Mats Nilsson, L

Järnvägstankar

Av , , Bli först att kommentera 0
Hör om en intressant bok om järnvägar. En historisk genomgång av järnvägsutbyggnaden och hur det ser ut i dag. Författaren, tidigare skribent på och grundare av tidningen Vagabond, tycker, inte helt överraskande, att folk borde ta tåget oftare än vad som är fallet i dag.
Det är, faktiskt, svårt att överskatta järnvägens betydelse för samhällsutvecklingen. Både i Sverige och i stort. Järnvägen band ihop landet och gav oss bland annat en gemensam tid. Innan järnvägen kom hade varje område sin egen. Både tid och kanske också otid.
Det kostade förstås. När utbyggnaden pågick som mest intensivt under andra halvan av 1800 – talet gick en tredjedel av statsbudgeten åt till järnvägsbyggen. Något för Magdalena Andersson att fundera på.
För egen del har jag varit en tämligen flitig tågresenär. Allt i form av tågluffande på 70 – talet till en hel del arbetspendling. Till det kan jag ju lägga att jag under min (något brokiga) yrkeskarriär också har jobbat med järnväg. Jag jobbade då som informatör på projekt Botniabanan. Jag kunde konstatera att jag i mitt anställningskontrakt titulerades ”Järnvägstjänsteman”.
Jag fick då erfara att det inte var alla som tyckte att järnvägen alls skulle byggas. Och om så skulle ske, absolut inte i deras närhet. De hade flytt staden för det lugna livet på landet i bästa gröna vågen – stil och ansåg att folk helst inte borde resa alls. Det var mitt jobb att försöka besvara dessa invändningar så gott det nu gick.
Just den sortens reaktioner var förstås inte nya. När utbyggnaden pågick på 1800 – talet restes invändningar från både hög och låg. En riksdagsledamot hävdade att skrivkunnigheten skulle ta skada eftersom folk inte längre behövde skriva så många brev, utan kunde ta tåget och hälsa på varandra.
Ja ja. Inget nytt under solen. Såg att KD på sitt riksting beslutat att säga nej till nya höghastighetsbanor. De är väl fortfarande inne på det där med Jesu järnväg till himmelen.
Men visst. Allt kan användas i onda syften. Så även järnvägar. Utan järnvägar hade knappast första världskrigets enorma förödelse varit möjlig. Inte heller hade nazisternas utrotning av Europas judar och romer kunnat ske som gjorde utan järnvägarna.
Den 14 november 1941 november sänktes det brittiska hangarfartyget Ark Royal av en tysk u-båt. Kriget hade blivit industriellt. Och det började med järnvägen.
Bli först att kommentera

Unionstankar

Av , , Bli först att kommentera 0
Partiledardebatt om EU i dag. Sannerligen på tiden så här 25 år efter att vi beslöt att Sverige skulle delta i det europeiska samarbetet fullt ut. Men, men. Bättre sent än aldrig, heter det.
En del saker var faktiskt intressanta. Till exempel att Löfven nu öppnar för att vi ska delta i den europeiska bankunionen. Något vi förstås borde ha gjort långt tidigare. Tråkigt är dock att en anslutning fullt ut också i EMU, den monetära unionen, ter sig mycket avlägsen.
En annan intressant sak är att höra hur de gröna numera är EU: s främsta tillskyndare. Det är helt andra tongångar än de vi fick höra för 25 år sedan. Länge hade MP på programmet att Sverige borde lämna det europeiska samarbetet. Det är inte många år sedan de släppte det kravet. Ett krav som Sjöstedts gäng för övrigt fortfarande har på sin agenda.
Lika intressant som sorgligt är att höra det som träffande kallats Mordorgänget, alltså den samlade högern som numera omfattar Kristerssons, Usch Thors och Åkessons gäng. Där är det inte tal om något framåtsyftande bidrag till samarbetet, utan nationalistiskt råskäll, misstroendeförklaringar och svartmålningar.
Av Åkesson är det bara vad man kan vänta sig, men om Kristersson tror att det agerande han nu ägnar sig åt, ska främja hans ambitioner att bli statsminister, misstar han sig.
Unioner har vi deltagit i tidigare. Den 13 november 1408 kom Gotland att tillhöra Kalmarunionen, den nordiska union vi då var en del av. Detta genom ett traktat med Tyska orden, som på den tiden behärskade stora delar av Baltikum. Om man inte hade haft unionens samlade makt bakom sig, hade ön kanske aldrig kommit att tillhöra Sverige. Något att tänka på för de som säger sig måna om Sverige mer än andra.
Bli först att kommentera

Förutfattade meningar

Av , , Bli först att kommentera 0
Förr i tiden fanns ”obestridliga sanningar”. Alla visste till exempel att jorden var platt. Det kunde ju vem som helst se. Sedan visade det sig att så inte var fallet utan att jorden var ett klot. Och då visste alla att solen och månen, liksom de planeter man hade upptäckt, snurrade runt jorden. Det kunde ju vem som helst se.
Förutfattade meningar är stränga herrar. Vi kan le åt de här sakerna nu, För nu är det ju väl känt att solen står i centrum av vårt lilla system i galaxen Vintergatans periferi.
Betyder det då att vi är fria från förutfattade meningar och enfaldig trosvisshet? Nej, knappast. Det finns det åtskilliga belägg för. Påfallande ofta handlar det om saker som poppar upp och blir aktuella. Det som följer är ofta nog ett vädrande av gamla käpphästar från tidigare diskussioner.
Ett exempel på det är debatten om klimatförändringarna. I den stämning av när nog panik som råder, passar en del på att kasta fram saker som sägs vara tänkta att förbättra den situation vi sitter i, men som i själva verket mer är uttryck för dessa debattörers egna föreställningar om hur saker och ting borde vara. Klimatet är då bara en förevändning.
I dag är det en allmänt spridd uppfattning att köttproduktion och konsumtion i allmänhet och rött kött i synnerhet är förkastligt och skadligt för klimat och miljö. Men det är en total felsyn. I själva verket förhåller det sig tvärtom.
Uthållig odling utan djurhållning är en omöjlighet. Om inte nötkreaturs förmåga att omvandla vegetation som vi inte kan tillgodogöra oss till mjölk och kött utnyttjas kan vi hälsa hem. Gödseln behövs inte bara till odlingen utan kan också utnyttjas för produktion av biogas. Något som ter sig nödvändigt om fossila bränslen ska kunna fasas ut.
Den 12 november 1944 sänktes slagskeppet Tirpitz av brittiskt flyg. Föreställningen att krig till sjöss skulle vinnas genom stora fartyg som kryssare visade sig alltså vara felaktig. Verkligheten hade förändrats, men tankegångarna på en del håll i marinstaberna hade inte hängt med.
Bli först att kommentera

Ständiga november

Av , , Bli först att kommentera 0
Så var det den 11 november och vintern slog till i helgen. Snöfall föranledde framplockandet av snöskyfflarna. Men ändå är det bättre än regn och gråväder.
Mycket av historia har skett just kring dessa novemberdagar. Den 11 november kl 11 1918 tystnade kanonerna i Europa. Första världskriget var över. Själv satt jag så här precis 101 år senare i väntrummet hos tandläkaren.
Ingen alltigenom rolig situation, men de som efter mer än fyra års helvete kunde kravla fram ur skyttegravarna, hade säkert inte haft nå¨got emot att byta med undertecknad. Det var ju faktiskt bara en krona som hade lossnat och skulle petas dit igen. Kronan har ju tappat i värde, som bekant.
Precis fyra år efter krigsslutet, den 11 november 1923 arresterades en viss politisk agitator efter ett misslyckat försök till statskupp. En aktion som inletts i en ölhall i München. Denne man, en viss Adolf Hitler, skulle med tiden inleda ett slags fortsättning på första världskrigets fasor, fast än värre den här gången.
När vapnen efter den ödeläggelsen till sist tystnade i maj 1945, var Tyskland, som Hitler hade tänkt sig skulle dominera Europa fullständigt, krossat och skulle delas mellan segrarna. Först 45 år senare skulle delningen ta slut och Tyskland åter bli ett land. Men först skulle muren som delade Berlin och skilde väst från öst raseras i – just det – den 9 november.
Ständigt denna november, skulle väl Ture Sventon ha uttryckt det.
Bli först att kommentera

Ett okristligt parti

Av , , Bli först att kommentera 1
Läser att den okristliga Ebba Usch Thor, som förpestar atmosfären här i Umeå i dag när hennes efterhand okristliga parti håller ”riskting” här i Umeå, tycker att man ska ”stresstesta” systemet genom att låsa in de imamer som pekas ut som säkerhetsrisker av Säpo. Även om lagstöd för en sådan åtgärd saknas.
Så mycket för att följa lagar och förordningar, alltså. Om de här personerna verkligen har gjort sig skyldiga till något brott, ska de förstås lagsökas. Men av allt att döma går det inte att hitta något sådant. Det enda som har sagts är att de medverkar till ”radikalisering”, vad det nu kan innebära.
Om det nu var ett brott, skulle man kunna låsa in en hel del typer på både höger- och vänsterkanten. Man skulle kunna tänka sig uppvigling eller anstiftan till brott i så fall. Men något sådant har man åtminstone inte sagt hittills.
KD kan i dag också ses som en risk. En risk för demokratin. För vi vet vad som händer när man börjar att tumma på lagar och förordningar. Då är det fritt fram för de som aldrig har gett så mycket som en devalverad krona för demokratin.
Den 8 november inträffade det som gått till historien som kristallnatten i Tyskland. Detta på grund av allt glas som låg överallt efter att skyltfönster som tillhörde butiker ägda av judar hade krossats.
Sedan vet vi vad som hände. Det verkar inte som om KD: s partiledning har läst sin historia. Eller så försummade skolan de gick i att undervisa om denna mörka period.
Bli först att kommentera

Dubbelmoralens parti

Av , , Bli först att kommentera 0
Ser att KD ska hemsöka stan i helgen. Riksting på gång. Med tanke på hur partiet har agerat på senare tid, skulle benämningen ”riskting” kanske vara mer passande.
Folk som står på den etiska grund som KD säger sig göra, brukar vanligtvis anse att det är syndigt att ljuga och att man bör visa barmhärtighet. Men det verkar inte vara något som tillämpas i EBT: s parti i dagsläget. Allra minst av partiledaren själv.
Samtidigt som det heter att den politik som Åkessons gäng står för är fullkomligt förkastlig, kan man gärna ha hjärtliga lunchträffar med ledaren för detta av före detta SS – män grundade parti. Och tillsammans tycks nu de två partierna vara rörande eniga om att några regnbågsflaggor blir det inte hissade i de fall där de sitter i kommunstyret.
Partiets etiska grund är tron på ett allsmäktigt väsen, som förr brukade sägas vara en gubbe uppe bland molnen, som styr allt här på jorden. Då hör väl rimligen också regnbågen till skapelsen? Och ändå tycker man tydligen inte om när fenomenet används som symbol för mångfalden i – just det – den jordiska tillvaron.
Det finns ett lämpligt ord för den typen av hållning: Dubbelmoral.
Den 7 november inleddes den statskupp som Lenins anhängare kallade oktoberrevolutionen. De var litet efter sig också när det gällde tideräkningen. Egendomligt nog delade och delar kommunisterna I Ryssland den bigotta synen synen på homosexualitet med ärkekonservativa politiker som Åkesson och EBT. Men det gör givetvis inte det hela bättre. Tvärtom.
Bli först att kommentera

Bakelsetankar

Av , , Bli först att kommentera 0
Nå, har du köpt en bakelse i dag? Frågan föranleds av att det är Gustav Adolf – dagen. Det datum 1632 då kungen, som var närsynt, i dimman tappade bort de trupper som skulle vakta på att inget hände majestätet. Så gick det som det gick. Lejonet från Norden hade stupat.
Kungen, som lär ha lockats av utsikten att bli kejsare, var inte länge där. Kejsare kunde han ha blivit eftersom Tyskland på den tiden fortfarande, åtminstone formellt, hette det Tysk – Romerska riket. Eller, mer fullständigt, Det Romerska riket av tysk Nation. Riket, som var en kvarleva av Karl den stores imperium, var dock sedan länge i upplösning. Striden mellan protestanter och katoliker skyndade bara på processen. Och 1806 var det slut också formellt.
Någon Tysk-Romersk kejsare fick inte Sverige, och det var kanske lika bra det. Men slaget vann man och marschen mot stormaktstiden hade inletts. Några decennier senare erövrade Gustav II Adolfs dotters kusin och efterträdare Östdanmark, alltså Skåne, Blekinge och Halland. Sverige dominerade nu Östersjöregionen.
Vi brukar köpa en bakelse, men då mer av det skälet att den brukar smaka bra till kvällsfikat snarare än att fira kungen ifråga. I år blev det dock inte av, utan det får bli något annat.
Till sist blev det också något annat än en stormakt av Sverige. Det som återstår är dock de tidigare östdanska landskapen som förblivit svenska.
Bra eller dåligt? Det är helt enkelt bara så. Men om historien tagit en annan vändning och området fortfarande varit danskt, hade vi åtminstone sluppit den bräkande blekingen Åkesson i svensk politik.
Bli först att kommentera

Vintersysslor

Av , , Bli först att kommentera 0
En fin vinterdag. För det måste det väl vara när radion säger att det är – 8 grader nu på morgonen. Ett antal ärenden i dag som hade med vintern att göra skulle uträttas. Några plädar som tvättats skulle hämtas och vinterjackan som tjänstgjort så troget, gav plötsligt upp en funktion när dragskon på dragkedjan plötsligt föll ner på golvet. Bara att lämna in för reparation.
Så har nu skett och nu är det dags för litet kontorsjobb. Läser att den 5 november 1854 segrade britter och fransmän över Ryssland i slaget vid Inkerman under Krimkriget. Var nog inte så fridfulla vinterdagar för de inblandade.
Kriget kunde lika gärna kallas Östersjökriget, eftersom en hel del krigshändelser utspelade sig här i vår närhet. Bland annat använde västakterna Gotland som bas för en del krigsinsatser. Sverige ingrep inte, till ryssarnas förtret. Det var litet si och så med neutraliteten redan då. I alla händelser blev ett av resultaten av kriget att Åland förklarades för ett demilitariserat område. Något som faktiskt gäller än i dag.
Bli först att kommentera

Felbedömningarnas tid

Av , , Bli först att kommentera 0

I dag är det skäl att fundera på fenomenet felbedömningar. Ser att högerhövdingen här i Umeå, Anders Ågren, vägrar att inse vilken tabbe det var att hävda att en av kommunens skolor organiserade en skolstrejk för klimatet när det i själva verket var en manifestation som ingick i en temavecka om – just det – klimatet.

Kanske oroar sig Ågren, han får väl ågren vid blotta tanken, över att ju mer folk lär sig om miljön och även andra samhällsområden, ju läge stöd kommer högern att få. Något som nog är en alldeles riktig bedömning.

Felbedömningar är nu inte Ågren ensam om. Ser i dag att en studie visar att ju större problem som funnits i kommunerna med arbetslöshet och sjukskrivningar, desto större stöd fick Åkessons gäng. Samma sak gällde också ju fler invandrare som kom till kommunen. Förutsatt att de hade bekymmer redan tidigare.

Det som var intressant med den studien var dock egentligen inte just dessa ting, utan att det var Socialdemokraterna som tappade röster under den processen, inget av de andra partierna.

Väljarna här hade tidigare, något förenklat, ingått ett slags (s)amhällskontrakt med Löfvens parti. Det gick i all enkelhet ut på att partiet hade sagt åt dem att överlämna hälften (i vissa fall mer) av de pengar de släpade ihop, och att istället få livslång trygghet i utbyte, plus litet extra allt.

De, alltså väljarna, hade gjort felbedömningen att lita på det Stora Partiet som gav sken av att de faktiskt kunde fixa allt det som utlovades och det inte bara här och nu, utan även i framtiden. En framtid som dessutom skulle bli än bättre än det som varit.

Socialdemokraterna hade förstås gjort motsvarande felbedömning. De besatt ingen särskild förmåga att ”styra samhället”. Något som väl visat sig med all önskvärd tydlighet.

Den avgörande felbedömningen från det hållet får nog sägas vara att man trodde att uppdelningen av Europa (och världen) i två block skulle bestå under överskådlig tid. Om några dagar är det 30 år sedan Berlinmurens fall, något som helt klart tog Socialdemokraterna med total överraskning. I och med östblockets fall försvann den socialdemokratiska självbilden som något av en gyllene medelväg mellan öst och väst. Väljarstödet har sedan dess fallit rejält för partiet.

Tiden då Sovjetunionen höll hela östblocket i ett järngrepp var förbi. Den 4 november 1956 rullade ryska stridsvagnar in i Ungern för att kväsa revolten som hade inletts några veckor tidigare. Men i november 1989 var den epoken över. De som trodde på den socialistiska planekonomiska modellen som tillämpades i östblocket hade gjort en av historiens största felbedömningar.

Bli först att kommentera

Helgtankar

Av , , Bli först att kommentera 0

Så var det dags för ”långhelg”. Halvdag i dag för en del, denna Allhelgonadag.

När man gick i plugget (det håller på att vara ett tag sedan) var det här det enda avbrottet på hela långa hösten. Höstlovet var inte uppfunnet då, inte heller lediga lördagar. Det inträffade först i sjuan för min del. Så när den här helgen inträffade, fick man i alla fall två sovmorgnar i rad och det var ju alltid något.

Det lilla man tillägnade sig om skälet till denna helg vart att det var en kvarleva från den katolska tiden och att Allhelgonadagen och Alla helgons dag var två olika dagar.

Alla helgons dag inföll tidigare alltid den 1 november men flyttades tydligen 1772 till första söndagen i november.
Riksdagen beslöt 1953 att öka antalet arbetsfria dagar under hösten, det fanns tydligen de som upplevde samma som jag under skoltiden, och då flyttades alltså Alla helgons dag till en lördag, som därmed blev allmän helgdag. Samtidigt ändrades almanackans namn på 1 november till Allhelgonadagen.
Söndagen efter Alla helgons dag kallas sedan 1983 Alla själars dag. Sedan 2002 är detta också ett av dagens officiella namn.

Det är inte lätt att hålla reda på allt, men i alla händelser är det nu i kväll och i helgen som mängder med ljus tänds på våra kyrkogårdar.

Föreställningen att det finns åtminstone något på något sätt någonstans efter livet här på jorden är seglivad. Och det må vara upp till var och en. Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder, så det är nog inte många av de som besöker kyrkogårdarna i nämnda ärende som tror på att de som vilar där är medvetna om det, men det kvittar faktiskt. Ikväll ska vi åka till Backens kyrkogård för att tända ett ljus på pappas grav. Det sker lika mycket för vår egen skull. Det är helt enkelt ett tillfälle att minnas.

Seglivade föreställningar av ett helt annat slag är strävanden att försöka bygga imperier av olika slag. En som närde den drömmen var Napoleon. Men efter det att han mött sitt Waterloo vid just Waterloo, samlades segrarna till kongress i Wien den 1 november 1814. Det sägs ha varit startpunkten för nationalstaternas tidevarv.

Men, men. Imperiedrömmar dog inte med Napoleon. Det behöver vi inte tvivla på när vi ser ut över världen. Tyvärr, får man väl tillägga. Men just nu kan vi väl hoppas att åtminstone helgen blir lugn.

Så, ha en trevlig helg i alla eventuella helgons namn.

Bli först att kommentera