Kejserligt armod
I helgen som gick hälsade vi på Maximilian.
Platsen där besöket ägde rum var alpstaden Innsbruck, OS – stad 1964 och 1976. Maximiian själv var dock inte på plats. Denne tysk – romerske kejsare dog nämligen för drygt 500 år sedan. Han grundlade den Habsburska kungaätt som kom att härska över många av Europas länder långt in i modern tid.
Innsbruck är en gammal stad med anor från 1100 – talet. Även romarna var där på sin tid. I dag handlar det mest om skidåkning, men det blev inget av för vår del den här gången. Vi firade dock yngsta dotterns födelsedag ordentligt, och vårt fem personer starka sällskap fann oss väl tillrätta, bland annat med utflykt upp i bergen med berg- och linbana.
Hotellet vi bodde på var gemytligt och trevligt. Bland personalen fanns åtminstone en slöjbärare (och då menar jag inte akvariefisken) och andra som nog inte var födda österrikare. Alltså precis som det ser ut på så många andra håll i Europa och västvärlden. Folk kommer hit för att jobba och hitta ett bättre liv.
Vad österrikaren Hitler hade tyckt om detta är lätt att föreställa sig. Maximilian hade däremot knappast höjt på ögonbrynen. Han härskade, åtminstone formellt, över ett stort och multinationellt kejsardöme. Krig intresserade honom dock inte särskilt. Däremot var han mycket förtjust i att jaga bergsgetter.
Men, men. Smakar det så kostar det. Han hade ständigt ont om sekiner och gick bort skuldsatt upp över de kejserliga öronen. Sista gången han anlände till Innsbruck var han svårt sjuk och stadens styrande vägrade släppa in honom. Han hade inte betalat räkningen från det förra besöket. Han fick dra vidare, men avled en kort tid senare.
Hans sonson, Ferdinand, lät uppföra ett ståtligt monument över sin farfar i hovkyrkan. Det var meningen att Maximilians kvarlevor skulle föras dit för att begravas på nytt. Projektet skrinlades på grund av pengabrist. Men momunentet finns i alla fall där.
Namn: Mats Nilsson 
Senaste kommentarerna