Eftertankar
Nu verkar sommaren ha kommit. Eller åtminstone maskrosorna. Det drar också ihop sig till nationaldagsfirande, något som Danmark ägnar sig åt just i dag. Imorgon är det vår tur.
Den 5 juni är ett datum som också bör bli ihågkommet av ett annat skäl Just den dagen 1967 utbröt det som skulle gå till historien som sexdagarskriget eller junikriget.En händelse som blev ett slags vändpunkt i historien och som påverkar oss än i dag.
Israel ansågs från början mer eller mindre uträknat av åtskilliga mer eller mindre omdömesgilla bedömare. Araberna skulle mala ner dem mer eller mindre genom sin blotta tyngd, 100 miljoner mot drygt två miljoner.
Nu blev det, som bekant, inte så. Tvärtom sopade Israel golvet med motståndarna. Det krävdes uppenbarligen mer än retorik och bloddrypande hotelser för betvinga den som verkligen vet att nu är det allvar och det är vår existens som står på spel.
Utan alla jämförelser i övrigt funderar jag på detta när de mer eller mindre dagliga kommentarerna hörs om Liberalernas snara hädanfärd. Något som ackompanjeras av den mer interna debatten där man också förebådar apokalypsen om nu inte just den egna favoriten ska väljas och likt en ljusgestalt leda oss till det förlovade landet.
Det som hände 1967 borde ge upphov till en del eftertankar. Det är alltid problematiskt att tro att forna tiders mer eller mindre inbillade storhet ska bära också i nuet. Det fick araberna och då i synnerhet Egyptens diktator Nasser erfara och så kan det också visa sig bli för de, utom och inom det liberala lägret, som med något slags sadomasochistisk njutning hävdar att Liberalernas saga är all.
Det är den inte.
Senaste kommentarerna