”Att vara kvinna kostar på”

En del har hänt inom jämställdheten. Men granskar vi män och kvinnors ekonomiska förhållanden blottas många orättvisor. Genom politiska beslut har vi möjlighet till förändring, skriver Gudrun Nordborg (V).

Många av samhällets största orättvisor är grundade på kön. MeToo-uppropen om sexuellt laddade handlingar som män utsatt kvinnor för ger en kraftfull markering av det. Granskar vi kvinnors och mäns ekonomiska villkor blottas andra provocerande orättvisor. Och de två har samband med varandra. En svag ekonomi gör det svårt att bryta upp ur en destruktiv relation.

Otrygga arbetsvillkor och maktobalanser på våra arbetsplatser innebär ökade risker för sexuella trakasserier och övergrepp. Klass och kön är sammanflätade. Nutidens arbetare är ofta en kvinna och de mest utsatta inom arbetarklassen nu är framförallt kvinnor inom offentlig sektor och inom handel.

Skillnaden mellan kvinnors och mäns löner är tol procent. I genomsnitt får en kvinna 4 200 kronor mindre än en man i lön varje månad. Över ett arbetsliv beräknas kvinnor tjäna 3,6 miljoner kronor mindre än män. När yrkeslivet är över får kvinnor i genomsnitt 67 procent av vad män får i pension.

Om vi summerar lönearbete och hemarbete så jobbar kvinnor och män numera lika mycket, vilket i snitt är åtta timmar under veckans alla dagar. Medan män får lön och pensionspoäng för det mesta av sitt arbete utför kvinnor en stor del av sitt obetalt i hemmet. I genomsnitt arbetar en kvinna 47 minuter mer där per dag än en man. På ett år blir hennes hemarbete sju veckor mer än hans. Obalansen ändras bara långsamt och på ett märkligt sätt. Sedan 1990 har kvinnorna minskat sitt obetalda arbete med en timma per vardagsdygn, medan männen har ökat sitt med åtta minuter.

Det är inte ovanligt att kvinnor får bära ansvaret också för att dessa skevheter finns. Vissa hävdar att kvinnor väljer fel jobb, inte är tuffa nog i sina löneförhandlingar eller inte kan hantera jämställdheten i parrelationen skickligt nog. Men att skuldbelägga enskilda kvinnor är grymt orättvist. Att påverka enskilda män till att ta ansvar för att förändra sakernas tillstånd är mera rimligt, men inte heller det är tillräckligt. Vi måste göra mycket mer för att rasera rådande könsmaktsordning. Vi har många anledningar att elda under vår vrede.

Genom politiska beslut har vi möjlighet att skapa förändring. Trygga anställningar och en sexualundervisning med feministiska perspektiv är några av de förändringar som Vänsterpartiet kräver. Andra angelägna beslut är att snarast höja garantipensionen, införa individualiserad föräldraförsäkring och sex timmars arbetsdag.

Och tillsammans med fackföreningarna måste vi kämpa för höjda löner i kvinnodominerade yrken och tryggare arbetsmiljö. En ny seriös kvinnomaktutredning borde tillsättas, den förra redovisades för 20 år sedan.

Använd din rösträtt, annars används din tystnad av någon annan.

Gudrun Nordborg (V) Riksdagskandidat