Under hösten skickade jag in en interpellation till kommunfullmäktige med frågor om kommunal mark för framtida bostadsbyggande och arbetsplatser och om det säkerställs i tillräckligt stor utsträckning. Tyvärr blev det varken i december eller nu i januari någon debatt om enkla frågor eller interpellationer i kommunfullmäktige i Umeå. Ett lokalt demokratiskt problem. Som fullmäktiges presidium och gruppledarna måste lösa ut. Förväntar mig det som fullmäktigeledamot.

Men då frågorna jag ställde fortfarande är lika aktuella lägger jag ut dem och svaret på frågorna, samt mina fortsatta funderingar här. Får återkomma i KF när det är möjligt, skriftliga svar ger inte så mycket möjlighet till samtal, resonemang och debatter. Hela interpellationen kan du läsa här.

De frågor jag ställde i interpellationer var:

• Säkerställs tillräcklig med kommunal mark för bostadsbyggande och arbetsplatser?
• Hur ser utvecklingen ut när det gäller det kommunala markägandet från 2017 till idag? Har mängden kommunal mark minskat?
• Hur stor andel av inkomsterna från markförsäljning sedan 2017 har återinvesterats i inköp av ytterligare kommunalmark?

Hela svaret kan du läsa här: Interpellation Säkerställs tillräcklig med kommunal mark till framtida bostadsbyggande Mattias Sehlstedt (V)

Men känns bra att få veta att mängden kommunal mark inte minskat de senaste tre åren, sedan principen om att över tid återinvestera inkomsterna över tid från såld mark i ny mark togs bort av de andra partierna. Jag tycker att kommunalrådet Janet Ågren svarar bra och utförligt på de tre frågor jag ställde. Även om jag inte håller med om allt hon skriver i svaret.

Delar av svaret hade jag velat diskutera i fullmäktige. Då svaret på den första frågan innebär att de styrande partierna S och MP förlitar sig allt mer på privat markägande, utifrån det svar jag fick. Väljer att lyfta fram en del av svaret på den första frågan som löd ” högre andel av tillväxten ska ske inom befintliga strukturer och helt eller delvis på privat mark, ”

Alla som håller på med samhällsplanering vet att mark är makt. Äger kommunen mark kan vi sätta krav på vilka bostäder som byggs, exempelvis om ett område har få hyresrätter kan vi kräva att det ska vara just hyresrätter, eller den boendeform som är underrepresenterad. Men är det privat mark har vi inget sådant verktyg. Vilket tyvärr inte heller vår regering som består av samma partier som styr i Umeå, S och MP,  vågat eller velat lägga några skarpa förslag på förändring kring. Varför detta med att kunna bestämma vilka bostäder som byggs handlar till en central del om:  Att säkerställa att Umeå ska kunna växa utan att vi får storstadsproblem och boende segregation, att bostadsområden blandas. Dessa frågor hade jag i kommunfullmäktige velat diskutera med berört kommunalråd och andra i fullmäktige.

En risk med att ta bort den tidigare principen att över tid återinvestera inkomster från markförsäljning i ny mark, är att det kan finnas större risk att Umeå kommun gör det misstag som andra kommuner gjort. Vilket är att använda inkomster från markförsäljning (eller annan kommunal egendom) för att klara andra delar av kommunens investeringar. En sådan utveckling har skett i andra kommuner, både socialdemokratisk och högerstyrda kommuner. Hoppas bara att minoritetsstyret i Umeå inte går in i den återvändsgränden, för det skulle försämra möjligheten att gemensamt demokratiskt styra samhällsplaneringen i Umeå.

Jag tycker också att det är intressant att möjligheten att utveckla I20 området tas upp i svaret. Det är ett område som Vänsterpartiet sedan 1980 talet arbetat för ska utvecklas och planeras om till bostäder och (civila)arbetsplatser. (V) blev på 1980-talet utskällda i fullmäktige av alla andra partier för att vi ville planera området för bostäder och flytta den militära verksamheten därifrån. Tur att andra partier allt eftersom ändrat åsikt. Synd bara att kommunen beslutade att pausa översiktsplaneringen för området.  I20 området är som en tårtbit som skulle ha potentialen att knyta ihop Umeå geografiskt och möjliggöra tusentals bostäder under många år.