Ingen har väl kunnat undgå att ta del av krigshandlingarna, för sådana är det frågan om, mellan USA och Iran.Mycket kan te sig höljt i dunkel, men så mycket är säkert att Trumps agerande uteslutande har med inrikespolitik att göra. Riksrättsåtal hotar, och här är det bäst att ge folk annat att tänka på. Om man kan hävda att landets säkerhet hotas, brukar det få folk att sluta upp bakom den sittande ledaren. Så lyder nog det – mycket – enkla resonemanget.

Det verkar dock inte som om Iran riktigt vill bjuda på något motdrag som skulle spela Trump i händerna. Åtminstone inte hittills. Den ”Hämnd” de hittills har presterat gick tydligen ut på att skjuta iväg några missiler med oklar verkan och att låta ett antal människor trampas ihjäl vid begravningen av den egna terroristledaren.

En annan sak som också är säker är att vi vet att med den sortens regimer som just nu behärskar Iran duger det inte att dra sig tillbaka och försöka att på något sätt föra en ”dialog” med dem. Där förstår man inget annat än maktspråk. I den meningen tycks Trump ha fattat galoppen.

Britter och fransmän försökte sig länge på att föra en ”dialog” med Hitler. Försent upptäckte man vad det var värt. Det skulle ta nästan sex år att krossa den regimen. Ett blodigt slag i den processen startade den 8 januari i Monte Cassino i Italien. Det var inte över förrän själva klostret var förstört och tusentals hade stupat.