och vad har vi nu? Margot Wallström!

Den 12 april 1861 angrep sydstatstrupper Fort Sumter. Det amerikanska inbördeskriget var ett faktum. Det skulle vara i fyra långa år.

Sydstatarna gick i krig för att bevara slaveriet. Något som byggt och bygger på föreställningar om olika raser och att en del är underlägsna andra, alltså den egna, och kan behandlas efter gottfinnande.

Den föreställningen borde ha dött med Hitler 1945, men det gjorde den inte. Vi ser att det finns de, både här (Åkessons gäng) och på andra håll som ställer folk mot folk, grupp mot grupp och individ mot individ. De får aldrig tillåtas få överhand igen.

Inbillade hot

Av , , Bli först att kommentera 1

Soligt men fortsatt kallt. Omgivningen är som frystorkad. Läser att Orban inför valet till EU – parlamentet tutar ut att han vill att Ungern ska värna det ”kristna Europa”.

För min del tvivlar jag på att den opportunisten verkligen besitter någon tro av det slaget. Han är troligen inte mer kristen än vad jag är, det vill säga inte alls.

Sista gången som Ungern kan sägas ha haft någon roll i det avseendet torde ha varit den 11 april 1241 då kung Bela IV besegrades av Batu Khan, sonson till den mer kände Djingis Khan. Det gick alltså inte särskilt bra då, men som tur är behöver inte Orban rida ut på Pustan och möta några mongoler som hotar att ta över. Eller någon annan heller för den delen.

KD och Arbetsförmedlingen

Av , , Bli först att kommentera 1

Läser i dagens tidning ett inlägg av KD: s ledande politiker i regionen, Hans-Inge Smetana där han beskyller den sittande regeringen och myndigheten själv för det som nu ser ut att hända med Arbetsförmedlingen.

Reaktionerna på den ”servettbudget” som den samlade högern presterade har varit starka, vilket inte borde vara så förvånande. Likafullt tycks det fått åtminstone en del debattörer att tappa fattningen. Det här inlägget är ett bra exempel på det.

De invändningar som hörts gällande kritiken har gått ut på att man ju inte hade de resurser som egentligen krävs för att kunna lägga fram en budget och att L och C medverkade till det som nu har hänt i och med att man släppte fram budgeten när man lade ner sina röster.

Den ”argumentationen” skulle innebära att partierna inte själva hade tänkt sig att budgeten skulle gå genom, vilket onekligen är intressant i sig själv.

I inlägget ondgör sig Smetana över att Arbetsförmedlingens ledning skulle gå längre i sina nedskärningar än vad som borde vara motiverat av det minskade anslaget. I så fall var man alltså inte medveten om hur det oftast blir när sådana här ”snabba klipp” iscensätts. Bristande omdöme med andra ord.
Eller också förstod man det som komma skulle, men brydde sig inte. Jämrandet är då krokodiltårar.

KD säger sig vila på kristen etik. Det ter sig ju sympatiskt, även om man genom åren kunnat se att just den grunden kunnat utgöra underlag för synnerligen olika ställningstaganden. Och hur man ska kunna få det man nu står bakom att gå ihop med den värdegrunden är sannerligen inte lätt att förstå.

Överhuvudtaget är det en farlig cocktail att blanda religion och politik. Den kan mycket väl explodera i ansiktet på blandaren när den skakas. Det har vi sett många exempel på.

Den 10 april 1998 slöts långfredagsavtalet mellan Irland och Storbritannien, något som markerade slutet (hoppas man) på religionskrigen i Europa mellan protestanter och katoliker. Kristen etik är inte någon garanti för att slippa konflikter. Inte heller väpnade sådana.

Värt att minnas

Av , , Bli först att kommentera 0

Året var 1940. Det var vårvinter och den finska vinterkriget hade just tagit slut. Freden blev kostsam för Finland, men landet lyckades ändå bevara sin frihet och självständighet.

Det rådde krigstillstånd mellan Frankrike och Storbritannien å ena sidan och Tyskland å den andra.Trots det hade det dittills inte varit så mycket till krig. Mest litet artilleridueller över gränsen. Många både trodde och hoppades att kriget snart skulle vara över. Men så blev det, som bekant, inte.

I dag kan det här tyckas konstigt, men man bör ha i minnet att okunnigheten om vad som var i görningen i Tyskland och de områden man ockuperade, var i det närmaste total. Någon massutrotning av det slag som komma skulle hade man inte heller påbörjat än.

I vilket fall som helst, den 9 april 1940 slog tyskarna till mot Danmark och Norge. Därefter följde invasionen av Frankrike. Resultatet var att Storbritannien stod kvar ensamt mot Tyskland.

För att göra en lång historia kort, det skulle ta fem år innan de allierade lyckades vända krigslyckan och krossa Nazityskland. En stor del av Europa låg i ruiner och miljoner människor hade fått sätta livet till.

Detta är bakgrunden till att EU finns. Också det bör vi ha minnet när det nu drar ihop sig till val till EU – parlamentet i slutet av maj. De som nu försöker spela på nationalistiska strängar och babbla om att EU: s makt är för stor bör mötas med det förakt enfaldigheterna förtjänar.

Farligt med makt

Av , , Bli först att kommentera 2
Hör i dag om fortsatta strider i Libyen, som fortsätter att slitas sönder av den anarki som rått sedan Khadaffi störtades. En ny krigsherre siktar av allt att döma på att ta makten alldeles själv.
Han borde kanske fundera över det som hände den 8 april år 217. Då mördades den romerske kejsaren Caracalla efter att ha styrt på ett synnerligen brutalt sätt. Från början styrde han tillsammans med sin far och därefter med sin bror. Brodern tog han kål på i syfte att regera ensam. Förutom brodern gick också 20 000 av dennes anhängare åt.
Han hade dock i längden ingen större glädje av det. Han knivmördades alltså i sin tur av en officer ur livgardet, som därefter själv besteg tronen.

Stillsamt

Av , , Bli först att kommentera 1

En stillsam aprilsöndag. Vi har avverkat några längder i bassängen, men det gick ganska lugnt till där också.

Lugnet bredde också ut sig den 7 april 1762 i Libnitz där den svenske befälhavaren på eget initiativ slöt en vapenvila med Preussen under det pommerska kriget.

Kriget, som pågick 1757 – 62 var resultatet av ouppklarade motsättningar från tidigare krig. För svenskt vidkommande höll man sig först utanför, men kom sedan att sluta upp på Preussens fienders sida.

Hattarna, det då regerande partiet, hoppades att kunna återta de besittningar i Pommern som gått förlorade 1720. Samtidigt hoppades man på att försvaga den svenska drottningen, Lovisa Ulrikas ställning. Detta eftersom hon hade försökt sig på ett kuppförsök 1756 för att stärka kungamakten, det vill säga sin egen och sonens, den blivande Gustav III:s, makt.

Som man kunde vänta sig gick det inte så bra. Några provinser lyckades man inte återta och sedan drottningen gripit in, stärktes tvärtom hennes ställning. Tio år senare genomfördes också en statskupp, men nu av Gustav III.

Så har det sett ut i Europa och världen genom seklerna. Oförrätter leder till krig, som leder till nya motsättningar som leder till nya krig, etc, etc.

Den 7 april för två år sedan, 2017, skedde terrordådet på Drottninggatan i Stockholm. De svenska lejonen kunde lika litet som på 1700 – talet hindra det som hände. Skillnaden är förstås den att vi nu inte har dragit ut i krig för att hämnas på terroristens hemland Uzbekistan.

Utan insikter

Av , , Bli först att kommentera 3
Så var det fredag. Jag har för min del jobbat på under dagen och försökt att se till att förfallet här i vårt hem inte går alltför långt. Min trogne assistent, Roald Robotdammsugare har varit till god hjälp. Han klarade av hela övervåningen utan att köra fast en enda gång.
Som fri skribent råder jag jag över min egen tid, men likväl måste jobbet bli gjort. Jag kan inte, till skillnad från deltidsskolstrejkaren Greta Thunberg skriva ut en fyradagarsvecka efter eget gottfinnande utan att det får konsekvenser.
Nu ska det här inte missförstås. Jag har inget emot engagemang i miljöfrågor, tvärtom. Det jag vänder mig emot är att varken huvudpersonen själv eller de ”gretensare” eller ”thunbergare” som aningslöst hyllar och hejar på och skryter med att de minsann inte äter kött eller flyger längre, ser eller vidgår vilka konsekvenser deras handlande får om det tillämpas i stor skala.
De upphöjer sig självbelåtet till moraliska föredömen, och hävdar att alla borde känna skam om de genomför en flygresa eller beställer en biff med lök på restaurangen.
Låt oss då anta att majoriteten, både här och i andra länder, följer dessa trossatser, för det är vad det är, och likt deltagarna i medeltidens gisslartåg gråtande bannar och – mentalt – pryglar sig själva för sitt syndiga leverne och gör som ”självbelåtnarna” vill.
Då skulle jordbruket braka ihop och turistländer vid Medelhavet drabbas av en kris som med största säkerhet skulle medföra en migration som skulle få det vi sett hittills i den vägen att framstå som en mild västanfläkt. På vad sätt klimatet skulle bli bättre av det, är en gåta.
Man kan invända att det ju ändå inte kommer att bli så många som kommer att göra så. Men gör det saken så mycket bättre? Det innebär i så fall att de bara ska sitta där och se ner på dem som trots allt gör deras val möjligt. Utan djurhållning, inget jordbruk. Utan jordbruk ingen sallad till veganerna/gretensarna. Så enkelt är det. För min del vägrar jag att känna någon som helst skuld för den hamburgare jag åt till lunch. Utan den hade det inte funnits några grönsaker till alla självbelåtnare.
Den 5 april 1632 genomförde den svenska armén en framgångsrik övergång över floden Lech. Det 30 – åriga kriget blev en framgång för den nybakade stormakten Sverige, men för befolkningarna, både i Sverige och framförallt i Tyskland, var det allt annat än positivt. Mängder med människor dödades eller flydde. Så har det nästan alltid varit när krigen dragit fram. Stora delar av landet föröddes och jorden lades i träda. Ingen mat producerades.
I dag är det andra saker som ställer till det, men de biologiska sambanden förblir desamma.