En brusten länk
Nåddes nyss av beskedet att en länk bakåt har brustit. Inge, som var gift med Holger, en av morbröderna i Danmark, har gått bort. Även om det inte var direkt oväntat, känns det ändå så sorgligt. Det är ju en av den egna barndomens gestalter som inte finns bland oss längre.
Besöken i Holbaek, där familjen bodde, tillhörde sommarens givna inslag. De äldsta två barnen, Niels och Kirsten, var de bland alla kusiner som var närmast oss, min bror och jag själv, i ålder. Minns hur fascinerade det var att få ta del av husbygget som Holger stod för själv till stor del. Spännande var det också att få besöka minkfarmen där han då jobbade.
Idag är både han och Inge alltså borta. Det gäller för övrigt alla minkar också sedan den danska regeringen beslöt sig för att verksamheten skulle bort. Inte av något slags (missriktad) omsorg om några minkar, utan därför att man felaktigt trodde att minkfarmarna kunde bli smitthärdar för Covid 19.
Under den gångna sommaren hade vi besök av just en av de nämnda kusinerna, Kirsten med familj. Det blev fantastiska veckor. Det känns bra att banden med släkten finns kvar och består också i när vår generation nu får träda in i funktionen som åldermän och dito kvinnor.
Namn: Mats Nilsson 
Senaste kommentarerna