Jag möter ibland folk som uttrycker att man är glada och ibland rent av imponerade av oss som sysslar med politik. För det engagemang och all den tid som många människor runt om i Sverige avsätter för politiskt arbete i alla olika partier. Och det är alldeles sant vi har en fantastisk gräsrotsdemokrati i Sverige och alla dessa människor är väl värda lite uppskattning.

Men när jag hör detta så brukar jag tänka på de som får "betala priset" för detta engagemang, jagtänker då på alla fruar, makar, barn, sambos, reg partners mfl. som väntar på att en efterlängtad pappa eller mamma eller så skall komma hem.

Tack alla ni anhöriga, utan er förståelse skulle politiken endast befolkas av ensamstående män eller kvinnor och det vore nog inte bra.

I helgen hade Centerpartiet som bekant distriktsstämma och jag måste få berätta om min hjälte den dagen. Vår fantastiske son Erik. Som 5 år gammal gjorde stämmodebut. Nu är Erik inte alldeles ovan politiska sammahang han har hunnit delta både på Kommunfullmäktige, Miljönämnden och Kommunstyrelsen i Umeå samt ett otal kvällsmöten med Centerpartiet.

En trött stämmodeltagare vilar ut

Men i helgen var det då dags för Stämmodebut. Vilken fantastisk upplevelse. Förvisso var dagen lång och han var lite less ibland men han var underbar att se. Han deltog med glädje i omröstningarna, bar med stolthet vår voteringslapp när det bar till och hälsade på alla och hade på det hela taget roligt.
 

Samtidigt var det skönt att höra när vi kom hem och jag frågade vad som varit bäst:

"Det bästa hade ändå varit att få se på film i bussen och att få se Maud Olofssons livvakter för de hade ju pistol."

Härligt ändå att även femåriga politiker ändå främst är femåriga barn!