Rapporterna om slaktad miljöbudget är oroande, för att uttrycka det milt. Inte nog med att arbetet med att försöka bevara och helst säkerställa den biologiska mångfalden i stort sett kommer att upphöra. Till det ska läggas att arbetet med att bekämpa invasiva arter, allt från Mårdhund till Jättebjörnloka, också i princip läggs ner.
Faktum är att det här på flera sätt går ut över den landsbygd som åtminstone Busch och Åkesson säger sig sätta så högt. Mycket av de insatser som görs i dessa avseenden utförs oftast av små företag baserade på landsbygden. Vidare är det ju ute i landet som de olika invasiva arterna ställer till de största problemen.

Det stannar inte heller där. Det varmare klimatet medför rena hälsorisker när exempelvis insekter som bär på smittämnen har möjlighet att överleva i och med att de kalla vintrarna uteblir.

Insekter som malariamyggor och djur som monsterfästingen, som kan vara bärare av blödarfeber, struntar nämligen i alla restriktioner mot invandring och söker inte uppehållstillstånd genom Migrationsverket. Skulle vara intressant att se Åkesson stå och vifta med en flugsmällare vid stranden vid Öresund och skrika att kvoten av insekter redan är full.

Umeå kommun gör – återigen – sitt bästa (eller värsta) för att svälta ut privat drivna verksamheter. Den här gången är det privat drivna förskolor. De kompenseras inte fullt ut för ökade kostnader för lokaler och mat.

Vad som egentligen är än värre är att man inte öppet medger det. Istället gömmer man sig bakom förvaltningen, i det här fallet tekniska som har ansvaret för detta.

År 1710 gav staten, det vill säga kungen, gamle Kalle dussin, tillåtelse till privata aktörer, alltså privat ägda fartyg, att kapa fientliga sådana. Alltså det som kallades kaparbrev. På den tiden gick det tydligen an att anlita privata aktörer, mewn i Umeå år 2023 ska det inte få ske.

Den 8 februari 1904 genomförde japanerna ett överraskande anfall på den ryska flottan vid Port Arthur. Kriget som följde blev ett ryskt nederlag.

Kriget var olycksbådande på flera sätt. 1800 – talet hade varit en period då det föreföll som om världen höll på att bli fredligare. Århundradet hade visserligen inletts med Napoleonkrigen, och det hade varit andra militära kraftmätningar som de två krigen mellan Preussen och Danmark, Krimkriget, ett krig som namnet till trots utkämpades även i Östersjön, och så det fransk – tyska kriget 1870 – 71. Men när seklet gick mot sitt slut verkade det ändå som om världen rörde sig mot fred.

Så kom alltså det japanska anfallet. Och det visade sig förebåda en hel del annat. Och allt i namn av en urspårad nationalism. Det skulle dröja drygt ett halvt sekel innan åtminstone västvärlden visade att man dragit lärdomar av det som skett. Det europeiska samarbetet, det som skulle bli EU inleddes. Säkerheten blev det Natos uppgift att sköta.

En del vill dock inte ta lärdom eller varning. Ryssland och Kina är de tydligaste exemplen. Så arbetet fortsätter. Och där är Sverige numera med fullt ut vad än Erdogan vill få sig själv och andra att tro.

Några gånger har man blivit ordentligt besviken på sitt parti. Det har då oftast handlat mer om motiven till ställningstagandet och inte så mycket åsikten som sådan. Ett sådant exempel rör vargen.

Miljö och natur har alltid varit ett av mina största intressen. Det var i själva verket dessa frågor som fick mig att ta steget in i ett politiskt engagemang. Vid den här tiden drev Folkpartiet, som det hette då, och inte minst ungdomsförbundet miljöfrågor intensivt.

Flera gånger motionerade jag till landsmötet om att vargen, som då faktiskt var helt utrotad i vårt land, skulle återinplanteras. Motionen avslogs varje gång. Inte därför att man tyckte att jag hade fel, men att det inte lät sig göra p g a att opinionen aldrig skulle godta detta. Något som i mina ögon var ett exempel på oförlåtlig politisk feghet. Man vågade alltså inte stå upp för de slutsatser som en god miljöpolitik faktiskt krävde!
Nå, vargen ordnade ju själv den saken, så nu har vi ju vargar i landet igen. Men fegheten håller i sig. Både här och där. Så nu har vi alltså tillåtit vargjakt. Något som ter sig helt oförenligt med vad vi har åtagit oss. Inte minst de krav som EU ställer på oss när det gäller dessa ting.
Tänker på det när jag idag läser ett inlägg i VK om detta. Måste instämma helt och hållet med skribenterna från MP som går till storms mot jakten. Man har fallit undan för ett urgammalt hat mot vargen, en hållning som innehåller stora doser av ren vidskepelse.
Den 7 februari 1520 passerade danska trupper med Kristian den II (tyrannen) Arboga på väg mot Stockholm. Krigen med vårt södra grannland har varit många och resulterade i ett rent hat mellan de två folken.
Detta är nu ett minne blott, och om vi fick bort det, borde man kunna få bort hatet mot vargen också.

Det talas en del i dagarna om kungahusets makt. Detta med anledning av att kungen i år ”firar” 50 år på tronen. Måste ha ett bra sittfläsk, av allt att döma. Det hävdas att de kungliga nog besitter en hel del makt, dock av mer subtilt slag.

När kungen tillträdde 1973 hade han fortfarande en del formell makt. Det ändrades dock bara något år senare när den nuvarande regeringsformen trädde i kraft.

Den (förhoppningsvis) sista gången som monarken försökte utöva direkt politisk makt, torde vara den 6 februari 1914 i samband med det så kallade ”bondetåget”. Den tidens motsvarighet till ett drev på nätet. Det var dock inget lyckat försök. Några år senare var demokratin och parlamentarismen ett faktum.

En av de som låg bakom både tåget och kungens patetiska försök att utöva makt, var Sven Hedin. På sin tid känd upptäcktsresande och den siste som blev adlad i vårt land. Förutom det framträdde han senare som övertygad nazist och antisemit och träffade också Hitler flera gånger.

Samma sak torde gälla gamle V – Gurra, dåvarande kungen. Åtminstone nazistsympatierna. Något som för övrigt gällde stora delar av familjen Bernadotte, inte minst den nuvarande kungens föräldrar.

Kungahuset ska ju fungera som ett slags nationalsymbol, brukar det heta. Me tanke på hur det har sett och ser ut bakom fasdaden, kan man fundera över om man verkligen vill representeras av dessa figurer.

Ser att det är hela fyra (!) procent av de tillfrågade som tycker att regeringen gör ett bra jobb. Med tanke på det ena och det andra, kan man rentav undra om den siffran inte är i överkant. Inte för att agerandet kunde ha sett så mycket annorlunda ut, utan p g a de förväntningar som man utan tvekan hade väckt under valrörelsen.

Förväntningar och felbedömningar kan väl sägas vara de faktorer som oftast ligger bakom katastrofala beslut och ageranden. Den 3 februari 1706 besegrade svenskarna Polen, Sachsen och Ryssland i slaget vid Fraustadt. Än så länge hade det gått bra, men sedan gick det sämre.

På den tiden rådde envälde. Kungen behövde inte fråga någon innan sina beslut. Men om det funnits opinionsmätningar, hade nog folk tyckt att man borde ha avbrutit medan det fortfarande gick bra i kriget.

Idag är det en märkesdag. Det handlar om något som tilldrog sig för 310 år sedan. Den 1 februari 1713 försökte turkarna med våld avhysa Karl XII. Striden har gått till historien som kalabaliken i Bender.
Inte heller då ville de ha med någon svensk ledare att göra. Ja, se dessa turkar!