Tvärsäkert om osäkerhet
De senaste dagarna har det varit något av ett drev där hanteringen av pandemin – återigen – har ifrågasatts. I skottgluggen har man, som vanligt frestas man säga, placerat Anders Tegnell. Mer specifikt har det handlat om vad man hade för budskap i början av hösten.
De flesta hade väl då hoppats att det värsta skulle vara över sedan smittspridningen sjunkit drastiskt under sommaren. Och det kom beslut om att börja lätta på restriktionerna, även om de hann aldrig tillämpas i praktiken. Smittan ökade snabbt, något som hobbyepidemiologerna nu hävdar att Tegnell och regeringen borde ha varnat för.
Det gjorde man också, men enligt kritikerna borde man ha slagit på den stora trumman. När så inte skedde, började folk slappna av och strunta i restriktionerna, hävdas det.
Så lät det också i morse när en av det misslyckade tidningsprojektet Bulletins skribenter for ut med osammanhängande anklagelser i morgonekot. Påpekanden från den mer sansade deltagaren i debatten att man ju fortfarande visste så litet om den här sjukdomen, viftades bort. Det borde man ha vetat, oavsett om man nu visste eller inte, kunde tiraderna sammanfattas.
Sant är att vår beredskap inför den här pandemin var allt annat än god. Sverige, som under tiden efter kriget byggdes upp som ett av världens mest militariserade samhällen med långtgående beredskap i snart sagt alla hänseenden, avrustades på både längden och tvären efter östblockets fall för 30 år sedan.
Märkligt nog var det nog få som egentligen hade koll på hur säkerhetsstrukturen såg ut när det begav sig. En av de mer högljudda debattörerna i freds- och säkerhetsfrågor på 70 – talet var den nyligen bortgångna S – politikern Maj Britt Theorin. När det började avslöjas saker om detta, som exempelvis genom IB – affären, verkade hon och andra i det mer pacifistiska lägret vara nästan mer upprörda över att man alls hade en säkerhetstjänst, snarare än vad den sysslade med.
Theorin tillhörde de mer rättrogna socialisterna i socialdemokratin. Hennes namn inbjöd också till skämt i ämnet. Som detta: Fungerar verkligen socialismen? Ja, i Theorin. Vid ett tillfälle när förtrycket i den ryska ockupationszon som för desinformationens skull kallades DDR, försvarade hon regimen med orden: ”Ja, men de är ju i alla fall socialister”.
Tja, hur var det egentligen med den saken? När regimen väl hade fallit, avslöjades det bland annat hur partitopparna levde med egna små semesterbyar där badkaren var av silver och kranarna av guld. Men, det är väl som Orwell uttryckte det i boken ”Djurfarmen”: ”Alla djur är lika, men somliga är mer lika än andra”.
Man bör alltid akta sig för att vara för tvärsäker i sitt agerande. Den 14 mars 1523 fann Christian II av Danmark, alltså tyrannen i svenskt språkbruk, för gott att lämna Danmark och fly till Nederländerna. Hans ställning hade blivit ohållbar.
Tre år tidigare hade han, efter ett framgångsrikt fälttåg, säkrat sin ställning som unionskung över hela Norden. Trodde han. Det visade sig vara en katastrofal felbedömning. Efter att ha återförts till Danmark efter sin flykt, slutade han sina dagar som fånge på Kalundborgs slott.
Namn: Mats Nilsson 
Senaste kommentarerna