Drar mig till minnes att det är ganska precis 40 år sedan mitt första (och hittills enda) besök på Harpsund. Statsministern hette Ola Ullsten, och vi var på väg söderut i landet tillsammans med föräldrarna. Pappa, som då var chefredaktör på Kristianstadsbladet, skulle intervjua Ullsten. Så vi svängde in i Sörmlandsidyllen.

Det är inne varje dag man får sitta i en salong och bli serverad av personal med svart klänning och vitt förkläde. Man kände sig som i en gammal film. Vi provade också den berömda ekan.

Ullsten hade nått posten genom att manövrera så att Palme och S stödde hans utnämning genom att lägga ner sina röster. Det var på den tiden som det liberala partiet kunde få andra dit man ville.

I dag är det annorlunda. Kristianstadsbladets politiska hållning är att L är ett ”borgerligt” parti. Man ryser över att tidningen där min far tog sina första poäng som journalist har sjunkit så djupt. Och Liberalernas nyvalda ledning tycks inte inse att begreppet ”borgerlig” ska ses som ett skällsord som bara gynnar S och M.

Den 2 juli 1644 besegrade Cromwells trupper de kungliga i slaget vid Marston. Cromwells rundhuvuden var den tidens talibaner. Det gäller i dessa tider att se upp så att inte deras sentida efterföljare får något att säga till om. Varken här eller någon annanstans.