Mats Nilsson, L

Antikverat

Av , , Bli först att kommentera 0

Så stundar det val i dag. Inte här, men väl i Storbritannien. Fast frågan är väl om landet verkligen är så stort längre. Och något ”United Kingdom” syns då inte heller till. Sällan har väl landet framstått som så splittrat.

Hur det här ska sluta, ja det vet väl ingen. Men ett stalltips är att Johnson får som han vill och att landet lämnar det europeiska samarbetet.

Vad som dock är mer än tydligt att den konservativa politiken vilar på totalt antikverade föreställningar om landets roll i Europa och världen. En politisk åkomma som är rätt så vanlig bland konservativa partier och politiker.

Den 12 december 1885 sjösattes pansarbåten Svea. Det skulle bli den första i en rad av liknande fartyg. Den svenska flottan skulle rustas upp.

Det blev nu inte så mycket med den saken. Britterna var desto flitigare på området. Vid denna tid behärskade den brittiska flottan världshaven, även om man började bli oroliga över tyskarnas marina upprustning. Något som visade ha fog för sig under första världskriget några decennier senare.

Allt det där verkar man ha glömt och drömmer om fornstora imperiedagar då britterna var en makt att räkna med. Det kan nu komma dithän att utträdet ur EU kommer att innebära Storbritanniens slut om Skottland bryter sig loss. Kanske går Nordirland samma väg.

Blir det så, ja då tror åtminstone jag att det också blir slutet för Johnsons parti, liksom troligen också Corbyns. Och det är väl egentligen inte så mycket att beklaga?

Bli först att kommentera

På fel plats

Av , , Bli först att kommentera 0

Annika Söder får tydligen sparken som kabinettssekreterare på UD. På alla andra departement heter det statssekreterare, men UD har ju alltid varit något för sig.

På Palmes tid lär det ha varit Pierre Schori, som alltså då innehade posten ifråga, som i praktiken körde racet på Palmes uppdrag, oavsett vem som nu råkade ha den formellt sett högsta befattningen som utrikesminister. Var nog lättare när det var Lennart Bodström som satt där än när Sten Andersson residerade.

Denne hade tydligen egna åsikter, även om resultatet inte blev så mycket bättre för det. Bland annat lyckades den tidigare partisekreteraren kläcka ur sig att de baltiska länderna inte alls var ockuperade av Sovjetunionen just när befrielsen från denna ockupation pågick som bäst.

Det är alltid bra om man kan ha rätt person på rätt plats. Enligt vad Kjell Olof Feldt uppger i sina memoarer föreslog han Palme att sätta Sten Andersson på posten. Han tyckte tydligen att det var bra om Andersson inte blandade sig alltför mycket i den ekonomiska politiken.

Några som dock fick erfara att de var på fel plats vid fel tillfälle var de svenska och finska frivilliga som stred på boernas sida under boerkriget i Sydafrika. Den 11 december 1899 stupade ett antal av dem i slaget vid Magersfontein. Ett slag som boerna visserligen vann, men kriget slutade ändå med en brittisk triumf.

Bli först att kommentera

Maktkamp förr och nu

Av , , Bli först att kommentera 0
Det blev ingen regeringskris. Ingen misstroendeförklaring heller. Reformeringen av Arbetsförmedlingen är i princip avblåst. Alla säger sig vara nöjda med detta.
Jaså?
Det är rörande att se hur somliga i dessa juletider är nöjda med litet. Men hur det blir framöver återstår att se. Säkert är dock att de största hycklarna i sammanhanget, alltså Knaskristersson och Babbla Usch Snor, borde ha långa näsor och svarta tungor efter alla de lögnaktiga krokodiltårar de har gråtit över det kaos som de själva orsakat med den budget de själva drev igenom. Elefanter i porslinsbutiken är bara förnamnet.
Men, men. I kampen om regeringsmakten är allt tillåtet. Det är den moral som M och KD nu agerar efter, samtidigt som en hångrinande Åkesson hänger på.
Det verkar som om framförallt M numera är lika gripna av maktabstinens som S tidigare uppvisat när de har förlorat regeringsmakten. Likt en heroinist på plattan som jagar desperat efter en sil, har de tappat allt omdöme. Det är inte plikten framförallt, utan makten framförallt. Om det än ska ske med ett svartbrunt partis hjälp, må det bli så.
Den 10 december 1317 inleddes Nyköpings gästabud. Kung Birger tog sina bröder, Erik och Valdemar, till fånga. Det hela slutade med att de två svalt ihjäl i fängelsehålan i Nyköpingshus. Deras anhängare gjorde dock uppror och avsatte kungen. Denne flydde till Danmark och avled där 1321. Han son Magnus hade dessförinnan tagits till fånga och avrättats.
Det var inte bättre förr. Men även i dag kan kampen om makten ha följder som de inblandade kanske inte riktigt tänkt på.
Bli först att kommentera

Eftertankar

Av , , Bli först att kommentera 0
Läser i dag att brittisk mat till stor del handlar om fågel. Kyckling och, nu till jul, kalkon. Denna urgamla brittiska julsed är tydligen inte så gammal. Den uppstod på 30 – talet och fick pausas under kriget men är i dag en storindustri.
Industrin ifråga är dock beroende av utländsk arbetskraft, inte minst de förkättrade polackerna. Enligt uppfödarna skulle man aldrig få britter att göra det jobb som krävs med allt från slakt till plockning. Oron över vad Brexit kommer att innebära är därför stor.
som man bäddar får man ligga, heter det. Och om ingen plockning sker blir det nog varken fjädrar eller dun att vila på efter julmaten. En måltid där kalkonen alltså lyser med sin frånvaro.
Om några dagar går man till val i Storbritannien. Eftertankens kranka blekhet verkar prägla mycket av farhågorna inför valet. Eftertanke präglade dock inte händelserna i början av december 1941. Den 7 gick Japan till anfall mot USA i och med attacken mot Pearl Harbor. Den 9 december förklarade Kina Tyskland och Japan krig. Något som verkade aningen överflödigt i och med att japanerna sedan länge trängt in i Kina. Slutligen förklarade Hitler USA krig den 11 december.
Det blev sedan som Tage Danielsson en gång skaldade: ”Tredje riket blev aldrig störst. Hitler borde tänkt efter först.”
Bli först att kommentera

Högerns misstag

Av , , Bli först att kommentera 0
Sjöstedts kommunister envisas fortfarande med att vilja fälla arbetsmarknadsministern tillsammans med de övriga tre i nejsägarkoalitionen, alltså M, KD och SD. Det är tydligt att Sjöstedt är hårt pressad internt efter att ha blivit sidsteppad av Löfven för andra gången i och med JA. Det blir nog en allt annat än fridfull helg för de inblandade.
Stalltipset är att det till sist blir någon slags uppgörelse. Men det här har ändå visat vart Knaskristersson och Babbla Usch Snor är på väg, det vill säga rakt ner i den åkessonska avgrunden.
Den 6 december 1941 stormade ryssarna tyskarnas ställningar utanför Moskva i en motoffensiv. Det segertåg som Hitler hade proklamerat hade – bokstavligen – frusit fast.
Det parti som grundades av en av naziledarens svenska hejdukar, alltså SD, verkar just nu vara inne i en framgångsrik offensiv mot såväl liberalism som demokrati. Åkessons gäng ser ut att få bistånd i denna strävan av M och KD. De gör samma misstag som de högerkrafter som släppte fram Hitler 1933. Det är upp till alla demokrater att stoppa detta.
Bli först att kommentera

Att missta sig

Av , , Bli först att kommentera 0
I september 2015 hände det som Bashar Mustafa hade fruktat länge. Ett gäng hejdukar från regeringspartiet klev in i hans kontor i Bagdad och krävde att han skulle lämna över sitt företag till dem. Om inte, skulle både han och familjen dö.
Det återstod bara en sak. Att fly. Via Turkiet och över Medelhavet hamnade han i Mora och Sverige med sin fru och son, som då var spädbarn.
Han fick en praktikplats på Morakniv i april 2016. Han blev exportchef, inriktad på Mellanöstern och ökade företagets export till regionen 14 gånger om.I dag arbetar han med sitt eget företag för att hjälpa företag här att öka sin export.
Det är alltså en sådan person och andra från Mellanöstern som Åkesson och hans gäng till varje pris vill hindra från att komma hit. Och om de ändå gör det, skicka tillbaka den fortast möjligt.
I förlängningen slåss Åkesson, likt Don Quijote, mot väderkvarnar. Vi har alltid rört oss över klotet sedan vi en gång lämnade Afrika. Att tro att den processen skulle gå att stoppa ter sig ungefär lika begåvat som att sätta igång och tömma Östersjön med en tesked.
Den 5 december 1941 förklarade Storbritannien Rumänien, Finland och Ungern krig. Dessa länder slöt upp bakom Nazitysklands anfall på Sovjetunionen. Just då såg läget allt annat än ljust ut för de allierade, men det skulle vända.
I just Mellanöstern såg många tyskarna som allierade som skulle hjälpa dem att göra sig av med britter och fransmän, som då styrde stora delar av regionen.
De misstog sig. Och de skulle missta sig även senare beträffande ryssarna. Något som förklarar mycket av läget som länder som Irak befinner sig i dag.
Bli först att kommentera

Två besvikelser

Av , , Bli först att kommentera 0

 

Två gånger har jag blivit grundligt besviken på vårt liberala parti. Och då menar jag inte sådant som att ens motioner ibland avslås på länsförbundets årsmöte. Det är saker man får ta. Men när partiet genomgår det som jag ser som ett intellektuellt haveri, ja det är något helt annat.

Vad det handlar om? Svaret är: kärnkraften.

Det haveri som här avses är inte nytt, även om det har bäring in i vår tid. Det inträffade på 70 – talet då kärnkraftens vara eller inte vara blev en existentiell fråga i svensk politik. Hamlets ödesmättade ord i Shakespeares pjäs kom att prägla striden som bland annat orsakade fallet för den första borgerliga regeringen på 44 år.

I motsats till vad de flesta nog tror, var inte Centern och VPK, som partiet hette då, först med att ta upp energifrågor och därmed kärnkraften. Folkpartiet ville redan i början av 70 – talet se energibesparande åtgärder. Något partiet blev grundligen avhånat för.

Den insikt som låg bakom det ställningstagandet var att all energiomvandling sliter på miljön. OCH påverkar klimatet. Kärnkraften är inget undantag från den regeln. Den som tror att frånvaron av koldioxidutsläpp under själva driften innebär att kärnkraften inte orsakar någon uppvärmning – och därmed klimatpåverkan – har uppenbarligen missat något vitalt på fysiklektionerna i skolan. Energi kan inte förbrukas, bara omvandlas. Den värme som reaktionerna i en kärnreaktor alstrar, kan inte renas bort.

Det är inte litet värme vi talar om. De tre reaktorerna i Forsmark har en effektutveckling på sammanlagt över 3500 MW. Bränslet hettas upp till tusentals grader som i sin tur värmer vatten till hundratals grader för att sedan via elproduktion via ångturbiner värma ett hus till 20 grader. Det är som att skära smör med motorsåg.

Men, men. De insikter som fanns 1973 försvann när debatten kom att haverera i en fundamentalistisk civilisationskritik. Den kom i sin tur att påverka det liberala partiet som förföll till ett upprepande av mantrat ”vadskavihaistället”. Det intellektuella haveriet var ett faktum.

I folkomröstningen 1980 bildade partiet en allians med S med budskapet att kärnkraften skulle avvecklas ”med förnuft”. Resultatet var allt annat än förnuftigt i och med att valresultatet 1982 innebar att partiet nära nog halverades. Det förtroende man hade arbetat fram under 70 – talets debatt om energi och miljö, var borta.

I dagsläget håller vi på att upprepa samma misstag. Klockartron på en enorm expansion av elanvändningen gör att L nu ägnar sig åt ett motbjudande reaktorkramande. Inte heller nu verkar det ha slagit någon i partiledningen vad elementära grundkunskaper i fysik säger oss om problematiken.

Haveriet fortsätter. Och det blir inte bättre av att vi hamnat i samma felaktiga föreställning som Åkessons gäng. SD har – framgångsrikt – kunnat dölja sin totala renons på miljö och energipolitik genom att förespråka kärnkraft. Något vi i dagsläget hjälper dem med.

Den 4 december 1676 slog svenskarna danskarna i slaget vid Lund. Skåne, Blekinge och Halland förblev svenskt. På ett är det tillförfång. Om så inte blivit fallet skulle vi i varje fall sluppit Åkesson i den svenska Riksdagen.

Bli först att kommentera

Finsk sisu

Av , , Bli först att kommentera 2
Hörde i dag att Finlands statsminister avgår. Centern är inte nöjda med Rinne, visade det sig. Återstår att se vad som kommer i stället. En del funderar på vad Åkessons finska motsvarigheter tänker göra. Partiet är största parti om man får tro opinionsmätningarna.
Finsk politik är på flera sätt mer hårdför än vår egen. Man vet inte i förväg vilken regering det blir, utan det gör man upp sedan man se hur valresultatet blir. Här känns det som om man måste vara helt säker på hur de olika konstellationerna ska se ut innan valdagen.
Finnarna har också varit mer resoluta när det gäller de så kallade Sannfinländarna. När de hamnade i ansvarig ställning, sprack partiet omgående. Att göra något liknande här är inte aktuellt, men det finns alltid skäl att verkligen gå hårt åt Åkessons gäng. Som den senaste idiotin med någon typ av statliga uppfostringsanstalter.
Sådana har vi faktiskt haft förr. De fungerade inte då, och skulle inte fungera nu heller.
Den 3 december 1941 gick svenska frivilligbataljonen på offensiven i fortsättningskriget, då Finland försökte återta det man hade förlorat i vinterkriget året före. Offensiven syftade till att inta Hangö.
Det verkade ju som om Finland skulle lyckas med sin föresats. Just då stod tyskarna utanför Moskva. Men, som bekant, gick det inte så bra med saker och ting till sist, även om man lyckades bevara frihet och självständighet. Vi ska väl hoppas och tro att den nu pågående regeringskrisen också ska lösa sig.
Bli först att kommentera

Bistert minne

Av , , Bli först att kommentera 0
Födelsedagsfirande, både av hustru och mor, i helgen som gick. Mycket trevligt. Man och barn (det vill säga jag själv), dotter och brorsdöttrar. Vädret kunde inte heller varit så mycket bättre, några minusgrader och sol som lyste på snötäcket. Det är dock inte så tjockt än, men snöskyffeln har ändå kommit fram ur förrådet.
Betydligt bistrare var det för ganska så precis 80 år sedan, när Stalins Ryssland anföll Finland. Den 2 december 1939 uppmanade Finlands motsvarighet till norrmännens Quisling, kommunisten Otto Ville Kuusinen, Finland att ta emot ”befriarna”, det vill säga Röda armén. Detta samtidigt som bomberna föll över Helsingfors och andra städer.
Tja, med sådana ”befriare” är behovet av ockupanter inte så där överhängande stort. Tidigare hade Stalin och Hitler kommit överens om att dela upp Östeuropa mellan Nazityskland och Sovjetryssland. Stalin hade fria händer när det gällde Finland, så vitt som Hitler angick.
Finnarna själva hade dock andra idéer. Mot alla odds höll man stånd. Någon kommunistdiktatur med Kuusinen som Stalins marionett blev det inte. Något att tänka på i dag när demokratin återigen ifrågasätts från både brunt och rött håll.
Bli först att kommentera