Mats Nilsson, L

Avgångar

Så är spekulationerna i full gång om vem som ska efterträda Stefan Löfven som S partiledare. Vem det än blir, framstår det som en intressant men också minst sagt jobbig uppgift som det nu ser ut. Ingen vet om personen ifråga ens blir framsläppt som statsminister av Riksdagen.
 
Samtidigt finns det omständigheter som tyder på en möjlig slug beräkning bakom Löfvens drag. Att han blev avsatt genom en förtroendeomröstning tidigare i år, har nog spelat en stor roll. Både när det gällde viljan att fortsätta som partiledare och statsminister, men också när det gäller möjligheten att få igenom budgeten och på så sätt undvika en ny regeringskris och ett möjligt extraval.
 
Ty det är ju så att budgeten ska tas i december, bara någon månad efter bytet på partiledar- och statsministerposten. Och om det nu är som så att den nye S – ledaren av Riksdagen godkänts som statsminister, är det knappast troligt att vare sig V eller C kan göra annat än att också släppa fram regeringens budgetförslag. Löfven kan på så sätt sägas ha slagit flera flugor i en smäll.
 
Det är fler partier som håller kongress i november. För Liberalernas del framstår misstaget att hoppa av JA i och med det som nu händer bara än större än förut. Siffrorna är fortsatt så usla att det borde vara givet att partiledaren rimligen borde dra samma slutsats som Löfven: att det helt enkelt bara är att lämna.
 
Men, invänder väl en och annan, är då inte L ett ”borgerligt” parti?
 
Svaret på den frågan är nej. L är, vilket namnet anger, ett liberalt parti. L är, lika litet som Åkessons gäng, något ”borgerligt” parti.
 
Den 23 augusti 1939 slöt Stalin och Hitler än icke – angreppspakt. Något som blev startskottet till kriget och 50 miljoner människors död. Nazism och kommunism, som har mer gemensamt än vad deras anhängare själva vill medge, har sina svenska efterkommande i form av V och SD. Båda bärare av totalitära ideologier. Så långt från vad demokratiska partier, vare sig de nu kallar sig borgerliga eller inte, står (eller borde) stå för.
 
M och KD har gett sig i lag med både V och SD när de försökte avsätta Löfven. I Tyskland försökte konservativa krafter sig på något liknande när de gav sig i lag med Hitlers parti. Hur det slutade, vet vi.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.