Förutfattade meningar
Så har då det efter 34 år nåtts ett slags slutpunkt i utredningen om mordet på Olof Palme. Om det är rätt eller fel slutsatser som dragits kommer säkert att diskuteras under lika lång tid eller äön längre framöver. Så den saken lämnar jag därhän.
Lika intressant är dock, anser jag, att fundera kring varför mordet skedde. När jag nåddes av nyheten den där vårvintermorgonen hade vi nyss stigit upp och såg fram emot en skön lördag. Och så hörde man då nyheten.
Jag minns att jag blev både bestört och häpen över att något sådant kunde hända. Att det tydligen var så enkelt att smyga fram till Palme på Sveavägen och sätta en kula i honom. Däremot blev jag inte direkt förvånad. För en som arbetade inom motståndarlägret (jag jobbade då åt folkpartiet som politisk sekreterare på lokal nivå) var Palmes politiska gestalt en som väckte synnerligen stormiga känslor, för att inte säga hat.
Jag tänkte då på hur jag vid ett tillfälle hört honom valtala i Döbelns park här i Umeå inför valet 1979, och hur jag omedvetet hade vridit tidningen jag höll i händerna till en något fuktig spiral under talets gång. Sådana känslor väckte Palmes agitation.
Den 10 juni 1967 erövrade Israel Golanhöjderna från Syrien. Därmed var sexdagarskriget slut. Palmes internationella engagemang kom också att involvera konflikterna i mellanöstern. Av det skälet spekulerades det hejvilt om att kurder och andra aktörer i regionen skulle ha med mordet att göra.
Av allt att döma fanns det dock aldrig någon substans i detta. Borde få oss alla att inse faran med förutfattade meningar.
Namn: Mats Nilsson 
Senaste kommentarerna