Vi tror att kärleken handlar om oss. Bara om oss.
Att bara vi är älskade. Enbart vi. Av dom. Eller den.
Men så är det förstås inte.
Kärlek är ömsesidig. Enbart ömsesidig.
Två- eller flersam. Eller inte alls.
Ensidig kärlek är inte något. Annat än en föreställning hos en enskild individ.

Man kan inte känna ilska, avsmak, avsky eller besvikelse över den man älskar.
Aldrig skam.
Man kan känna ledsamhet.
Man kan känna glädje. Bubblande glädjande. Saknad.
Man kan känna nyfikenhet. Intresse.
Man kan känna rädsla. För att man inte känner igen sig själv.
Men mest känner man glädje. Glädje som sträcker sig över tid och rum.