Käpphästar
Det är intressant att notera hur olika aktörer luftar sina trogna käpphästar i debatten om de hotande klimatändringarna.
Något förenklat kan man dela in dem i två övergripande grupperingar, civilisationskritiker och exploatörer. Grupperingar som man sedan kan dela in i flera undergrupper.
Om man ska börja med exploatörerna så finns det de som tror att ensidig expandering av i stort sett det mesta ska ordna det hela. Deras ”lösning” ser ut ungefär på följande vis:
Vi behöver bygga nya kärnkraftverk, se till att utvinna mer metaller till de nya batterifabrikerna, och för att bygga upp dem och staga upp gruvgångarna måste vi ha cement. Vilket vi får genom att bryta mer kalk i Slite. Jaså, förstör man då grundvattentillgången på södra Gotland? Ja ja, men för att få en omelett måste vi knäcka några ägg, hä hä.
Det finns också en undergrupp, avverkarna, som koncentrerar sig mer på skogen. Eller snarare på det man kan få ut av den genom att öka avverkningen. Då kan vi få biobränsle till flyg och fartyg och trä till byggande så att vi inte behöver använda betong.
Just denna grupp kan i sin tur faktiskt ses som både civilisationskritiker och exploatörer. Ibland i en och samma person. Ett exempel på det är Svante Axelsson, mångårig miljödebattör och just nu ansvarig som regeringens hållbarhetssamordnare.
Det intressanta är att de käpphästar som man nu viftar med i de allra flesta fall är riktigt gamla sådana. Skillnaden mot förr är att man nu använder klimatet som förevändning för att försöka få igenom det man har tyckt hela tiden, det vill säga exploatera mer i det ena fallet och att i tort sett montera ner civilisationen i det andra. Vi måste sluta äta kött, köra bil och flyga. Bäst är det om vi drar ner på allt och sedan i gemenskap sitter runt lägerelden och dricker maskroste.
Inget av dessa ytterligheter är något för liberaler som erkänner de målkonflikter som finns och agerar därefter. Tyvärr verkar inte den nuvarande partiledningen leva upp till det kriteriet.
Namn: Mats Nilsson 
Senaste kommentarerna