Det kom ett brev från partisekreteraren inför valspurten med uppmaning att berätta varför just jag väljer att ge Liberalerna min röst i valet till EU – parlamentet.

En sådan uppmaning är nyttig. Det finns alltid en fara när man är inne i något att man inte riktigt skärskådar det som ter sig självklart. Det är förstås för min del, men inte för alla andra. Så håll i er. Här kommer mina skäl.

Till och börja med, tycker jag inte att man ska krångla till det alltför mycket eller räkna upp alla sakskäl, som att EU främjat ekonomiskt framåtskridande, gett fler jobb och höjd levnadsstandard. Hur bra detta än är,måste det ändå betraktas som medel snarare än målet med samarbetet.

En tid innan folkomröstningen 1994, kom den då åtta år gamla dottern hem från skolan och berättade upprört att en av lärarna hade haft på sig en nej till EU – knapp. På min fråga vad hon då hade gjort blev svaret att hon hade skällt ut läraren och sagt att det är klart att vi skulle vara med. ”Danmark är ju med”, hade hon fört fram som argument.

Hon hade ju helt rätt. Danmark kom med i samarbetet 1973 och de hade haft stor nytta av det. Det fanns ju ingen som helst anledning till att Sverige inte också skulle ha det. Så, varför krångla till det?

Det borde egentligen inte vara nödvändigt att påminna om det, men EU handlar om två saker: freden och miljön. Allt annat är egentligen sekundärt.

Några gånger har jag besökt Strasbourg för att följa parlamentets session. Vid en promenad nere vid Rhenstranden hittade jag en minnessten. Med uppbjudande av all högstadiekunskap i franska, lyckades jag dechiffrera texten. Just hit hade Gestapo fört nio ungdomar i åldrarna 17 – 18 år en höstnatt 1944. De hade varit en del av motståndsrörelsen så nu sköts de och slängdes sedan i floden. De allierade närmade sig och tyskarna gjorde med sin sedvanliga grundlighet processen kort med motståndarna.

Min mor är från Danmark och växte upp under kriget och är född samma år som flera av de som mötte sitt öde där vid Rhenstranden. Danmark slapp relativt lindrigt undan, men ändå hade hon mycket väl kunnat vara en av de unga män och kvinnor som hamnat Gestapos klor.

Återigen, man ska inte krångla till det. Det parti som är mest angeläget om det europeiska samarbetet och vill utveckla det, får helt enkelt min röst. Detta för att det som hände där den höstnatten 1944 inte ska få hända igen.