Det senaste fatala, men förmodligen inte det sista, utspelet från Sabuni har blivit en snackis. Fast av inte i positiv mening. Första skulle hon sticka till Norge om ryssarna kom, och sedan visade hon på en i det närmaste total okunnighet om medicinsk historia.

Som något av historienörd, åtminstone tycker en del i min omgivning det, och desslikes mycket intresserad av medicinska ting, blir jag givetvis beklämd. Sabuni har visat sig totalt inkompetent på två olika områden som jag för min del alltid tyckt varit intressanta och som borde värdesättas i ett liberalt parti.

Som om det här inte var illa nog, försöker nu de som fortfarande sätter sin tilltro till Sabuni som partiledare se kritiken som ett drev mot Sabuni & Co och vill se lojalitet.

De tycks ha glömt vad som är en partiledares första och egentligen enda grundläggande uppgift; att hålla sitt parti samlat. Ingen kan väl med hedern i behåll tycka att Sabuni lyckats med den saken. Det räcker inte med att majoriteter på partiråd och landsmöte ställer sig bakom partiledaren. Lika litet som att en äkta demokrati är något mer än majoritetsbeslut.