Ond tid

Av matsnilsson, 10 februari 2021 kl 13:21, Bli först att kommentera 2

Debatt i EU – parlamentet om vaccin och pandemi. Inte överraskande tyckte en av SD: s ledamöter (vad han nu har där att göra då partiet ju inte vill att Sverige ska vara med i EU) att Sverige borde sköta det här på egen hand.

 

Okunnigheten är rent pinsam på sina håll. Faktum är att Sverige i detta sammanhang inte bara ska sköta sitt eget inom ramen för samarbetet om vaccin inom EU, utan dessutom har ansvar för att Norge, Island och Schweiz ska få sitt, eftersom dessa länder har hakat på avtalen som EU har slutit med läkemedelsbolagen. Den sitsen hade vi också befunnit oss i om vi inte varit med i det europeiska samarbetet.

 

Den 10 februari 1763 slöt Spanien, Frankrike och Storbritannien fred i Paris. Stormakterna delade upp världen mellan sig. Alltför ofta kom de små länderna i kläm när de stora elefanterna började dansa. Men efter 1945 var det nog och det som skulle bli EU kom till. Men Åkessons gäng längtar tydligen tillbaka till den gamla onda tiden.

Svenskhet?

Av matsnilsson, 9 februari 2021 kl 13:20, Bli först att kommentera 0

Hörde på nyheterna i morse att högerledare Kristersson vill ha ”svensk” kärnkraft. Det blir mer och mer patetiskt från högerhåll. Det sista i den vägen var väl Ågestareaktorn som var i drift 1964 – 74.

De reaktorer vi har idag här i landet är från början lättvattenreaktorer av amerikansk typ, konstruerade av Westinghouse. Det borde högern veta eftersom man snodde företagets logga och vände den upp och ner och tog den till sin när man för desinformationens skull bytte namn till moderaterna.

På 50 – och 60 – talet trodde man fortfarande på att det skulle gå att utveckla en inhemsk kärnenergiteknik, baserad på tungvattenreaktorer som skulle drivas med uran utvunnen i Ranstad i Närke. Det visade sig att brytningen kostade tio gånger så mycket som uranet var värt, när det projektet summerades. Så allt uran som används som kärnbränsle i dagens reaktorer importeras. Så var det alltså med den svenskheten.

Farlig nationalism

Av matsnilsson, 8 februari 2021 kl 14:47, Bli först att kommentera 3

Den 8 februari 1904 anföll japanerna överraskande den ryska hamnstaden Port Arthur. Därmed var kriget igång. 1905 stod japanerna som segrare. Det var första gången ett europeiskt land besegrades av ett icke – europeiskt.

 

Den japanska aggressionen gentemot omvärlden skulle fortsätta tills det hela fick sin slutpunkt i augusti 1945. Man kan konstatera att 1900 – talets nationalism rymde både imperiesträvanden, Japan, Italien och Tyskland är exempel på det, och mer av en uttalad vilja till isolering och likriktning inom länder. Spanien och Portugal är exempel på den saken.

 

Mycket av det tankegods som präglade den senare inriktningen kan vi se i Åkessons gäng. Allt som partiet ogillar ska helst stängas ute samtidigt som impulser utifrån ska hållas nere. Det är ingen slump att partiet vill rensa ut en del litteratur i landets bibliotek.

 

Den inriktningen är lika motbjudande som den första, och är på sitt sätt lömskare eftersom den inte framstår som lika farlig. Men det är den.

Namn

Av matsnilsson, 5 februari 2021 kl 16:41, Bli först att kommentera 0

Den 5 februari 1818 avled Carl XIII. Som kung gjorde han inte mycket väsen av sig efter att ha efterträtt sin avsatte brorson, Gustav IV Adolf, åtta år tidigare. Då han inte hade några arvingar, skulle hans adoptivson, Carl Johan, efterträda honom. Carl är ett synnerligen vanligt kunganamn i svensk historia, så det passade förstås bättre med Carl XIV Johan än Jean Baptiste Bernadotte som han ju egentligen hette.

 

Förr var kungar och kungligheter trendsättare när det gällde namngivning av barn. Idag är det inte längre så. Noah, William och Hugo låg 2020 i topp bland nyfödda pojkar. Mohammed, som enligt Åkessons gäng är synnerligen vanligt, ligger på plats 37 och har dessutom fallit med åtta platser sedan 2019.

 

SD: s (felaktiga) påståenden om namnförekomst bland barn är givetvis ett led i partiets agitation där islam och muslimer framställs som ett hot mot Sverige. På vad sätt de 379 av totalt 113 380 namngivna barn förra året skulle utgöra en fara, har Åkessons gäng, inte överraskande, dock aldrig egentligen lyckats tydliggöra

Tydligt

Av matsnilsson, 4 februari 2021 kl 16:22, Bli först att kommentera 1

Sabuni hyllas efter sina 30 minuter i TV. Hon var ”extremt tydlig”, enligt vad som skrivs i flera inlägg.

Får se nu om jag har fattat det här rätt.

Enligt Sabuni är det alltså ”respektlöst” av regeringen att skicka ut ett förslag på remiss som sägs innebära betydligt vidgade möjligheter att låta folk stanna av det som brukar kallas ”ömmande skäl”. I och med det faller JA, enligt partiledaren.

Migrationspolitiken skulle ju beredas i den kommitté som tillsattes, men där sprack det, eftersom högern inte ville vara med om man inte fick till ett volymmål för hur många som ska tas emot. En minskning med 80 procent är tydligen lagom enligt Kristersson. Något som går på tvärs emot rätten till asyl om man är i behov av det.

Liberalerna är för att det finns en öppning för ömmande skäl, men det får inte vara för ömmande, för då går det inte att genomföra förortslyftet, som i sig förstås är både önskvärt och nödvändigt. Men det ska tydligen kunna genomföras om man bara frigör sig från samarbetet med S, MP och C och ger sig i lag med M/KD, som nu vill skrota asylrätten och som därmed tydligt visat sig vara fullkomligt ointresserade av någon konstruktiv politik på området.

Hur det ska gå till ter sig dock allt annat än tydligt.

Den 4 februari 1958 fattade Riksdagen beslut om en kraftig upprustning av försvaret. Bakgrunden var att det försämrade internationella läget med saker som Pragkuppen, Ungernrevolten, Sinaikrisen och Koreakriget. Man gav också öppningar till möjligheten att Sverige skulle skaffa sig kärnvapen.

1958 var också året då allt gick galet för Folkpartiet. Striden om ATP hade inte lett till några framgångar och i det extraval som hölls just det året, åkte man på ett braknederlag som partiet egentligen aldrig återhämtat sig ifrån. Istället banade skeendet på sikt väg för högern.

Känns mönstret igen? Jag tycker att det är tydligt nog.

Öppenhet och tolerans

Av matsnilsson, 3 februari 2021 kl 14:54, Bli först att kommentera 1

Läste i Liberal Debatt om en bok av statsvetarna Pippa Norris och Ronald Inglehart, där de har kommit fram till att framväxten av auktoritära populistiska nya politiska rörelser inte beror på att samhället gått åt det hållet, eller att det skulle vara globaliseringens förlorare som sätter klackarna i marken. Det skulle istället röra sig om en motreaktion på att samhället som sådant – faktiskt – blivit mer progressivt. Mer liberalt om man så vill.

Det finns en hel del som talar för att så faktiskt är fallet. Attityderna har gått mot mer öppen och tolerant riktning. Men det är givetvis inte alla som omfattas av detta. Det gäller inte bara saker som synen på det vi brukar kalla mångkultur, egentligen ett konstigt begrepp eftersom en kultur alltid är mångfacetterad, utan också HBTQ – frågor. Det är knappast någon slump att nynazister ofta nog ligger bakom attacker på homosexuella.

Bland de som anser sig värna om det som ses som mer traditionella värden, uppstår då en motreaktion. Och om de upplever att etablerade partier och politiker inte längre bryr sig om dessa värden, kan de vända sig till partier som Åkessons gäng. Att de hotar den liberala rättsstaten, verkar tydligen inte avskräckande.

Det finns anledning för oss liberaler att begrunda detta. En hel del av det agerande vi sett på senare tid tycks utgå ifrån att SD är en del av en växande trend och att också liberaler måste ta hänsyn till detta. Men det är alltså, om man får tro det som beskrivs i den nämnda boken, en felsyn. Vi ska inte vara rädda för konfrontera de mörka krafter som nu gör sig bredare än vad de faktiskt är.

Den 3 februari 1706 vann Karl XII: s trupper en seger över en rysk – litauisk styrka vad Fraustadt. Kalle dussin framställdes förr ofta nog som det mest blågula som tänkas kunde, men faktum var att det välde han härskade över var synnerligen mångkulturellt. Själv var han ju också av pfalzisk ätt och allt annat än pursvensk.

Nya tongångar

Av matsnilsson, 2 februari 2021 kl 11:53, Bli först att kommentera 0

Norrbotniabanan måste byggas med det snaraste. Det är stridsropet just nu. Och det är ju bra att folk både till höger och vänster engagerar sig för en god sak.

 

Ändå kan jag inte låta bli att jämföra med hur det lät förr om åren när frågan om en utbyggd järnväg längs Norrlandskusten var på tapeten. Förslaget bemöttes vanligen med likgiltighet, för att inte säga rent hån. Det gällde inte minst i Skellefteå.

 

Jag jobbade på 90 – talet som ledarskribent på Norran, och drev frågan när tillfälle gavs. Jag tog en gång initiativ till att alla tidningar längs kusten från Sundsvall till Luleå på en och samma dag skulle publicera en text där man argumenterade för järnvägsbygget. De liberala tidningarna ställde upp, men inte högerblaskorna Norrbottenskuriren och Västernorrlands allehanda, som då kom ut i Härnösand med omnejd.

 

Som jag minns det, blev förslaget också vederbörligen avfärdat av de (s)tyrande i Skellefteå med Lorentz Andersson i spetsen. Men i dag låter det förvisso annorlunda från hans namne och efterträdare på posten som kommunalråd i Skellefteå, när bygget hotas att bli uppskjutet.

 

Järnväg, liksom transporter i stort, är något som alltid varit viktigt för utvecklingen. Inte så sällan har utbyggnad av strukturer som järnväg drivits fram trots motstånd från etablerade krafter.

 

Den 2 februari 1943, kapitulerade tyskarna i Stalingrad. Något som blev en vändpunkt i kriget. Staden var en viktig knutpunkt när det gällde transporter, inte minst av den för krigföringen avgörande viktiga oljan. Hade tyskarnas angrepp lyckats, hade historien kunnat ta en helt annan vändning.

Militärkupp

Av matsnilsson, 1 februari 2021 kl 17:28, Bli först att kommentera 0

Militärkupp i Myanmar, det som tidigare hette Burma. Militären är missnöjd med att det senaste valet där 80 procent av rösterna gick till Aung San Suu Kyis parti. Generalerna hävdar att det var valfusk.

 

Där ser man hur det går när sådana som Trump har möjlighet att slå demokratiskt valda politiker ur brädet. I USA hade han inte de möjligheterna. Och det ska vi sannerligen vara glada åt.