Mats Nilsson, L

Förr och nu

Av , , Bli först att kommentera 2
Talibanerna har satt igång med sitt terrorstyre trots löften om att de skulle bete sig annorlunda än sist det begav sig.
 
Det här var tyvärr bara vad vi kunde vänta oss. När religion finns med i bilden brukar brutaliteten bli värre.
 
Den 24 augusti 1572 massakrerades tusentals hugenotter, alltså protestanter, i Frankrike av sina katolska landsmän.
 
Nej, det var inte bättre förr.
Bli först att kommentera

Avgångar

Av , , Bli först att kommentera 2
Så är spekulationerna i full gång om vem som ska efterträda Stefan Löfven som S partiledare. Vem det än blir, framstår det som en intressant men också minst sagt jobbig uppgift som det nu ser ut. Ingen vet om personen ifråga ens blir framsläppt som statsminister av Riksdagen.
 
Samtidigt finns det omständigheter som tyder på en möjlig slug beräkning bakom Löfvens drag. Att han blev avsatt genom en förtroendeomröstning tidigare i år, har nog spelat en stor roll. Både när det gällde viljan att fortsätta som partiledare och statsminister, men också när det gäller möjligheten att få igenom budgeten och på så sätt undvika en ny regeringskris och ett möjligt extraval.
 
Ty det är ju så att budgeten ska tas i december, bara någon månad efter bytet på partiledar- och statsministerposten. Och om det nu är som så att den nye S – ledaren av Riksdagen godkänts som statsminister, är det knappast troligt att vare sig V eller C kan göra annat än att också släppa fram regeringens budgetförslag. Löfven kan på så sätt sägas ha slagit flera flugor i en smäll.
 
Det är fler partier som håller kongress i november. För Liberalernas del framstår misstaget att hoppa av JA i och med det som nu händer bara än större än förut. Siffrorna är fortsatt så usla att det borde vara givet att partiledaren rimligen borde dra samma slutsats som Löfven: att det helt enkelt bara är att lämna.
 
Men, invänder väl en och annan, är då inte L ett ”borgerligt” parti?
 
Svaret på den frågan är nej. L är, vilket namnet anger, ett liberalt parti. L är, lika litet som Åkessons gäng, något ”borgerligt” parti.
 
Den 23 augusti 1939 slöt Stalin och Hitler än icke – angreppspakt. Något som blev startskottet till kriget och 50 miljoner människors död. Nazism och kommunism, som har mer gemensamt än vad deras anhängare själva vill medge, har sina svenska efterkommande i form av V och SD. Båda bärare av totalitära ideologier. Så långt från vad demokratiska partier, vare sig de nu kallar sig borgerliga eller inte, står (eller borde) stå för.
 
M och KD har gett sig i lag med både V och SD när de försökte avsätta Löfven. I Tyskland försökte konservativa krafter sig på något liknande när de gav sig i lag med Hitlers parti. Hur det slutade, vet vi.
Bli först att kommentera

Stolthet och rädsla

Av , , Bli först att kommentera 2
Just nu präglas den politiska debatten av rädsla. Förtjänstfullt beskriven av Andreas Westerberg i en krönika i tidningen NU. Det gäller inte minst Liberalerna där åtminstone partiledningen i dagsläget mer eller mindre skräckslaget klamrar sig fast vid föreställningen om partiets givna position som släpjolle till en alltmer aggressiv höger.
 
Just den här ängslan, för att inte säga feghet, har alltför ofta hämmat det liberala budskapet. Den liberala styrkan i att alltid utgå från verkligheten som den ser ut snarare än att hemfalla åt önsketänkande, har gång efter annan tappat sin kraft just genom rädslan som dykt upp när verkligheten verkat för svår att hantera. Det har gällt allt från miljö och energi till flyktingpolitik.
 
Just i dagsläget är det dock värre än på mycket länge. Och det beror på att det kommit in ytterligare en faktor med i bilden. Och den kan också stavas med ett ord: stolthet. Eller rättare sagt förlorad stolthet.
 
För min del har det alltid varit förknippat med stolthet att tillhöra det liberala lägret. Att vara en del av uppdraget att vidga och säkra friheten. Både här och i världen i stort. Att tro på en framtid för frihet och rättvisa, det har varit en källa till glädje när det har gått bra och en tröst i bedrövelsen i tider av motgång.
 
Så varför verkar den stoltheten nu vara borta? Svaret på den frågan finns, som jag ser det, att söka bland våra politiska motståndare.
 
När jag tog mina första stapplande steg i politiken, dominerades de av Socialdemokraterna. De var den mer eller mindre allsmäktiga monoliten som det gällde att försöka välta ur sadeln. Deras företrädare var ofta nog stolta (för att inte säga malliga) över den maktposition man hade lyckats placera sig i. Ideologin, alltså socialismen, lärde dem ju också att den egna rörelsens seger var av historien given.
 
Den stoltheten och tron föll med Berlinmuren, även om det skulle dröja ett tag innan vidden av omvälvningen som skedde i skarven mellan 80 – och 90 – talet stod klar. Socialismen visade sig vara en politikens återvändsgränd och inte en självklar del av den framstegsoptimism som socialdemokraterna delat och delar med liberaler.
 
Optimismen har idag bytts ut mot den djupaste pessimism. Något som passar högern betydligt bättre än den vänster som liberalismen – faktiskt – är en del av. Hur ogärna Sabuni och hennes lilla hov verkar försöka bortse från den saken.
 
Men då går det som det går också. Dagens opinionssiffror visar tydligt hur det går när både stolthet och saklighet överges.
Bli först att kommentera

Förr och nu

Av , , Bli först att kommentera 2
Sommaren skrider mot sitt slut, men eländet både här och på andra håll verkar inte ta slut i brådrasket. Är det inte skottlossning i Stockholm eller Göteborg så är det i Växjö eller Linköping. Nu också i min födelsestad Kristianstad.
 
Vad göra åt allt detta? Om vi ska hålla oss till läget här i landet, hörs just inget annat än fler poliser och längre straff. I synnerhet när någon från högern öppnar näbben. Trots att det sedan länge står klart att samband mellan effektivare brottsbekämpning och mer av repression saknas.
 
Inte heller var det bättre förr. Den 16 augusti 1676 intog danskarna just Kristianstad. Danmark hade invaderat Skåne för att försöka ta tillbaka de skånska landskapen som gått förlorade i freden i Roskilde åtta år tidigare. Det lyckades inte, men Kristianstad skulle förbli i danskarnas händer fram till freden slöts flera år senare. Då hade det gått åt betydligt fler än som idag omkommer under fyra års tid till följd av dödligt våld i både Sverige och Danmark.
Bli först att kommentera

Sanning eller konsekvens

Av , , Bli först att kommentera 4
När jag växte upp lektes det ibland en lek som kallades ”sanning eller konsekvens”. En lek som hade sina små romantiska inslag. Tänker på detta då jag tar del av den just nu pågående agitationen från främst högern om Cementas fiaskoartade ansökan om utökat tillstånd av kalkbrytning på Gotland och förslag till ny skogspolitik inom EU, som sägs hota svenskt skogsbruk.
 
Konsekvenserna beskrivs i båda fallen som katastrofala, samtidigt som man i stort sett helt undviker att beröra bakgrunden till de olika skeendena. Istället ges framförallt Miljöpartiet skulden, ett tacksamt hatobjekt för den nationalistiska höger som gör sig bred i sin kampanj mot allt vad miljöhänsyn heter.
 
Vad konsekvenserna blir berör man, som sagt, inte. Inte heller grundar man något av det på något slags sanning. Så när man alltså leker sanning och konsekvens med väljarna från högerhåll handlar det snarare om lögn och bedrägeri.
 
Sanningen när det gäller Cementa är ju nämligen den att deras miljökonsekvensbeskrivning gällande brytningens effekter på grundvattnet enligt mark och miljööverdomstolen är så bristfällig att den inte ens gick att ta ställning till som underlag för något beslut. Och vad skogspolitiken beträffar har det alltför flitiga kalhyggesbruket med all rätt ifrågasatts också här i landet långt innan EU började formulera någon politik på området.
 
I en mening är högern konsekvent. Något intresse för miljön har de aldrig visat överhuvudtaget. Ännu ett skäl för Liberalerna att inte underordna sig Kristerssons, Buschs och Åkessons gäng.
 
Den 30 juli 1898 avled ”järnkanslern” Otto von Bismarck. Han hade enat Tyskland med blod och järn, men blivit litet för mäktig i den nybakade tyske kejsarens ögon. Så han fick ta konsekvenserna och lämna sin maktposition. Något att tänka på, kanske.
Bli först att kommentera

Viktigt datum

Av , , Bli först att kommentera 2
22 juli. Ett datum som sticker ut i terrorns historia. Det är tio år sedan morden på Utöya. En norsk nazist genomförde ett terrordåd riktat mot allt vad den moderna demokratin står för.
 
Samma datum 1944 genomförde tyska officerare ett försök till attentat mot den tyrann som hade satt Europa i brand. Det lyckades inte, men till sist störtades Nazityskland. Brevik ville på något sätt återstarta detta tyranni. Vi får inte låta honom eller någon annan lyckas med det.
Bli först att kommentera

Obskyrt

Av , , Bli först att kommentera 3
Enligt Sabuni har alla partier ”obskyra idéer”. Det var nog inte det mest välfunna omdömet man har hört från det hållet, eftersom det ju också skulle inkludera Liberalerna.
 
Annars är det förstås riktigt att det förvisso finns partier där sådana tankemönster är vanliga, eller rentav dominerande. Ett exempel är kommunistiska partier, som det kinesiska som står i begrepp att fira sitt 100 – årsjubileum. De kan ju samtidigt ta sig tid att minnas de 100 miljoner offer som kommunismen beräknas ha krävt när dess idéer omsatts i praktiken.
Bli först att kommentera

Företagande

Av , , Bli först att kommentera 2
Det var en gång fyra företag. Ett ganska så stort, S tre betydligt mindre, C, L och MP. En dag kom de fyra företagen överens om att starta ett gemensamt projekt som skulle utveckla nya produkter.
 
Faktum var att det var storföretaget som behövde projektet mer än småföretagen, sanningen att säga var det länge sedan företaget ifråga hade utvecklat något. Så i de förhandlingar som krävdes för att komma överens om hur projektet skulle drivas, fick de tre i mångt och mycket som de ville när avtalet skulle skrivas
 
Med i bilden fanns också ett fjärde småföretag, V. De hade jobbat ihop med S under många år, och hade därför fått disponera en del av lokalerna. Men då V var än mer omodernt än S, fick de inte vara med i projektet. Nu behövdes dock allt utrymme, så det V fick nöja sig med en skrubb i källaren.
 
Så drogs allt igång och det gick bra. Det var ett omfattande avtal som låg till grund för projektet och det hela förlöpte smidigt.
 
Så en dag började V att protestera. Det fanns att gammalt avtal mellan dem och storföretaget att om man skulle byta process såsom en punkt i projektavtalet stadgade, måste det omoderna småföretaget vara med på det, och det vägrade man. Och under sådana omständigheter krävde man att få tillbaka den del av lokalerna man tidigare haft. Men i så fall, gick projektet inte att genomföra.
 
Ett av småföretagen, L, hade bytt VD under resans gång, och när just den punkten i avtalet gick i stöpet, deklarerade denne att nu var avtalet brutet. De andra tyckte det var märkligt eftersom alla andra punkter förlöpte bra. Det var inte heller L som hade insisterat på att ha med just detta moment.
 
Det som hände sedan var ännu märkligare. L: s VD sprang iväg till konkurrenten, det halvstora företaget M och sade sig vara beredd att arbeta åt M utan att kräva minsta motprestation. Än mer anmärkningsvärt var att det projekt M skulle sjösätta krävde medverkan av en halvskum entreprenör, Å. Denne hade länge och högljutt uttryckt sin avsky för L: s affärsidé. De tidigare kunderna gillade det inte, utan L: s omsättning sjönk som en sten.
 
En sedelärande berättelse, inte sant?
Bli först att kommentera

Sanningens minut

Av , , Bli först att kommentera 4
Sanningens minut närmar sig. Ska Åkessons gäng komma ett steg närmare makten eller inte? Det de hoppas på är givetvis att i första hand M och KD ska utgöra trappsteg åt dem.
 
Det här är förmodligen att tala för döva öron, men det finns ändå skäl att varna högern. OCH Liberalerna som i en del fall verkar vara alltför tjänstvilliga när det gäller att bli slavar på triumfvagnen. Ingenstans i världen har partier av den typ Åkessons härskar över nått makt och inflytande av egen kraft. Det har undantagslöst skett genom att etablerade konservativa partier hjälpt fram dem.
 
Den 30 juni 1934 lät Hitler mörda topparna inom sina tidigare stormtrupper, SA. Det var ett år efter att han själv kommit till makten. Folk resonerade av allt att döma som så att om nu andra hade misslyckats, varför inte ge Hitler och nazisterna en chans? Det var ju bara att rösta bort dem nästa gång, om det nu visade sig vara fel.
 
Det blev ingen nästa gång.
Bli först att kommentera

Falskt tal

Av , , Bli först att kommentera 1
En intressant artikel av Sven-Eric Sandberg i SvD. Den visar med all önskvärd tydlighet hur mycket det falska talet om ”marknadshyror” från kommunisterna egentligen är värt. Regleringen infördes 1942, under kriget. Tre år senare tog kriget slut, men regleringen består.
https://www.svd.se/lektioner-av-hyresreglering
Bli först att kommentera