Mats Nilsson, L

Så tråkigt

Av , , Bli först att kommentera 7
”I Sverige 2022 kan en undersköterska inte gå i pension utan att oroa sig för sin ekonomi. Så kan vi inte ha det.”
 
Så skriver socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin tillsammans med två ministrar i en debattartikel i Svenska Dagbladet så här på kvinnodagen.
 
Jaha, det var ju tråkigt. Kan det händelsevis ha något att göra med det sannerligen långvariga maktinnehav som skribenternas eget parti ju faktiskt har på sitt CV? Eller är det resultatet av nämnde Baudins egna insatser som ordförande och facklig förhandlare i landets största fackförbund Kommunal?

Betydelselös neutralitet

Av , , Bli först att kommentera 0
När nu snart sagt alla partier utom V vill att Sverige ska gå med i Nato, finns kanske en anledning att belysa varför vi inte har gjort det tidigare. Varför är vi egentligen alliansfria? Eller är vi egentligen det?
 
En del tror väl att det var socialdemokraterna som hittade på det, men så är det förstås inte. Det inleddes långt innan partiet kom till.
 
I början av 1800 – talet var den tidigare stormakten Sverige fullständigt nerkörd. Finland hade gått förlorat till Ryssland som en följd av Napoleonkrigen, en tidens gigantiska kraftmätning mellan stormakterna.
 
Sverige valde i det läget att alliera sig med den tidigare fienden Ryssland och gå emot Napoleon. Genom ett kort fälttåg mot Danmark, och ett ännu kortare mot Norge, tvingades Norge in i en union med Sverige. Något som skulle bestå fram till 1905. Dåvarande kungen, Oscar II, fick byta valspråk från ”Brödrafolkens väl” (släkten är som bekant värst) till ”Sveriges väl”. Jag minns hur fascinerad jag var av att kunna iaktta skiftet på gamla svenska mynt. Jo, min bror och jag höll på med myntsamling i vår ungdom.
 
Alltnog, Sverige – Norge skulle i fortsättningen ställa sig neutralt i händelse av ett nytt krig mellan Europas stormakter. Så bestämde den nye kungen Carl XIV Johan. Och den linjen har gällt fram tills nu, kan man väl säga.
 
Skälet till det torde vara att det ju faktiskt hade lyckats oss att stå utanför direkta krigshändelse under 200 år. Plus att det har passat den socialdemokratiska bilden av Sverige utomordentligt väl. Sverige var på något sätt ett slags syntes mellan öst och väst. Det var för all del i stort sett en lögn, men passade som sagt väl in i den s – märkta berättelsen om vårt land.
 
Den 9 mars 1945 intog amerikanska styrkor en bro vid Remagen. Bron skulle ha varit sprängd, men det hade misslyckats. En bro över Rhen var guld värd, så man började genast sända över trupp och material. Några månader efter detta, var kriget i Europa över.
 
Fem år tidigare hade Nazityskland överfallit och ockuperat Holland, Belgien, Luxemburg, Norge och Danmark. Neutraliteten hade i dessa fall varit helt betydelselös.

Pajaspartierna

Av , , Bli först att kommentera 1
Så har då pajaspartierna visat precis vad de går för. Åkessons gäng och Dadgostars drägg är inget att sätta sin lit till när det krisar till sig. Givetvis inte i övrigt heller, men det är när det är skarpt läge som populister, både till höger och vänster brukar avslöja sig i all sin ynkedom.
 
En miljon människor är på flykt från kriget i Ukraina, sedan landet angripits av Ryssland. Ett land som leds av envåldshärskaren Vladimir den förskräcklige. En härskare som Åkesson tydligen finner fullt OK, eftersom han inte vill säga vem han föredrar av Putin och USA: s president Biden.
 
Att ta emot några flyktingar här i Sverige, är dock inte aktuellt enligt den själv nyanlände Åkesson. Man bör ha i minnet att Blekinge inte blev svenskt förrän 1658. Sverige är nämligen fullt, hävdar populistledaren. De kan väl stanna i Polen, tycker hans parti. Ett land med fyra gånger så hög befolkningstäthet som Sverige.
 
För att sedan gå vidare till kommunisterna, jo sådana är de och har varit hela tiden, har man där ägnat sig åt det som elakt kallats ”cirkus (pansar)scott”. Först skulle man inte skicka några pansarskott till Ukraina som slåss för livet mot ett ondsint imperium. Sedan skulle man göra det för att sedan svänga igen. Och när saken skulle avgöras i Riksdagen uteblev nio ledamöter,
inklusive partiledaren.
 
Ynkedom är bara förnamnet.
 
Här i Västerbotten samlade de två ytterkanterna totalt sett drygt 20 procent av rösterna i förra valet till Riksdagen. Det är åtminstone 20 procent för mycket.

1956 – ett hotfullt år

Av , , Bli först att kommentera 2
Vid ett tillfälle, vill minnas att det var 1985, uttryckte dåvarande partiledaren Bengt Westerberg att det främsta framsteget för en varaktig fred var att Sovjetunionen blev demokratiskt.
För det blev han vederbörligen avhånad av vänstern.
 
Utrikespolitiken sköttes av Palme och denne hade försvurit sig åt att uppdelningen av Europa i öst och väst skulle bestå under överskådlig tid. Till det kan ju läggas att utrikesministern, Sten Andersson, trogen partigängare och tidigare partisekreterare, hävdade att Baltikum visst inte var ockuperat.
 
Det som har hänt sedan dess och det som nu har hänt i Ukraina visar att det var Bengt Westerberg som hade rätt. Rätt är det också att som L gör i det här läget driva på för att rusta upp försvaret i alla bemärkelser, civilt och militärt.
 
Men det får inte stanna vid det. Det gäller för alla liberaler, kanske mer än någonsin, att agitera för att alla folk i alla länder måste tillerkännas demokratiska fri – och rättigheter. Att enbart bygga säkerhet på krut och kulor är inte en klok politik.
I samband med en flyttstädning hittade jag i mina föräldrars lägenhet en krönika över Folkpartiets historia, utgiven 1956. Där läser jag följande rader i bokens början:
 
”Liberalismen vill värna de yppersta mänskliga fri – och rättigheterna: trosfrihet, tankefrihet, församlingsfrihet, yttrande – och tryckfrihet liksom likhet inför lagen samt varje vuxen medborgares rätt att enligt demokratiens regler deltaga i landets styrelse”.
 
Den tiden framstår så här efteråt inte så mycket mindre hotfull än dagsläget. Samma år som boken kom ut, gick ryska stridsvagnar in i Ungern för att krossa revolten. Det var bara tre år efter det att Koreakriget hade slutat. Det kalla kriget var kallare än någonsin. Kapprustningen pågick för fullt. Vätebomben visade att förstörelsekraften i kärnvapnen var större än man någonsin kunde föreställa sig.
 
Att i det läget manifestera liberalismens strävan efter frihet och demokrati, visar på hur den tidens partiaktiva liberaler såg på politiken. Det är sannerligen något som den nuvarande partiledningen borde ta lärdom av istället för att kleta ner sig med blåbrun färg.
 

Nu och då

Av , , Bli först att kommentera 1
En litet sorglig dag. Åkte till återvinningen med en hel säck full med elektronikskrot. Däribland vår trogna robotdammsugare Roald. Han slutade tyvärr att fungera, körde bara någon decimeter ut på golvet. Det hjälpte inte med nya batterier. Han har tjänat oss väl, som man brukar säga.
 
Märkligt, hur kan det komma sig att jag tänker på sossarnas syn på Nato, när jag reflekterar över detta? Beror förstås på att det är med neutraliteten som med allt annat. Det fungerar bara så länge som det gör. Man har föga nytta av en dammsugare vars aktionsradie är tio centimeter.
 
Den 1 mars 1950 flög planet Saab 202 för första gången. Sverige byggde upp ett starkt flygvapen, världens fjärde största, under efterkrigstiden. Man visste med sig att om man står fri från allianser har man inga garantier för att få hjälp om det kniper. Alltså var det bäst att se till att kunna klara sig själv.
 
Men det var då det.