Tänker på det när jag idag läser högerledaren Ågren lägga ut texten om Umeås framtid. Jag tänker att när det gäller dessa (och också andra) ting bär högermannen icke sitt namn förgäves. Fick han och andra betonghäckar som de ville, hade kvarteret Balder och andra fina miljöer i Umeå som sätter sin speciella prägel på staden, säkerligen fått skatta åt förgängelsen vid det här laget.

Ågren ska föreställa oppositionsledare, men när det gäller exploatering finns sedan länge en betongallians mellan S och M. Riv och bygg nytt! Förtäta tills ingen kan se något dagsljus, särskilt inte under vinterhalvåret. Hej hopp i galopp!

Umeå är en växande stad och en kommun i befolkningsmässig expansion. Naturligtvis sker det förändringar och nybyggen. Därom behöver man inte var oense. Men när det barkar iväg på det sätt som vi har sett i centrala staden på sistone finns skäl till eftertanke. Vi behöver inte fler strandade Finlandsfärjor eller gigantiska skyskrapor. Däremot behövs ett levande och livaktigt centrum. Idag ligger Rådhustorget i stort sett öde, och den ende som håller stånd är Standing man som ser alltmer ensam ut. Man kan onekligen få Ågren för mindre.