Ser idag att kommunisterna valt att stödja S – MP: s budget inför beslutet i fullmäktige här i Umeå. Villkoret är att inga fastigheter i Umeås allmänfarliga bostadsbolag, Bostaden, får säljas.

Det ter sig inte överraskande. Varken kravet eller eller att S gått med på det. Just allmännyttan, detta missvisande ord, är något av socialisternas sista bastion som fortfarande hålls efter så många reträtter man fått göra det senaste decennierna.

Just bostäder är något som tidigt pekades ut av den traditionella vänstern som ett område där vanliga marknadsförhållanden som tillgång och efterfrågan inte skulle gälla. Istället beskrevs detta som ”en rättighet”.

Hur gick det då? Som det brukar göra när planekonomi införs, brist, höga kostnader och svarta marknader. Det är inte utan att miljonprogrammet, som sjösattes på 60 – talet, kan beskrivas som miljonsvindel.

Bo Gustafsson, ledande S – debattör på 70 – talet, beskrev på sin tid i boken ”I övermorgon socialism” hur processen mot detta förmodade lyckorike skulle se ut. Successivt skulle en allt större del av ekonomin in under den offentliga hatten. Just bostäder var ett område där ingen marknadsaktör skulle få tillträde.

Nu blev det som bekant inte så. Istället fick socialisterna i dess olika grupperingar slå till reträtt. Men (mar)drömmen har man inte gett upp. Vilket manövrerna inför budgetbeslutet visar.