Så var 1 maj överståndet. Det är alltid lika intressant att skåda hur i synnerhet S demonstrerar mot makten, vilket genom åren ofta nog inneburit dem själva. Ett intressant exempel på politisk Schizofreni.

Annars har de olika tågen visat upp att den socialistiska vänstern i grunden är en ganska så brokig skara. Även om man på vissa platser, bland dem Umeå, samlat sig till ett tåg. Något som Jonas Sjöstedt tydligen fann sig föranlåten att ta avstånd ifrån. Det känns som om det är ett tag sedan dåvarande kommunistbasen C H Hermansson på partiets kongress hävdade att till vänster om VPK, som partiet hette då, fanns bara avgrunden.

Om det var relativt lugnt här gick det mer livligt till i Paris på 1 maj. Det är på sätt och vis logiskt. I mycket var det där det började, med franska revolutionen 1789 och dess slagord om frihet, jämlikhet och broderskap/solidaritet. Långt senare skulle Marx fantasirika skriverier och krossandet av den så kallade ”Pariskommunen” 1871 stimulera efterföljare att kalla sig kommunister världen över.

1789 års revolution slutade i vilket fall som helst i skräckvälde och så tog Napoleon makten. Den 2 maj 1813 slog hans trupper ryssar och preussare i slaget vid Lützen. Det var inte bara Gustav II Adolf som kunde slåss på den platsen.