En del saker var faktiskt intressanta. Till exempel att Löfven nu öppnar för att vi ska delta i den europeiska bankunionen. Något vi förstås borde ha gjort långt tidigare. Tråkigt är dock att en anslutning fullt ut också i EMU, den monetära unionen, ter sig mycket avlägsen.

En annan intressant sak är att höra hur de gröna numera är EU: s främsta tillskyndare. Det är helt andra tongångar än de vi fick höra för 25 år sedan. Länge hade MP på programmet att Sverige borde lämna det europeiska samarbetet. Det är inte många år sedan de släppte det kravet. Ett krav som Sjöstedts gäng för övrigt fortfarande har på sin agenda.

Lika intressant som sorgligt är att höra det som träffande kallats Mordorgänget, alltså den samlade högern som numera omfattar Kristerssons, Usch Thors och Åkessons gäng. Där är det inte tal om något framåtsyftande bidrag till samarbetet, utan nationalistiskt råskäll, misstroendeförklaringar och svartmålningar.

Av Åkesson är det bara vad man kan vänta sig, men om Kristersson tror att det agerande han nu ägnar sig åt, ska främja hans ambitioner att bli statsminister, misstar han sig.

Unioner har vi deltagit i tidigare. Den 13 november 1408 kom Gotland att tillhöra Kalmarunionen, den nordiska union vi då var en del av. Detta genom ett traktat med Tyska orden, som på den tiden behärskade stora delar av Baltikum. Om man inte hade haft unionens samlade makt bakom sig, hade ön kanske aldrig kommit att tillhöra Sverige. Något att tänka på för de som säger sig måna om Sverige mer än andra.