Mats Nilsson, L

Glömda insikter

Sammanträde i Umeå energis styrelse. Jag satt på den tiden där som ersättare. Vi fick en dragning om följderna av avregleringen av elmarknaden. Nu kunde man teckna avtal med vilken elproducent som helst. En av sossarna undrade oroligt hur det då skulle gå med den ”demokratiska kontrollen” och uttryckte sin skepsis över hur det kunde löna sig att skicka ström upp till Västerbotten någonstans söderifrån.
Bo Hellberg, som satt för FP, invände och sa att det ju inte var fråga om något sådant. Vad producenten skulle göra var att förbinda sig att upprätthålla en viss spänning på nätet.
Det här var under mandatperioden 91 – 94. Elmarknaden hade alltså avvecklats. Erinrar mig detta apropå den (i mitt tycke tämligen konstiga) debatt om elförsörjningen som nu pågår. På den tiden tillhörde nuvarande högerledaren Kristersson ungdomsförbundets ledande företrädare. Ett förbund som med liv och lust drev på för mer av avregleringar.
Resultatet av det, kombinerat med försummelser av elnätets underhåll och förnyelse, blev det vi ser nu. Men det tycks Kristersson ha förträngt. Istället låter han som en gammaldags planhushållare som på politisk väg vill bestämma vilka anläggningar som ska köras och inte.
Allt motiveras dels med att man ser framför sig en enormt stegrad efterfrågan på el, och dels med att vi måste ha ”svensk” kärnkraft istället för ”smutsig” polsk ”fulel”.
Det här är rena tramset. Elmarknaden är sedan 90 – talet fri och elnäten sammankopplade. Det finns ingen som helst möjlighet att avgöra vem som upprätthåller spänningen på nätet just där och då. Det växlar från den ena stunden till den andra. Det är – faktiskt – pinsamt och sorgligt att höra den sortens ”argumentation” som Kristersson ägnar sig åt. Och det blir än sorgligare av att höra liberaler falla in i trallen.
Det är dags att ställa ett antal kritiska frågor:
Hur många i våra led tror att Kristerssons agerande dikteras av att han har ett genuint intresse av klimat och miljö?
Vad driver den nuvarande partiledningen inom L att på det sätt som nu sker falla in i högerns (mycket) enkla propaganda? Är det rentav som så att vurmen för kärnkraft dikteras av en vilja att inordna sig i Kristerssons projekt att erövra regeringsmakten med stöd av Åkessons gäng?
Om vi backar det historiska bandet ytterligare några år till 70 – talet, ville partiet på den tiden främja energisparande utifrån insikten att all energiomvandling sliter på miljön. Något som givetvis gäller än. Men den insikten verkar lysa helt med sin frånvaro idag.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.