Tillit och terror
Ännu en vacker brittsommardag. Än så länge, är det väl bäst att tillägga. Nå, jag använde en del av den till att klippa gräs på en av de gemensamma ytorna här i vår lilla samfällighet. Någon insats för det gemensamma är det alltid bra att göra. Det är sådant som bygger tillit, sägs det.
Det sägs också att det är när tilliten sviktar, både människor emellan och gentemot de gemensamma institutioner vi har för att hantera diverse uppgifter som det blir problem. Det är därför logiskt att terroristers mål så gott som undantagslöst syftar till störa denna tillit. Både genom direkta dåd men ofta nog också genom att sprida och underblåsa konspirationsteorier, den ena mer absurd än den andra.
På det sättet kan terror nå betydligt längre och ställa till med mer bekymmer än vad de direkta attentaten kan göra. Det som följde på dåden den 11 september är det bra exempel på det. Utan de konspirationsföreställningar som följde hade det knappast hänt att en sådan som Trump kommit till makten eller någon hade fäst någon som helst tilltro till de bisarra föreställningar som låg bakom stormningen av kongressbyggnaden i Washington när det stod klart att foliehattarnas favoritpolitiker hade förlorat valet.
Det är när terroristernas ombud kommer till makten som de verkliga bekymren kommer. Hitler är väl det främsta exemplet. Den 10 september 1945 dömdes Vidkun Quisling, vars namn blivit synonymt med landsförrädare, till döden. Denne hade försökt att upphöja sig själv och andra nazimedlöpare till makt och härlighet med hjälp av den terrorstat som Nazityskland hade blivit. Slutet blev passande.
Namn: Mats Nilsson 
Senaste kommentarerna