Leve republiken
Snart slut på serien om huset Windsor. På något sätt blir det bara värre för varje avsnitt inom den här ruttna institutionen till kungahus. Och de som råkar värst ut är de egna familjemedlemmarna. Förljugenhet, krossade livsdrömmar, sex och pengar. Vilken såpa! Om någon hade försökt att dikta ihop något liknande hade det hela nog avfärdats som alldeles för svårt att tro på.
Om någon som följt hela serien och efter det fortfarande förfäktar fördelen med en ärftlig monarki måste den personen betecknas som mindre vetande eller kanske en cynisk hycklare. Vilket som nu än ter sig värst.
Man brukar ofta beteckna den här sortens antikverade företeelser som monarki som ”medeltida”. Men det är egentligen fel. Det här med ärftliga kungadömen i form av nationalstater har snarare sitt ursprung i renässansen. Här ser man också fröet till en del (mycket) enkla budskap som ett folk, ett rike, en ledare.
Den 24 augusti 1572 mördades tusentals hugenotter , alltså franska protestanter i den massaker som kallats Bartolomeinatten. Så blir det när man får för sig att det inom varje land endast får finnas en uppfattning, religiös eller politisk. Och bara en ledare som förkroppsligar detta.
Namn: Mats Nilsson 
Senaste kommentarerna