Etikett: Bostadsbyggande

Mark till bostadsbyggande

Av , , Bli först att kommentera 3

Under hösten skickade jag in en interpellation till kommunfullmäktige med frågor om kommunal mark för framtida bostadsbyggande och arbetsplatser och om det säkerställs i tillräckligt stor utsträckning. Tyvärr blev det varken i december eller nu i januari någon debatt om enkla frågor eller interpellationer i kommunfullmäktige i Umeå. Ett lokalt demokratiskt problem. Som fullmäktiges presidium och gruppledarna måste lösa ut. Förväntar mig det som fullmäktigeledamot.

Men då frågorna jag ställde fortfarande är lika aktuella lägger jag ut dem och svaret på frågorna, samt mina fortsatta funderingar här. Får återkomma i KF när det är möjligt, skriftliga svar ger inte så mycket möjlighet till samtal, resonemang och debatter. Hela interpellationen kan du läsa här.

De frågor jag ställde i interpellationer var:

  • Säkerställs tillräcklig med kommunal mark för bostadsbyggande och arbetsplatser?
  • Hur ser utvecklingen ut när det gäller det kommunala markägandet från 2017 till idag? Har mängden kommunal mark minskat?
  • Hur stor andel av inkomsterna från markförsäljning sedan 2017 har återinvesterats i inköp av ytterligare kommunalmark?

Hela svaret kan du läsa här: Interpellation Säkerställs tillräcklig med kommunal mark till framtida bostadsbyggande Mattias Sehlstedt (V)

Men känns bra att få veta att mängden kommunal mark inte minskat de senaste tre åren, sedan principen om att över tid återinvestera inkomsterna över tid från såld mark i ny mark togs bort av de andra partierna. Jag tycker att kommunalrådet Janet Ågren svarar bra och utförligt på de tre frågor jag ställde. Även om jag inte håller med om allt hon skriver i svaret.

Delar av svaret hade jag velat diskutera i fullmäktige. Då svaret på den första frågan innebär att de styrande partierna S och MP förlitar sig allt mer på privat markägande, utifrån det svar jag fick. Väljer att lyfta fram en del av svaret på den första frågan som löd ” högre andel av tillväxten ska ske inom befintliga strukturer och helt eller delvis på privat mark, ”

Alla som håller på med samhällsplanering vet att mark är makt. Äger kommunen mark kan vi sätta krav på vilka bostäder som byggs, exempelvis om ett område har få hyresrätter kan vi kräva att det ska vara just hyresrätter, eller den boendeform som är underrepresenterad. Men är det privat mark har vi inget sådant verktyg. Vilket tyvärr inte heller vår regering som består av samma partier som styr i Umeå, S och MP,  vågat eller velat lägga några skarpa förslag på förändring kring. Varför detta med att kunna bestämma vilka bostäder som byggs handlar till en central del om:  Att säkerställa att Umeå ska kunna växa utan att vi får storstadsproblem och boende segregation, att bostadsområden blandas. Dessa frågor hade jag i kommunfullmäktige velat diskutera med berört kommunalråd och andra i fullmäktige.

En risk med att ta bort den tidigare principen att över tid återinvestera inkomster från markförsäljning i ny mark, är att det kan finnas större risk att Umeå kommun gör det misstag som andra kommuner gjort. Vilket är att använda inkomster från markförsäljning (eller annan kommunal egendom) för att klara andra delar av kommunens investeringar. En sådan utveckling har skett i andra kommuner, både socialdemokratisk och högerstyrda kommuner. Hoppas bara att minoritetsstyret i Umeå inte går in i den återvändsgränden, för det skulle försämra möjligheten att gemensamt demokratiskt styra samhällsplaneringen i Umeå.

 

Jag tycker också att det är intressant att möjligheten att utveckla I20 området tas upp i svaret. Det är ett område som Vänsterpartiet sedan 1980 talet arbetat för ska utvecklas och planeras om till bostäder och (civila)arbetsplatser. (V) blev på 1980-talet utskällda i fullmäktige av alla andra partier för att vi ville planera området för bostäder och flytta den militära verksamheten därifrån. Tur att andra partier allt eftersom ändrat åsikt. Synd bara att kommunen beslutade att pausa översiktsplaneringen för området.  I20 området är som en tårtbit som skulle ha potentialen att knyta ihop Umeå geografiskt och möjliggöra tusentals bostäder under många år.

 

 

 

Byggnadsnämndens senaste möte

Av , , Bli först att kommentera 4

I förra veckan hade vi Byggnadsnämnd i Umeå kommun. Flertal intressanta frågor var på dagordningen. Tänkte jag skulle skriva om några av dessa men också om Sandbäckens verksamhetsområde och Vänsterpartiets åsikt om detta.

Kommande bostadsbyggande: Vi fick dragning hur det ser med pågående detaljplaner för kommande bostadsbyggande. Mycket planeras men tveksamt om det som ligger närmast att bli antagna planer räcker för att klara behovet, så att alla som vill bo i Umeå ska kunna få en bostad. Frågan om att säkra så att det byggs tillräckligt och bekämpa bostadsbristen är något som Vänsterpartiets ledamöter och ersättare i nämnden ständigt bevakar och driver på för. Var synd att kommunfullmäktige i oktober avslog våra förslag om uppdrag, som hade lett till att vi i förväg tagit fram fler planer för mer bostäder. Vilket behövs för att komma tillrätta med bostadsbyggandet. Mer byggbar och byggklar mark måste tas fram för att klara av bostadsförsörjningen.

Vattenfrågor: Vatten är ett av vårt allra viktigaste livsmedel och en allt mer återkommande fråga i byggnadsnämnden är den om vatten och avlopp. Vi hade flera ärenden, där det som var i centrum handlade om de frågorna. För oss i Vänsterpartiet är det viktigt att säkra det dricks vattenkällor vi har och få till så bra lösningar som möjlig när det gäller avlopp. Ska bli intressant hur riksdags-propositionen om ” Vägar till hållbara vattentjänster” som läggs fram för riksdagen den 2 mars kommer att innehålla. Även arbetet med den reviderade vatten och avlopps strategin arbetas med i kommunen, även om just byggnadsnämnden inte är ansvarig för den kommer den påverka mycket inom samhällsplaneringen.

I detaljplanefrågan om Sörmjöle som nämnden tog inriktningsbeslut om ville vi helst vänta med planarbetet tills propositionen kommit, men fick i alla fall genom vårt yrkande att fortsatt planering ska ta hänsyn innehåller i propositionen.

Marklov på Sandbäcken/Bauhaus etablering
Bauhaus ansökan om marklov var uppe i nämnden. De ansökte om att kunna påbörja arbetet med att planera marken. De har redan fått markreservation av kommunstyrelsen för etableringen. Då ansökan inte innehöll allt som behövdes kunde inte nämnden fatta något klart beslut. Men nämnden var enlig om att det går att lösa de frågor som återstår. Då frågan att delegera till ordförande eller presidiet att fatta beslut om ansökan dök upp som förslag lade vi som representerar V i nämnden ett förslag som löd

” Att om nämnden delegerar till presidiet att fatta beslut om marklov, så ska: ”sökande redovisat hur dagvattensituationen(Fördjupad dagvatten plan) ska lösas på ett tillfredställande sätt; sökande justerat ansökan så att gator och parker anser och yttrar sig att lösningen skapar möjlighet för tilltalande och trygga lösningar för gång och cykelvägen, innan beslut kan tas på delegation”.

Vi fick med oss hela nämnden på vårt yrkande, vilket är glädjande. Just detta med att säkerställa tilltalande och trygga lösningar för gång och cykelvägen var något vi från vänstern lyfte upp i samtalet om lösningar.

Etableringen av verksamhetsområde på Sandbäcken: Ser att det ibland blir diskussion både i tidningar och sociala medier om just verksamhetsområdet på Sandbäcken: Etableringen av detta område är ett måste för att klara av den omvandling som Umeå genomgår. Exempelvis den framtida flytten av Motorcentralen på haga och möjliggöra framtida bostadsbyggande på den marken är beroende av att Sandbäckens verksamhetsområde ska blir verklighet. Från Vänsterpartiets sida har vi gång på gång drivit och arbetat för att det vi kallar I20 XL området ska planeras för bebyggelse. Samma gäller flytten av motorcentralen.

Vi stod bakom detaljplanen för Sandbäcken och var tydliga inför valet vad vi vill: Det Vänsterpartiet beslutat är vår partis politik är att vill är att verksamhet som idag drar in tung trafik i bostadsområden måste flyttas, exempelvis motorcentralen på Haga. Vilket skulle minska buller, utsläpp i boendemiljöer. Även verksamheter på andra områden exempelvis på teg vid fd E4:an måste flyttas på sikt. Därför behövs ett nytt område med verksamhetsmark. Området vid Greenzone än bullerutsatt från norra länken och ersmarksvägen och är inte lämpligt för bostadsbebyggelse. Det skulle däremot vara lämpligt som verksamhetsområde dit verksamheter kan flytta. det måste säkerställas kollektivtrafikförsörjning och området måste blandas med flera olika verksamheter, exempelvis ditflyttad befintlig verksamhet, kontor, sällanköpshandel och nya arbetsplatser. Just detta är det som nu händer och planeras för. Jag har respekt för de som inte delar Vänsterpartiets åsikt i denna fråga, men det är vad vi demokratiskt beslut är vår politiska linje. Vilket också tydliggjordes då vi ställde oss bakom detaljplanen för Sandbäcken.

Säkerställs tillräcklig med kommunal mark till framtida bostadsbyggande?

Av , , 1 kommentar 6

Lämnade i slutet av veckan in en fråga inför kommunfullmäktige med rubriken ”Säkerställs tillräcklig med kommunal mark till framtida bostadsbyggande? Umeå växer varje år och om alla som vill bo här ska kunna få en bra bostad krävs att kommunen säkerställer tillräckligt med mark för att garantera ett tillräckligt bostadsbyggande. För det är endast genom att kommunen äger mark som vi verkligen kan se till att det byggs bostäder, att det blir bostadsområden med blandade boendeformer och tillräckligt med gröna ytor.

Nedan kan du läsa interpellationen i sin helhet: 201015-Interpellation-V-Säkerställs-tillräcklig-med-kommunal-mark-till-framtida-bostadsbyggande-

 

Till Umeå kommunfullmäktige, 2020-10-15

Interpellation till planeringsutskottets ordförande: Janet Ågren(S)

Säkerställs tillräcklig med kommunal mark till framtida bostadsbyggande?

Umeå kommun har under en lång tid byggt upp ett ägande av mark för att säkerställa att det finns ytor som går att planera för nya bostäder, arbetsplatser och infrastruktur. För att bygga bort bostadsbristen och långsiktigt säkerställa att alla som vill ska kunna få bostad i Umeå är kommunens markägande centralt. Mark handlar om makt, inflytande och att kunna styra utvecklingen hållbart.

Tidigare politiska förtroendevalda har haft ett långsiktigt tänkande och planerande i dessa frågor, något vi idag ska vara tacksamma för. Speciellt när kommunal rätt och möjlighet att före andra intressen kunna köpa mark har minskat. Den långsiktiga horisonten har gjort att kommunen har haft bra med mark att kunna planera för nya bostäder, arbetsplatser och infrastruktur.

Detta markägande är idag väldigt viktigt för att det innebär att kommunen kan ställa krav på de som vill bygga på marken. Exempelvis att det ska byggas hyresrätter på kommunal mark där det finns en för liten andel hyresrätter. Vilket bidrar till att motverka segregation. Markägande innebär helt enkelt för en kommunmakt att kunna styra hur kommunen planeras i större utsträckning.

Fram till 2017 rådde en bred politisk överenskommelse i kommunen att när kommunen säljer mark så ska pengarna över tid återinvesteras i inköp av ny mark. Kommunen själv formulerade detta som följande (beslut från 2005 i kommunstyrelsens näringslivs- och planeringsutskott):

”Sedan länge tillämpas principen att kostnaderna för kommunens samlade exploateringsverksamhet över tiden skall täckas av intäkterna från försäljning av tomtmark i exploateringsområdena. Konkret betyder det att kommunens kostnader för markförvärv, tekniska utredningar, planläggning, lantmäteriförrättningar, utbyggnad av infrastruktur, grönytor mm skall motsvaras av tomtintäkterna. Således skall kommunen varken belasta skattekollektivet eller tjäna pengar på exploateringsverksamheten.”

En långsiktig kommunal rådighet över Umeås utveckling är nödvändig.  I grund och botten blir det här en fråga om det demokratiska inflytandet över stadens utveckling. När kommunen säljer mark bl. a för bostadsbyggande vore det rimligt att samtidigt säkra resurser för att kompensera med köp av ny mark. Ett nollsummespel för intäkter och utgifter vid försäljning av mark vore därför en klok princip för att säkerställa en långsiktig demokratisk samhällsplanering. Att övriga partier år 2017 aktivt valde att gå ifrån denna viktiga princip var olyckligt. Att likt många andra – ofta borgerliga – kommuner sälja mark för att täcka andra budgethål är oseriöst och kortsiktigt. Att fortsätta längst en sådan bana vore ett hårt slag mot Umeås utveckling.

Frågor:

  • Säkerställs tillräcklig med kommunal mark för bostadsbyggande och arbetsplatser?
  • Hur ser utvecklingen ut när det gäller det kommunala markägandet från 2017 till idag? Har mängden kommunal mark minskat?
  • Hur stor andel av inkomsterna från markförsäljning sedan 2017 har återinvesterats i inköp av ytterligare kommunalmark?

 

Mattias Sehlstedt, kommunfullmäktigeledamot för Vänsterpartiet.

Gröna lungor, bostadsbyggande och Lundåkern

Av , , Bli först att kommentera 5

När en stad och kommun växer, får fler innevånare är det viktigt att det byggs bostäder så alla har någon stans att bo. Lika viktigt är att gröna områden sparas. Människor mår bra av att det finns gröna lungor som vi kan vara i och sådana behövs det mer av även i centrala lägen i Umeå. Förtätning, att bebygga områden som idag nyttjas ineffektivt är något som är bra, men det måste ske med en balans. En balanserad förtätning. Det är att planera långsiktigt och hållbart.

Förra veckans kommunfullmäktige i Umeå: Det är roligt och glädjande att förra veckans kommunfullmäktige med stor majoritet biföll min motion, (som du kan läsa här) om att bevara naturområdet Lundåkern vid Umeälven, men även att utveckla området så att det kan bli en tillgång för alla. Istället för att bebygga området.Detta är den första motionen denna mandatperiod som Vänsterpartiet får igenom och bifall till i fullmäktige i Umeå. Konstruktivt av de andra partierna att kunna ställa sig bakom motioner och förslag även fast det kommer från ett oppositionsparti.

Detta blogginlägg är en blandning av mina inlägg i kommunfullmäktige (som du kan se här, 53 min in i sammanträdet) och delvis som ett svar på den rapportering och debatt som varit om denna fråga. Som du kan läsa om här och här. Tanken var att lägga ut detta efter KF men annan debatt kom emellan.

Långsiktigt arbete ger resultat: Jag började arbeta med frågan om att spara området Lundåkern från tänkt bebyggelse för över sju år sedan. Ett arbete jag och min tidigare ”vapendragare” i Byggnadsnämnden Örjan Mikaelsson också från V tillsammans arbetade med länge. När vi drev denna fråga var vi och Vänsterpartiet ensamma som ville och föreslog att det inte skulle byggas bostäder på Lundåkern, i byggnadsnämnd och andra planeringsorgan i kommunen. Roligt att nu fler partier anslutit sig till vår åsikt, alla utom ett parti ställde sig bakom motionen.

Varför just spara Lundåkern? I närområdet har det byggts och planeras för mer bostäder. Då är det rimligt att också säkerställa att det finns gröna lungor kvar. Området har också stora ekologiska värden med både när det gäller växtlighet med också djurliv. Ett exempel som många inte vet är att det vanligtvis runt Tvärån och Lundåkern finns bävrar, men även andra djur och växtlighet.

Tillgängliggör och utveckla Lundåkern. I min motion föreslog jag inte bara att området skulle sparas som en grön lunga tillgänglig för alla utan även att området skulle utvecklas. Utvecklas till en tillgänglig plats med exempelvis parkbänkar och sittplatser och om möjligt en äventyrslekpark. Kanske en i mindre format än den som (V) drev igenom beslut om och som byggdes på Ersboda.

Rapportering i VK anspråk.Västerbottens kuriren hade den 16 juli en artikel om motionen och debatten i fullmäktige som du kan läsa här. I stort en saklig och korrekt rapportering men en sak i artikeln stämmer inte med verkligheten. På slutet av artikeln citeras en moderat företrädare som enligt VK ska ha sagt ” Vi har varit med om och tagit fram en praxis om att man ersätter grönytor som måste tas i anspråk med andra grönytor”

  • Något sådant beslut finns tyvärr inte. Allt för många gånger tas eller föreslås gröna områden tas i anspråk, utan att det finns rimliga underlag eller att de ersätts med andra ytor. Kanske dags att föreslå att en sådan princip införs. Eller vad tycker du som läser detta?
  • När frågan om att ta grönområden i anspråk har vi i Vänsterpartiet allierat sig med de som delar mitt partis syn i det aktuella fallet. I vissa fall har det varit V, C och M. I andra fall med andra partier.

Bostadsbyggande kontra spara grönområden: Som enda parti i KF var Moderaterna emot motionen. De försöker ställa frågan om att spara Lundåkern som en grön lunga emot byggande av bostäder. På ett sätt så visar de tydligt sin klasstillhörighet. OM det skulle byggas bostäder på Lundåkern så skulle det bara bli bostäder som väldigt rika skulle ha råd att bo i. Verkligheten är sådan att marken är väldigt sank och skulle behöva förankras så ordentligt att det skulle också bli väldigt dyrt, vilket skulle ha lett till höga hyror. Nog dyrare än på Öbacka strand. Kanske då inte så konstigt att ett högerparti ställer sig bakom iden att bebygga det? Bostadsbyggande är viktigt, att planera från kommunens sida för att möjliggöra bebyggelse så att alla som vill bo i Umeå får möjlighet att göra det, med rimliga hyror. En fråga som jag drivit under många år.

I sammanhanget skulle Lundåkern lett till få tillkommande bostäder. En märklig sak i sammanhanget är att det i kommunen fattades ett beslut under våren att skjuta upp arbetet med att planera ett område som långsiktigt skulle kunna ha lett till bostäder för upp till 50 000 innevånare. Det handlar om ”tårtbiten” som I20 XL innanför norra länken utgör. Förstår inte hur kommunen kan vara så passiva som de själva skriver här. Vilket innebär att kommunen avvaktar med planering för att vänta på försvarets ställningstaganden. Istället borde kommunen aktivt tagit initiativ till dialog med försvaret om att få till en flytt av skjutbanan som är det största hindret för att bebygga området eller delar av området i alla fall. Om det inte ledde framåt så går det också att ta initiativ på rikspolitisk nivå för att få till en lösning så att planeringen av I20 området kan fortsätta. Helt enkelt behövs det politiskt handling för tt något ska hända. Kommer återkomma till hösten om frågan kring I20 och planeringen av området. Om något beslut ska kallas negativt för ett ökat bostadsbyggande är det beslutet om att avvakta med planeringen av I20.

Avslutning: Umeå växer. För att utvecklingen ska vara hållbar och ske utan att vi får storstadsproblem krävs att förtätningen sker balanserad. Tillkommande bostäder och bebyggelse måste också i fortsättningen innebära att gröna lungor sparas. Hoppas att segern med att Lundåkern förblir en grön lunga bara är den första av fler segrar.