Krig och pandemi
Reaktionerna på såväl pandemin som den nu alltmer spända situationen vid Ukrainas gräns präglas i mitt tycke av något som bäst kan beskrivas som yrvakenhet. Det är som om man fortfarande inte riktigt är på det klara med det som skett och sker.
I mycket tror jag att det beror på att man helt enkelt har glömt tidigare erfarenheter. Sådana saker som pandemier och storkrig är ansågs höra det förflutna till. Men virus har haft miljoner år på sig att överlista oss och har gjort så sedan forntiden och kommer att göra det också i framtiden. Vad det handlar om är hur det hela ska hanteras.
Men storkrig då? Vem vill ha det? Svaret är förstås att ingen vill det. Men som det ser ut nu påminner det mycket om situationen i början av 1900- talet. Ingen ville ha krig då, men ändå fick man det. Inte för att det skulle varit oundvikligt men därför att ett skeende utlöste ett annat och olika länder agerade efter vad man så motståndarna göra och snart var det hela igång.
Den 24 januari 1915 besegrade den brittiska flottan den tyska i sjöslaget vid Doggers bank. Egentligen avgjordes krigets utgångredan då, men det skulle ändå ta nästan fyra år till innan det stod klart för tyskarna.
Namn: Mats Nilsson 
Senaste kommentarerna