Läckan från Kommunutredningen som ett hästhuvud i sängen!

Så skulle jag vilja sammanfatta den ”läcka” som kom ifrån Kommunutredningen nu i dagarna. Som först plockade upp av Dagens Samhälle. ”Kommuner som går samman kan bli av med sina skulder!” Ett erbjudande som liknar något man får från maffian som är så bra att man inte kan säga nej till det.

För som det står i artikeln så har Sveriges kommuner en samlad skuldbörda på över 800 miljarder kronor i form av både lån, men även pensionsskulder från tiden innan 1998 och det är klart att det vore attraktivt för många att bli av med skulderna och få en nystart.

Men löser det några problem på sikt? Jag tror inte det!

Sverige om man ser det baserat på geografi eller befolkning

Hur Sverige skall hålla ihop och hur regioner och kommuner skall klara av sitt framtida uppdrag har varit föremål för en mängd utredningar, men det finns ingen enkel lösning på dessa problem. Befolkningsförändringarna och demografin är en komplex materia att hantera samtidigt som de kommuner som har de största utmaningarna knappast blir hjälpta av sammanslagningar. I Västerbotten finns Sveriges fyra befolkningsmässigt minsta kommuner (Bjurholm, Åsele, Sorsele och Dorotea).
Tittar man på kartan så har jag svårt att se hur en sammanslagning skulle kunna skapa möjligheter till något som är mer robust och bättre fungerande.

Faktum är faktiskt att Västerbotten är det län i Sverige som procentuellt sett har fått störst andel nya kommuner av alla län i Sverige sedan -70 talets kommunsammanslagningar. Detta då Bjurholm-Vännäs, Malå-Norsjö och Dorotea-Åsele-Fredrika separerat. (I det sista fallet så är Åsele-Fredrika fortfarande ihop).

Och detta är inte så konstigt då en fungerande kommun som jag ser det oftast behöver en tydlig mittpunkt och dessutom gärna får ha samma namn som mittpunkten. Kommuner med dubbelnamn brukar sällan fungera särdeles bra.

I Umeås fall så är ju Umeå en effekt av samgåendet av Umeå, Sävar, Holmön, Hörnefors och Holmsund-Obbola kommuner. På samma sätt som Skellefteå också är summan av ett antal kommuner som gick samman.

När vi kommer till de stora men befolkningsglesa kommunerna i inlandet så har jag svårt att se vad man skulle vinna på ett samgående, jag tror man behöver komma med andra förslag för att underlätta för dessa kommuner, och inte minst underlätta för dem att vara attraktiva!

Ofta nämns det i debatten att den norska landsbygdspolitiken borde fungera som ett föredöme för oss i Sverige, för det stämmer Norge har en långt mer levande landsbygd och betydligt fler kommuner än Sverige. Det finns de som hyllar den norska modellen. Men även de som påpekar att den kanske inte är genomförbar i Sverige.

Jag tror personligen vi kan lära mycket av Norge, den stora haken för att kunna vara riktigt effektiv är väl att vi inte har någon Oljefond att ösa ur. (Den norska oljefonden innehåller ungefär 10 000 miljarder Kr vilket blir ungefär 12 gånger mer än de samlade skulderna Sveriges kommuner har). Men flera av de saker man gör i Norge kostar inte miljardbelopp.

Om två, tre veckor kommer offentliggörs vad kommunutredningen kommit fram till och jag hoppas verkligen att de kommer med skarpa förslag på hur vi på sikt skall kunna garantera välfärd och service i hela landet och inte bara hoppas kunna ”köpa” kommunsammanslagningar genom skuldavskrivningar, en lösning som påminner i stor utsträckning om att ”kissa i byxorna” det blir varmt och skönt i början!