Fakta
Solen fortsätter att skina från en klarblå himmel. Åtminstone blir det någon dag till, enligt prognosen. Så bra att den enda kärnreaktor vi egentligen är i behov av befinner sig på så lagom avstånd. Så tänker jag när jag försöker samla ihop intrycken från det seminarium om energipolitik som jag deltog i förra veckan.
En fråga jag riktade till Mikael Odenberg, gammal högerpolitiker och tidigare chef för Svenska kraftnät, var om frågan om kärnkraftens roll i uppvärmningen hade diskuterats under hans tid som chef för myndigheten. Svaret blev att någon sådan diskussion hade aldrig ägt rum. Det sågs mer som en lokal fråga, menade han.
Intressant och samtidigt skrämmande att den aspekten aldrig har berörts. Ty faktum är att den effekten är allt annat än lokal. Tio procent av elproduktionen i världen sker genom kärnkraft, 2710 TWh. Och då verken ifråga har en verkningsgrad på ungefär 30 procent blir den totala energimängd kärnkraften släpper ut i miljön drygt 7000 TWh årligen. Utsläpp som i sin tur medför mer vattenånga, som är den mest betydelsefulla växthusgasen, i atmosfären.
Nå, och vad spelar det för roll, undrar kanske någon. Det spelar en faktiskt en stor roll. Och faktum är att Folkpartiet, som det hette då, faktiskt varnade för just den omständigheten redan i början av 70 – talet.
På den tiden drev partiet en framsynt och faktabaserad energi- och miljöpolitik. Nu har man i den nuvarande partiledningen hemfallit till enfaldigt reaktorkramande samtidigt som både den och andra gör vad de kan för att misstänkliggöra vindkraften. Ett bra exempel är den debattartikel i senaste numret av NU där det påstås att vindkraften rentav skulle medföra psykisk ohälsa (!)
Mycket har man läst och hört i sina dagar, men det tar nog ändå priset. Med den sortens företrädare är det inte märkligt att partiet snart är nere på tvåprocentsnivån. Det ter sig snarare förvånade att man ens får så mycket.
Senaste kommentarerna