I dag är det skäl att fundera på fenomenet felbedömningar. Ser att högerhövdingen här i Umeå, Anders Ågren, vägrar att inse vilken tabbe det var att hävda att en av kommunens skolor organiserade en skolstrejk för klimatet när det i själva verket var en manifestation som ingick i en temavecka om – just det – klimatet.

Kanske oroar sig Ågren, han får väl ågren vid blotta tanken, över att ju mer folk lär sig om miljön och även andra samhällsområden, ju läge stöd kommer högern att få. Något som nog är en alldeles riktig bedömning.

Felbedömningar är nu inte Ågren ensam om. Ser i dag att en studie visar att ju större problem som funnits i kommunerna med arbetslöshet och sjukskrivningar, desto större stöd fick Åkessons gäng. Samma sak gällde också ju fler invandrare som kom till kommunen. Förutsatt att de hade bekymmer redan tidigare.

Det som var intressant med den studien var dock egentligen inte just dessa ting, utan att det var Socialdemokraterna som tappade röster under den processen, inget av de andra partierna.

Väljarna här hade tidigare, något förenklat, ingått ett slags (s)amhällskontrakt med Löfvens parti. Det gick i all enkelhet ut på att partiet hade sagt åt dem att överlämna hälften (i vissa fall mer) av de pengar de släpade ihop, och att istället få livslång trygghet i utbyte, plus litet extra allt.

De, alltså väljarna, hade gjort felbedömningen att lita på det Stora Partiet som gav sken av att de faktiskt kunde fixa allt det som utlovades och det inte bara här och nu, utan även i framtiden. En framtid som dessutom skulle bli än bättre än det som varit.

Socialdemokraterna hade förstås gjort motsvarande felbedömning. De besatt ingen särskild förmåga att ”styra samhället”. Något som väl visat sig med all önskvärd tydlighet.

Den avgörande felbedömningen från det hållet får nog sägas vara att man trodde att uppdelningen av Europa (och världen) i två block skulle bestå under överskådlig tid. Om några dagar är det 30 år sedan Berlinmurens fall, något som helt klart tog Socialdemokraterna med total överraskning. I och med östblockets fall försvann den socialdemokratiska självbilden som något av en gyllene medelväg mellan öst och väst. Väljarstödet har sedan dess fallit rejält för partiet.

Tiden då Sovjetunionen höll hela östblocket i ett järngrepp var förbi. Den 4 november 1956 rullade ryska stridsvagnar in i Ungern för att kväsa revolten som hade inletts några veckor tidigare. Men i november 1989 var den epoken över. De som trodde på den socialistiska planekonomiska modellen som tillämpades i östblocket hade gjort en av historiens största felbedömningar.

Så var det dags för ”långhelg”. Halvdag i dag för en del, denna Allhelgonadag.

När man gick i plugget (det håller på att vara ett tag sedan) var det här det enda avbrottet på hela långa hösten. Höstlovet var inte uppfunnet då, inte heller lediga lördagar. Det inträffade först i sjuan för min del. Så när den här helgen inträffade, fick man i alla fall två sovmorgnar i rad och det var ju alltid något.

Det lilla man tillägnade sig om skälet till denna helg vart att det var en kvarleva från den katolska tiden och att Allhelgonadagen och Alla helgons dag var två olika dagar.

Alla helgons dag inföll tidigare alltid den 1 november men flyttades tydligen 1772 till första söndagen i november.
Riksdagen beslöt 1953 att öka antalet arbetsfria dagar under hösten, det fanns tydligen de som upplevde samma som jag under skoltiden, och då flyttades alltså Alla helgons dag till en lördag, som därmed blev allmän helgdag. Samtidigt ändrades almanackans namn på 1 november till Allhelgonadagen.
Söndagen efter Alla helgons dag kallas sedan 1983 Alla själars dag. Sedan 2002 är detta också ett av dagens officiella namn.

Det är inte lätt att hålla reda på allt, men i alla händelser är det nu i kväll och i helgen som mängder med ljus tänds på våra kyrkogårdar.

Föreställningen att det finns åtminstone något på något sätt någonstans efter livet här på jorden är seglivad. Och det må vara upp till var och en. Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder, så det är nog inte många av de som besöker kyrkogårdarna i nämnda ärende som tror på att de som vilar där är medvetna om det, men det kvittar faktiskt. Ikväll ska vi åka till Backens kyrkogård för att tända ett ljus på pappas grav. Det sker lika mycket för vår egen skull. Det är helt enkelt ett tillfälle att minnas.

Seglivade föreställningar av ett helt annat slag är strävanden att försöka bygga imperier av olika slag. En som närde den drömmen var Napoleon. Men efter det att han mött sitt Waterloo vid just Waterloo, samlades segrarna till kongress i Wien den 1 november 1814. Det sägs ha varit startpunkten för nationalstaternas tidevarv.

Men, men. Imperiedrömmar dog inte med Napoleon. Det behöver vi inte tvivla på när vi ser ut över världen. Tyvärr, får man väl tillägga. Men just nu kan vi väl hoppas att åtminstone helgen blir lugn.

Så, ha en trevlig helg i alla eventuella helgons namn.