Det heter ju att om man upprepar en lögn tillräckligt många gånger, blir den sann. Inte , förstås, i den meningen att den faktiskt ÄR sann, men i det avseendet att folk tror på den.

Ett bra exempel på det är den så kallade ”pensionärsskatten”. Innebörden är att pensionärer betalar mer skatt än förvärvsarbetande. Detta anses orättvist eftersom pension är ”uppskjuten lön”.

Inget av det här är riktigt. Pension är inte någon lön som har ackumulerats utan en del av socialförsäkringssystemet. Vad det handlar om är en fördelning över livscykeln, eller ett generationskontrakt om man så vill.

Men skatten då? Det måste väl ändå vara så att pensionärer betalar mer? Det ”vet ju alla”.

Nej, här är det snarare vad folk tror, eller möjligen tror sig veta. Men det är faktiskt inte sant. En nyligen publicerad rapport från Pensionsmyndigheten säger något annat än det ofta framförda påståendet.

Pensionärer som har passerat 65 år betalar cirka 0,9 miljarder kronor mindre i skatt jämfört med om de skulle omfattas av samma skatteregler som de förvärvsaktiva. Och inte nog med det. Genom utformningen av det förhöjda grundavdraget ger låga pensioner högre avdrag än högre pensioner. Alltså i stort sett tvärtom jämfört med vad som brukar påstås.

Det är alltid bra om man faktiskt tar reda på hur saker och ting förhåller sig innan man beslutar sig för att tro på något. Ett exempel på det var att Stalin valde att tro på vad Finlands motsvarighet till Norges Quisling, Otto Ville Kuusinen, hade inbillat honom, att en stor del av finnarna skulle välkomna en sovjetisk invasion, något som visade sig vara ”fake news”. Trots att det hade visat sig vara så, fick Kuusinen behålla både livet och sin position inom Sovjetstaten.

Den 19 september 1944 slöts det fred mellan Finland och Sovjetunionen i fortsättningskriget. Finland hade förlorat, men behöll sin självständighet. Kuusinen hade förlorat det han trodde att han skulle få, men slapp att möta samma öde som Quisling. Ett bättre öde än han förtjänade.