En kall men vacker söndagsmorgon i Umeå. Mina barn sover fortfarande. Medan jag läser igenom morgonens nyheter om oroligheter i Tyskland och i södra Sverige så tänker jag på Umeå. Umeå har blivit en riktigt vacker stad. Modernt blandat med gammalt. Mycket aktivitetsområden för barn och unga. Inte för alla men för många. Det har varit relativt lugnt politiskt ett tag. Hm. Det är lite för lugnt. För sanningen är att det ligger många stora problem och växer. Haverierna ligger där och väntar.

Utan att ha närmare granskat några siffror så vet vi att:

– Alla skrytbyggen vid hamnen kommer att belasta Umeå kommun hårt under lång, lång tid. Det spelar ingen roll hur komplicerat avtalen är skrivna och hur kommunen valt att låta kostnaderna kanaliseras i labyrinter. Kosta gör det.
– Socialtjänsten går med underskott. Man hade kunnat välja att upphandla fler tjänster och sparat tiotals miljoner, t ex inom personlig assistans. Men kommunen valde att inte göra det av ideologiska skäl. Istället för att spara så har det införts kostnadsdrivande åtgärder. Miljöförbättringar, kompetenshöjningar, ökad anställningstrygghet osv. Bra. Jättebra! Men det kostar. Hur ska det betalas?
– Flyktingströmmen har avtagit i Sverige men är fortfarande på en historiskt hög nivå och så fort kylan avtar så kommer flyktingströmmarna att öka igen. Även Umeå kommer att fullt ut behöva ta sitt ansvar. Det har Stefan Löfven varit tydlig med. Alla ska ta ansvar. Hur ska Umeå lösa det? Det kommer inte enbart att handla om ekonomi. Det kommer också att handla om lag och ordning. Klart vi ska lösa det! Men finns det en beredskap?

När jag träffar politiker så hör jag att inget ändrats i hur man jobbar. Samma ränksmidare, interna lurigheter och fulheter, folk som bara försöker lyfta fram sig själva för maktens skull. Det handlas och kohandlas. Men hur ska ekonomin förbättras? Varje sommar när gatubelysningen släcks ned – och osäkerhetskänslan försämras – så blir jag påmind om hur fåniga besparingsåtgärder som görs. Sila mygg och svälja kameler. Spara några hundra tusen på släckt gatubelysning men släppa efter tiotals miljoner kronor på dumheter. Säkert kommer politikerna att hitta något nytt fånigt värdskap för Umeå där vi kan få vara huvudstad under ett dyrt år. Få känna sig världsberömda i Umeå. Betala journalister i utlandet som skriver om oss. För en stund glömma bort hög kommunalskatt och växande underskott. Vart är dagens vinster från kulturhuvudstadsåret? Vart är den kulturdrivna tillväxten som marknadsfördes?

Rök och speglar brukar vara populärt. Att lyfta fram och sätta strålkastarljuset på något irrelevant för folk att ha uppmärksamheten på – medan man på annat håll genomför något vansinnigt som inte granskas. Men jag sätter ganska stort hopp till den lokala journalistiken. Den har visat sig inte vika när politikerna hotar och försöker skrämmas. Journalisterna har inte alltid rätt, kan ha missat något här och där, men dom finns där som en nagel i ögat på maktmissbrukarna.

Och, även om jag inte är någon legitimerad siare, så tror jag att just denna vackra kalla dag så upplever vi lugnet före stormen. Det är för lugnt. Snart kommer något stort.

Har firat ännu en nyårsafton. Japp! Ganska lik den förra. Gillar sällskapet. Men det skulle jag gilla varje dag. Jag behöver inte en nyårsafton för det.

Vad firar vi? Att nästa år ska bli bättre än det förra? Eller att vi haft det bästa året ever – och att nästa blir sämre än det förra? * Host* båda alternativen lät rätt negativa. Why?

Jo, vi har ingen dröm i Sverige, till motsats från USA. Vi är – eller rätttare sagt har varit – nöjda med att vi är snällare och klokare än resten av världen. Men det är inte sant. Det vet vi nu efter att vår utrikesminister Margot vågat uttrycka vad vi tycker och gjort oss ovänner med halva världen…hittills. Vi är enbart mellanmjölk i alla lägen. Eller surmjölk när Margot håller i stafettpinnen.

Vi behöver ambitiösa visioner. Ledsamt att det bara finns ett politiskt parti som har det. Och därtill realistiska. (Drömmarpartier räknas inte) Jag hoppas att det ändras. Snabbt!