Förvåning
Om några få dagar kommer då dagen då Storbritannien lämnar det europeiska samarbetet. Det kommer att få vittgående konsekvenser. Främst för britterna själva, men också för andra. Och då inte minst Sverige som ofta nog kunnat liera sig med britterna i olika frågor.
Extra tragiskt blir det med tanke på att det kommande halvåret markerar att det nu har gått 75 år sedan som Hitlertysklands dödskamp inleddes på allvar. Det som Churchill beskrivs som landets stoltaste stund, när man stod ensamma mot Tyskland, hade fortsatt mot den seger han hade förutskickat 1940.
Det som händer nu är precis raka motsatsen. Storbritannien har återfallit i ett gammalt mönster där man drog sig undan det som hände på kontinenten och ingrep bara om maktbalansen mellan Tyskland, Frankrike och Ryssland rubbades.
Att förutsättningarna fört den sortens agerande inte längre föreligger, har man inte fattat. Stormaktstiden, som britterna uppfattat den, är förbi.
Den 28 januari 1871 kapitulerade Frankrike till den tyska armén. Det fransk – tyska kriget var slut. Den franske kejsaren Napoleon III visade sig inte kunna leva upp till familjenamnet. Tyskland växte fram som kontinentens starkaste makt. Maktbalansen var rubbad. Och 1914 var det dags för britter (och senare också USA) att ingripa, Tyvärr banade agerandet i krigets efterföljd vägen för Hitler.
Återstår att se vad britternas agerande leder till den här gången. Därom vet vi intet, men att det knappast leder till något bra, kan man nog vara ganska så säker på.
Namn: Mats Nilsson 
Senaste kommentarerna