Mattias X Lundberg

Think bigger. Move faster!

Nytt företag! Chop, chop!

Av , , Bli först att kommentera 16

Jag drivs inte av att tjäna pengar längre. Har råd med villa, gröt och Passat. Det räcker gott. Däremot älskar jag företagande och vill gärna se fler entreprenörer. Så jag tänkte pedagogiskt i realtid visa hur enkelt det kan vara.

I kväll hade jag en konversation med en kompis, som tipsade mig om bilpooler. Hur bra det funkar i Stockholm, hur många som i dag bara vill bruka och inte äga. Miljövänligt till tusen! Och borde passa en progressiv stad som Umeå som hand i handske! Så kom jag på att min koncern har två Kia Piccanto som bara står utan att användas.

Då gör man så här:

1. Man lägger ut en blogg och skriver på Facebook om sin ide så att den får spridning.

2. Man informerar sin verksamhetscontroller Kickan om att nu har Mattias gjort det här. (Lite Boris Jeltsin att prata om sig själv i tredje person…men man måste ju om man ska uttrycka sig pedagogiskt) Och om bilarna har urladdat batteri, har fel logga på sig eller vi inte har bestämt betalmodell än – så är hon perfekt för att lösa det problemet när det börjar ringa! Fast det börjar ju inte ringa direkt för vi behöver ett särskilt nummer. Men det börjar droppa in mail på hennes mailadress [email protected]. Jaja, det är reklam, men VK har sagt till mig att innan någon börjar uppenbart uttnyttja bloggen för reklam så kommer dom inte att deleta något. Och det här är ju främst en pedagogisk blogg i entreprenörskap!

3. Om det är så att det krävs tillstånd för att driva bilpool så hinner vår jurist Marcus kolla upp det innan vi de facto lämnar ut någon bil.

4. Om det krävs 10 bilar och en bokningsapp för att få lönsamhet i affären så löser vi det längs vägen.

5. Om min styrelseordförande Thomas blir tokig över mitt impulsiva drag så…får jag muta honom med någon förstaupplaga av en bok. Han gillar sånt. Jag har inte lärt mig än vad min nyanställda kommunikationschef Kicki gillar. Men går hon bonkers över att jag inte tog det här med henne innan…så får jag väl snabbt räkna ut hennes bevekelsepunkt. Eller så får jag utstå utskällningarna.

6. Så var vi igång! Inte svårare än så.

Det är klart att har man inte en koncern med bilar över och personal som hjälper en så är det inte så här lätt. Men poängen är att bara man startar och löser problemen längs vägen så kommer man igång snabbt!

See you out there, blivande entreprenörer!!!

Unika människor? Bullshit!

Av , , Bli först att kommentera 7

Individualismen är väldigt populär i media just nu. Den ena efter den andra offentliga personen talar om alla berättelser som varje människa håller inom sig, att det är unikt och att det gör personen ovärderlig. Vackert. Men bullshit!

Vi är inte särskilt speciella. Om än vi alla har unika sammansättningar av gud-vet-vad, så i all ödmjukhet delar vi dom flesta drag med miljardtals människor och våra mer unika drag med hundratals miljoner människor.

För att överleva på jorden behöver vi kollektivismen. Inte att alla ska se likadana ut och tänka likadant. Men att man erkänner det gemensamma kollektiva intresset som det viktigaste för individernas gemensamma väl. Inte individens intressen.

Sen är det en helt annan sak att jag tror att kollektivet behöver fler entreprenörer och vänstergurus som Jonas Sjöstedt tror att vi behöver fler offentliganställda.

http://bloggar.expressen.se/nyhetsbloggen/2015/12/26/om-nan-dodar-mig-ar-det-100-berattelser-som-dor-ocksa/

Vem vill vara en j***a kylskåpsmagnet?

Av , , Bli först att kommentera 20

Jag har rakt igenom livet kunnat konstatera att det inte lönar sig att sticka ut nacken. Bättre att hålla käften och få fortsätta med det man vill i stillhet än att säga vad man tycker och riskera att makten blir förbannad och angriper en. Men det känns inte bra.
Jag är ingen som trivs med att huka mig och vara alltför respektfull.

Så i valet mellan att göra det som lönar sig och att göra det som känns bra måste jag välja det som känns bra. Annars tappar man ju sig själv. Eller hur?

Kloka vänners råd till mig har varit att hålla en låg profil. Att nöja mig med att blogga om filosofiska saker. Men hur j***a tråkigt är inte det? Som att citera en kylskåpsmagnet.

Ett politiskt korrekt samhälle fostrar ju faktiskt idioter. Stäm av hit, stäm av dit, byt åsikter hit, byt åsikter dit. Så att du alltid hamnar i den mellanmjölksljumma mittfåran. Whats the fucking point?

Så i all ödmjukhet, i den mån någon saknat en Mattias som vågat säga vad han tycker, Im back. Och blir det konsekvenser, så ska jag utan ödmjukhet utmana dom. See ya folks!

Tomtegrötens historia

Av , , Bli först att kommentera 2

Så här i vinter- och snart juletider drar jag mig till minnes min morfars berättelse om hur tomtegröten kom till. Och tomteölen.

Morfar berättade hur fattigt dom hade det i början av förra seklet. Hur dom saltade sillarna, dom syltade bären och dom inlagda grönsakerna från sommaren och hösten, var slut innan julen kom. Framåt julafton var dom hungriga. Riktigt jättehungriga! Många svalt ihjäl. Men en del var smarta. Dom sparade en öl till julafton och kallade den för tomteöl. Man syftade på att den var menad för tomten. Sen gick hela familjen på bygden och berättade om den här ölen man sparat till tomten – om han nu bara dök upp!

Eftersom alla svalt så lät ju en öl för att få ett litet rus – och därmed tankarna på annat – väldigt lockande. Så varje familj som lockade och frestade med en tomteöl brukade planenligt få åtminstone en bygdebo, illa utklädd till tomte, som dök upp framåt julaftonskvällen.

Familjen stod förstås i bakhåll. Så när tomten dök upp i mörkret så hoppade man på honom, slog ihjäl honom – och gjorde gröt av honom! Tomtegröt. Det var ju egentligen mer köttsoppa men man ville hedra julen och valde att kalla det för tomtegröt. Och sen åt alla så det stod härliga till! Den här traditionen kan så här i våra lyxtider verka brutal, hänsynslös och till och med osmaklig. Men se det var andra tider då. Det här fyllde sin funktion. Många familjer överlevde julen tack vare tomtegröten. Och vem vet, kanske har just du att tacka din lyckliga stjärna för att tomtegröten räddade din farfar som så småningom fick barn som fick dig.

Och även om vi, som sagt, har andra tider nu, så har morfars historia lärt mig att tacka nej till alla erbjudanden om tomteöl. Ännu ett bra argument för en vit jul vettja!