Revolutioner
Ibland är det ens värsta fiende som löser problemen åt en. Tänkte på det när jag tog del av att Åkesson har klargjort att hans gäng inte är något stödparti. Ska de vara med ska hela budgeten förhandlas från början. Så alla mer eller mindre krampaktiga försök att frammana bilden av en tänkt alliansregering som stödjer sig på SD men ändå inte ger dem någon inflytande är bara att glömma.
Inte minst därför är det bara för Liberalerna att säga att om SD finns med i bilden är allt tal om en regering stödd på en majoritet där SD ingår fullkomligt utesluten. Till det kan man ju lämpligen lägga att Åkesson aldrig skulle släppa fram en regering där den för honom så förhatliga liberalismen finns med.
Många hävdar att det är ett misstag att hela tiden tala om Åkesson istället för våra egna frågor. Det är både rätt och fel. Vi ska förvisso tala om de liberala värden som vårt parti bygger på och som inneburit att vi får leva i ett av världens mest anständiga och friaste samhällen. Det står i kontrast till det inkrökta navelskådande exkluderande Sverige som Åkessons nationalpopulister vill ha.
Den 22 februari inleddes 1848 års revolution i Paris. I Frankrike har man något av tradition av lika slags revolter. Den här gången var det frågan om det som brukar kallas en ”borgerlig” revolution som såg till att den gamla tidens maktmonopol för kung och adel gick till historien.
I mångt och mycket var det liberala tankar om individens rätt och möjligheter som låg bakom revolterna som till slut berörde över 50 länder, bland dem Sverige.
Just nu verkar högern under Kristersson vara beredd att genomföra sin egen variant av en ”borgerlig” revolution genom att alliera sig med just sådana reaktionära krafter som 1848 års revolution riktade sig mot. Den vägen är det Liberalernas uppgift att göra allt för att landet inte ska beträda.
Namn: Mats Nilsson 
Senaste kommentarerna