Så var det måndag. Läste under helgen de något magsura kommentarerna om utvidgat rökförbud i Umeå centrum. Det är det vanliga om ingrepp i den personliga friheten.

Det går inte att ta den sorten invändningar på allvar. Tobak är en av världens mest fatala företeelser.Såväl produktion som konsumtion, i en del fall ofrivilligt, skördar liv i tusental varje år. Att det skulle vara ett uttryck för personlig frihet att få utsätta andra för såväl obehag som hälsorisker av eländet, är absurt.

En del hävdar (fortfarande) att farorna är överdrivna. De har fel. Nikotin är mer beroendeframkallande än heroin. Något som förklara att folk fastnar io vanan att dra ner rök i lungorna. Något man sannolikt aldrig skulle ge sig till om det gällde rök av något annat slag.

En som har varit ute i ärendet är, givetvis, den så kallade oppositionsledaren, högerns Anders Ågren. Han babblar om Nordkorea. Det är inte bara löjeväckande utan ett direkt hån mot de som utsätts för tobakens skadeverkningar. För att inte tala om de som dignar under förtrycket i Kim Jong Uns lilla personliga förtryckarstat.