Så fyller alltså Umeå 400 år. När det begav sig var alltså Gustaf II Adolf kung och Sverige var på god väg att etablera sig som en verklig stormakt i Europa.

Sedan blev det andra tider. Något som Umeå fick erfara när staden flera gånger brändes ner av ryssarna under Karl XII: s krig. Verkar som om ryssarna fortfarande ägnar sig åt denna typ av krigföring.

Själva fick de uppleva motsvarande härjningar när Nazityskland anföll Sovjetunionen den 22 juni 1941. Det verkar som om Putins besatthet av att kapa åt sig områden utanför det egentliga Ryssland har sin grund i de erfarenheter man fick erfara genom historien.

För egen del firar jag 50 – årsjubileum tillsammans med Umeå. Sommaren 1972 anlände vi i familjen första gången till Umeå. Föga anade man väl vad den flytten skulle komma att innebära, men jag kan inte annat än att se tillbaka på den som en lycklig tilldragelse. För, som den då treåriga dottern (det här är ett tag sedan) uttryckte sig när vi vid ett tillfälle körde över Kyrkbron och kyrkan speglade sig i älven, ”Här är fint. Här vill jag bo!”