Mats Nilsson, L

Buskar och paneler

Av , , Bli först att kommentera 0

Här i vår lilla samfällighet där vårt lilla hus är en av de 27 enheterna, har vi just nu en pågående paneldebatt.. Garagen finns i fem längor och det håller nu på att vara hög tid att åtgärda dem i den mening att panelen på utsidan måste bytas på åtminstone en del av längorna. Just den länga som inhyser vårt garage, måste tre av fyra väggar åtgärdas.

Någon oenighet om att åtgärderna föreligger inte. Det som det handlar om är vilka som ska göra jobbet. Det finns en garagegrupp, men när det är dags att jobba är det inte alltid så lätt att få folk att ställa upp.

Det finns ingen anledning att beskärma sig över detta. Folks tillvaro är i dag så pass inrutad med familj och allehanda aktiviteter, att det inte är annat att vänta. Så då återstår det egentligen bara att leja in proffs för att göra jobbet.

Hittills har det blivit både och, två av väggarna är bortom all räddning och är inget som amatörer ska åtgärda. Återstår att se hur det går nu när det så smått börjar våras också här i norr.

Det sämsta man kan göra när det gäller sådant här är att stoppa huvudet i busken och hoppas att någon annan tar tag i det. Då kan man räkna med att det brakar ihop ganska så snart.

En som till synes redan stoppat huvudet busken är Fi: s EU – parlamentariker Soraya Post som tydligen inte ser något hot från Ryssland, trots alla nedslående belägg för motsatsen. Om inte annat borde hon bli betänksam inför Putin & Co:s försök att påverka – just det – valet till EU – parlamentet.

Den 15 maj 1790 segrade svenskarna över ryssarna i skärgårdsslaget vid Fredrikshamn. En av få framgångar i det kriget. Idag förs krig med andra medel, vilket kanske gör det svårt att upptäcka vad som försiggår. Men det blir förstås inte lättare om man envisas med att glo ner i något snårigt grenverk.

En dag att minnas

Av , , Bli först att kommentera 0

I dag, den 14 maj 1931, inträffade något – lyckligtvis – unikt i vårt land. Fem människor dödades i Ådalen av militärens kulor när de öppnade eld mot ett demonstrationståg.

Det finns skäl att minnas detta. Särskilt just nu när det klagas på att den politiska debatten håller på att vara mer och mer polariserad. Det är i och för sig sant, men är inget nytt fenomen.

20- och 30 – talen var en tid av turbulens. Första världskrigets prövningar hade ersatts av en tämligen dyster tillvaro. Ekonomin krisade i krigets spår och kraschen på Wall Street två år tidigare hade orsakat en aldrig tidigare skådad nedgång i ekonomin.

Samtidigt pågick en politisk kraftmätning, både till höger och vänster. Socialdemokraterna och kommunisterna kämpade om vem skulle dominera inom arbetarrörelsen. Vi var långt från någon Saltsjöbadsanda vid denna tid.Till höger fanns det nazistiska grupperingar som utmanade den traditionella konservatismen. Även om de konservativa inte riktigt hade accepterat demokratin, ska det ändå sägas till deras heder att de inte släppte vare sig fram eller in några nazister.

Tiderna skulle, som bekant, bli ännu värre men någon upprepning av skotten i Ådalen blev det inte utan demokratin höll för prövningarna. Det ska vi göra allt för att klara nu också..

Bensin och eftertankar

Av , , Bli först att kommentera 0

Hörde på nyheterna i dag att bensinpriset har höjts – igen. Det har nu åkt upp med ytterligare 20 öre. Kombinationen av skatt, höjt råoljepris, något vi kan ”tacka” Trump för, och en sjunkande krona, något som också – åtminstone till en del – också kan skyllas på USA: s president, men till större delen på vår egen valutapolitik, ligger bakom utvecklingen.

Som gammal, ja, tyvärr blir man ju inte yngre, miljöpolitiker, måste jag bekänna mina blandade känslor inför detta. Höjda kostnader på transporter är ju inget man ropar hurra inför. Om man som jag själv kör omkring i en V 70 som nu också håller på att komma upp i mogen ålder och kräver reparationer därefter, blir det naturligtvis kännbart. Och till följd av min höftskada, som tar litet längre tid att laga jämfört med bilen, är det just nu svårt att välja något annat transportmedel.

Med detta sagt, tycker jag nog ändå att det här är saker man helt enkelt får lov att försöka leva med. Vi måste helt enkelt se till att hålla ner användningen av fossila drivmedel, och på sikt fasa ut dem helt. Och då är priset viktigt. Dessutom måste man se till vilka proportioner saker och ting egentligen har.

När jag en gång i tiden (ja ja, det är längesedan) körde omkring på moped, kostade bensinen en krona litern. Full tank för en femma. Det låter väl något det. Samtidigt var dock månadspengen inte större än att en tankning kostade mig tio procent av min månadsinkomst.

Om man tittar på prisutvecklingen på olika områden kan vi bland annat konstatera att priset på en glass av typen sandwich, som dottern när hon var liten benämnde ”glass utan pinne”, har genomgått ganska precis samma utveckling som priset på en liter bensin.

Nu kan man invända att man ju kan välja om man vill köpa en glass eller avstå, men att man måste ta bilen till jobbet. Och så kan det mycket väl vara. Men oavsett hur man ser på det har kostnaden sjunkit om man ser till hur inkomstutvecklingen har varit. Så det där talet om att ”smärtgränsen är nådd” och annat liknade ger jag ärligt talat inte mycket för.

Det har funnits tider då det har sett betydligt värre ut. Som den 13 maj 1940 då Winston Churchill framträdde i radio och berättade för det brittiska folket att han som nyvald premiärminister inte hade annat att komma med än ”blod, svett och tårar”. Få politiker har väl blivit framgångsrika med ett program av det slaget.

Den gången kom Europa tillbaka, men det skulle ta många år. Något att tänka på nu när vi ska välja våra representanter i EU – parlamentet för de kommande fem åren.

Ett ”eunikt” samarbete

Av , , Bli först att kommentera 0

Det val som hålls den 26 maj i år är ett val till ett parlament som är en del av ett fullständigt ”eunikt samarbete. För var någonstans i världen finns det ett internationellt samarbete där de länder som ingår har förbundit sig att upprätthålla demokratins och rättsstatens principer samtidigt som man har inrättat institutioner, som det här nämnda parlamentet där invånarna u EU sänder sina demokratiskt valda representanter?

Ett vanligt ”argument” i debatten inför valet är att man borde återta makt från ”Bryssel” som det uttrycks. Svenska angelägenheter bestäms bäst i Sverige, heter det.

Politiken bjuder då och då på paradoxer, och här finns en sådan. Ty faktum är att om man skulle göra allvar av något sådant, minskar man möjligheten för svenskar (och andra) att bestämma över de frågor som politiken har att behandla.

Detta eftersom det man vill ha är ett mellanstatligt samarbete. Något som i praktiken innebär att det är ländernas regeringschefer/statschefer som fattar besluten. Då fattas besluten i slutna rum utan någon som helst insyn eller kontroll. Till det ska läggas att i det här fallet blir det fransmän och tyskar som dikterar och alla andra har bara att foga sig.

Det här innebär att en röst på Åkessons gäng är helt bortkastad. EU: s organisation bestäms av de olika fördragen som har beslutats om av – just det – de nationalstater som SD – ledaren håller fram som ett ideal. EU – parlamentet arbetar i enlighet med fördragen, men fattar inga beslut om att ändra dem.

Den 10 maj 1871 slöts fred mellan Tyskland och Frankrike. Frankrike fick avträda Alsace och Lorraine där Strasbourg ligger. 1918 fick man tillbaka området bara förlora det igen 1940 och få tillbaka dem fem år senare.

Mot den bakgrunden är det inte svårt att först varför EU – parlamentet har sitt säte i staden. Visst verkar flyttkarusellen onödig, men värre bekymmer finns det för EU att ta itu med.

Västerbotten och EU

Av , , Bli först att kommentera 0

Det är en händelse som ser ut som en tanke att det på debattsidan i VK i dag, på själva Europadagen, publiceras dels ett inlägg där EU: s betydelse för Norrbotniabanan (och andra infrastrukturprojekt) beskrivs, och dels en sur uppstötning av naziistledaren Åkesson. I inlägget pläderar SD – ledaren för – som det heter – ”Självständiga nationalstater” som ska samarbeta. Oklart då hur det ska gå till.

Frihandel ska gälla, hävdar Åkesson. Men vem ska då fatta beslut om villkoren för detta om nu inte EU ska finnas? Det får man – förstås – inget svar på.

Det är bara ett exempel på hur populister av Åkessons typ alltid gör det lätt för sig. Samarbete ska det vara, men när förslag om hur det ska ske behandlas, röstar man konsekvent emot. Det visar deras agerande i EU – parlamentet under den tid då de – tyvärr – har suttit där.

I inlägget talar blekfisen till Blekingebo Åkesson till invånarna i Västerbotten, ett av landets mest exporttunga regioner om att man borde få behålla de dryga 500 miljoner som skulle vara länets ”andel” av avgiften till EU. Att vi får igen dessa medel, och mer därtill, både direkt och indirekt, låtsas SD – ledaren givetvis inte om.

Just detta med att skälla på avgiften, som är det pris vi får betala för att samarbetet ska fungera, är kanske det mest försåtliga som EU – motståndarna ägnar sig åt. Det är då underförstått att det inte skulle kosta något om vi skulle förverkliga något slags mellanstatlighet i alla lägen.

Det kunde inte vara mer fel. I själva verket är det tvärtom. Om man ska sitta och gör upp länder emellan ett och ett med allt vad det innebär blir det inte bara krångligare utan betydligt dyrare.

Till sist är det viktigt att komma ihåg varför EU finns. Det handlar om freden. Och då länderna i Europa inte är lika stora och starka, är det länder som Sverige som har mest att vinna på ett samarbete som binder upp stora som små till gemensamma åtaganden. Vi behöver också¨en säkerhet inom EU gentemot omvärlden, inte minst mot det Ryssland som Åkessons proselyter tydligen gillar.

Den 9 maj 1808 besegrade åländska bönder en rysk styrka vid Kumlingslaget. Det var en av få segrar i det kriget för svensk del. Det visade sig, då som nu, att det inte är bra att vara liten och stå ensamt när de stora elefanterna börjar dansa.

En dag att minnas

Av , , Bli först att kommentera 1

I dag är det en speciell dag: segerdagen. Den proklamerades som sådan av USA: dåvarande president, Harry S Truman (det var annat virke i den amerikanska statsledningen då jämfört med i dag).

Skälet till det var att var att kriget i Europa var slut. Den 7 maj 1945, dagen innan, hade Tyskland kapitulerat villkorslöst till de allierade.

Man kan säga att det europeiska inbördeskrig som pågått sedan 1914, med avbrott åren 1918 till 1939, hade fått sitt logiska slut. Och precis som det 30 – åriga kriget på 1600 – talet blev resultatet en till stora delar förödd kontinent.

Det finns alla skäl att påminna om dessa historiska omständigheter när det nu kampanjas inför valet till EU – parlamentet. Den partiledardebatt som hölls i dag i Riksdagen bjöd på beklämmande och lögnaktiga inlägg av bakåtsträvande krafter från både höger och vänster.

Värst är dock Åkesson, men från det hållet väntar man sig inte mycket annat. Men från KD – ledaren EBT hörs tongångar som gör att beteckningen ”SD – light” håller på att vara något av ett understatement.

Det var politiker av hennes sort som släppte fram Hitler till makten i Tyskland 1933. Det visade sig vara så lagom bra då. Varför skulle KD: s ”lagompolitik” vara bättre nu?

Dunkelt sagt

Av , , Bli först att kommentera 2

Hörde i morse på utfrågningen av de grönas toppkandidat. Först var det allmänna fördömanden om momsfusk över gränserna, men när det blev tal om att Sverige borde vara med i EU: s åklagarkammare, ja då säger MP nej, fick man veta. Hur ville man då komma åt momsfusket? Vi ska samarbeta, blev svaret. Hur då? Jo, det ska vara ett tätt samarbete.

Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta heter det. Nissarna i MP har övergett tanken på att Sverige borde lämna EU, men partiets tankar, låt oss för enkelhetens skull benämna den mentala processen så, är alltsedan starten präglade av ett ensidigt (för att inte säga enfaldigt) nationellt perspektiv. Vi ska samarbeta. O, vad vi ska samarbeta. Men det får inte ske genom bindande åtaganden som kan beslutas av någon överordnad instans.

I det fallet är man inte heller konsekvent. När det gäller en del beslut på miljöområdet är det tvärtom OK att gå riktigt långt. Så hur går allt det här ihop? Svaret är förstås att det gör det inte alls.

Någon har – elakt – kallat den gröna toppkandidaten för ”Blaha Strunte”, eftersom det kom så mycket intetsägande från det hållet. Och så kan det tyckas, men sanningen är att det nog beror på att vederbörande har ett ganska så hopplöst koncept att jobba med.

Orientering

Av , , Bli först att kommentera 0

Först kallt och vått. Sedan varm och vått. Och sedan kallt och vått igen. Regn och kyla på förmiddagen vid avfärden till badet. Där var det en hygglig temperatur i bassängen och sedan några grader högre i bastun. Ett antal längder och sedan en stunds stilla reflekterande i bastun. Det gör gott för den fortfarande inte riktigt kuranta höft.

Sedan var det hemfärd i regn och kyla igen. Tillbringade en timmes tid med att försöka rensa ut en bokhylla i garaget där ett antal böcker och skrifter tidigare placerats. Det blev ett återseende av titlar som man halvt om halvt glömt bort, som boken ”Kompromissernas koalition” , om turerna när den första borgerliga regeringen bildades 1976. Stridsfrågan nummer ett var kärnkraften. En ämne som fortfarande tenderar att förgifta den politiska atmosfären. Då handlade det mer om ekonomi och inte om klimatet som i dag.

I stort sett allt som förutspåddes då har visat sig felaktigt, utom möjligen en sak: det fanns ingen vinnare i det politiska spelet, utom möjligen på kortare sikt. Inte minst Folkpartiet, som Liberalerna hette då, fick svårt att orientera sig i det politiska landskapet.

Några som också fick det svårt med orienteringen var de brittiska fiskefartyg som besköts av isländska kanonbåtar den 6 maj 1959, då de kommit in i den zon som Island proklamerat var deras. Också det är en konfliktfråga som legat och grott ett antal år.

Misslyckanden

Av , , Bli först att kommentera 2

Läser att nissarna i MP tycker att det ska lagstiftas om att ingen får sitta mer än tre mandatperioder i sträck i Riksdagen. Det har ju nyligen varit 1 maj, så min första tanke att det här är ett aprilskämt, kunde ju inte stämma.

För egen del har jag inget emot tanken på att politiska uppdrag inte per automatik ska betraktas som något slags livsuppgift, men det kan knappast vara något som ska vara föremål för lagstiftning. Det måste rimligen vara upp till varje parti och ytterst varje kandidat att avgöra.

De Gröna är överhuvudtaget ett märkligt parti som tydligen tycker att man ska bestämma över andra partiers interna processer. Vore väl märkligt om exempelvis S eller M med allvar i minen skulle tillhålla MP att omedelbart sluta med sitt löjliga taltrattande och istället ha en partiledare som alla andra.

Men partiet har nu en gång det draget. Ett exempel på det är det ständigt återkommande tjatet om köttfria dagar i kommunal verksamhet. Som om det är politikers uppgift att bestämma vad folk ska äta!

Man inskränker sig inte heller till lokala eller nationella frågor. I valet 2014 tyckte man att Sverige och Vattenfall skulle bestämma över nedläggningen av tyska kolgruvor. Och just i dag, när partiet samlas till kongress, skriver grundaren Gahrton att MP borde lämna regeringen om inte S går med på att skriva på kärnvapenavtalet, något som minst sagt ter sig våghalsigt med tanke på hur säkerhetsläget har försämrats i vår del av världen.

MP: s strategi, att lansera sig som den nya grönskimrande fyrbåken svensk politik, har i grunden misslyckats. Nu tillhör man vänsterblocket. Ett annat exempel på misslyckad strategi var när svenskarna satsade allt på att hålla fästningen Sveaborg under kriget med ryssarna. Resten av Finland var tömt på svensk trupp, så när Sveaborg kapitulerade den 3 maj 1808, var Finland också förlorat. Det kan vara farligt att satsa allt på ett kort.

Tankar om 1 maj

Av , , Bli först att kommentera 0

Så var 1 maj överståndet. Det är alltid lika intressant att skåda hur i synnerhet S demonstrerar mot makten, vilket genom åren ofta nog inneburit dem själva. Ett intressant exempel på politisk Schizofreni.

Annars har de olika tågen visat upp att den socialistiska vänstern i grunden är en ganska så brokig skara. Även om man på vissa platser, bland dem Umeå, samlat sig till ett tåg. Något som Jonas Sjöstedt tydligen fann sig föranlåten att ta avstånd ifrån. Det känns som om det är ett tag sedan dåvarande kommunistbasen C H Hermansson på partiets kongress hävdade att till vänster om VPK, som partiet hette då, fanns bara avgrunden.

Om det var relativt lugnt här gick det mer livligt till i Paris på 1 maj. Det är på sätt och vis logiskt. I mycket var det där det började, med franska revolutionen 1789 och dess slagord om frihet, jämlikhet och broderskap/solidaritet. Långt senare skulle Marx fantasirika skriverier och krossandet av den så kallade ”Pariskommunen” 1871 stimulera efterföljare att kalla sig kommunister världen över.

1789 års revolution slutade i vilket fall som helst i skräckvälde och så tog Napoleon makten. Den 2 maj 1813 slog hans trupper ryssar och preussare i slaget vid Lützen. Det var inte bara Gustav II Adolf som kunde slåss på den platsen.