Då var det åter dags för löpband. Inte för att jag följer ett schema men det kändes som att det var för många dagar sen sist. 40 minuter i dag.

Sen körde jag 20 minuter rygg. Jag bad min son, som börjat hänga på vilket är jättekul, att fota när jag gjorde latsdrag. Bilden blev inte alls så bra som jag hade tänkt mig. Trodde nog på allvar att musklerna skulle spela lite bättre. Övervägde att facetuna bilden men med spegelbild som också måste facetunas rätt så avstod jag. Jag får köra hårdare så att Schenkenbergmusklerna kommer på riktigt! 😀

Dagens energiintag: Ca 2 000 kcal. Åt aningen mer i dag än tidigare under veckan.

Dagens vikt: 103,9 kg. Fucketifucketifucketifuck!!! Bara att bryta ihop och komma igen!

Idag var det dags för hängvändningar, vilket är frivändningar från knäna. Jättebra övning för ben, bål och explosivitet! Se actionbilden ovan. Man blir verkligen genomstark av den övningen. Skulle jag enbart träna en övning vore det den. Jag kände mig riktigt stark i dag. Jag tror att det var tack vare mina 100 situps för några dagar sen. Stabil i bålen. Som bäst lyfte jag 3×110 kg idag. Sen lite biceps. Det är trots allt sommar om 5 månader! 😀

Jag lyckas hålla kaloriintaget där jag vill ha det men var dum nog och åt två bullar i dag. Det där luftpuffade vetet är som en veritabel svamp! Det suger åt sig vätska och direkt kände jag mig tjockare. Note to myself: LCHF inkluderar INTE vetebullar!

Dagens kaloriintag: 2 000 kcal.

Dagens vikt: 103,5 kg. Doh!!!

Så medvetna den gör oss om tid.
Aldrig är tid så allsmäktig.
Aldrig är tid så närvarande.
Aldrig är tid så obegriplig.
Aldrig är tid så oändlig.
Aldrig är tid så plågsam.
Aldrig är tid så generös.
Aldrig är tid så kreativ.
Aldrig är tid så glamorös.
Aldrig är tid så återkommande.

I dag var det bänkdag! Dom dagarna är roliga. Putte var back on track. Det är han på bilden ovan…dock lite hemlighetsfull i dag. Jag hade också med mig min 15-årige son, Adam.

Adam har inte tränat så länge så jag får instruera honom mellan varven. Nu skulle han också köra bänkpress. Men han såg så loj ut, så innan han skulle lägga sig ner för att lyfta bad jag honom vända ryggen till mig. Och så gav jag honom en hård klatsch med handflatan på ryggen och skrek ”kom igen Adam!” Han blev lite förnärmad, men adrenalinet kom igång och han gjorde ett bra set! Sen gick han omkring och såg nästan lite besviken ut på pappa. Så jag fick förklara att är man inte ordentligt peppad så får man inte ut sitt max. Samma som i livet i övrigt! På så sätt är ju idrott fantastiskt. Det lär en på många sätt att hantera livet. När man har kört ett tungt set benböj och efteråt måste ta stöd mot väggen, ser stjärnor, knappt får luft för att ryggmusklerna krampar – och vet att man om fem minuter ska upprepa samma procedur, då lär man sig också ta tuffa stunder i livet på ett annat sätt. Maximal avslappning mellan insatserna. Sen på´t igen! Man orkar och kan så mycket mer än man tror om man aldrig pressat sig tidigare.

Bänken gick bra! 4×120 kg som mest och sen lite shrugs och tricepspressar med rep. 70 minuter totalt med hyfsat tempo andra halvan av passet. Putte, som var axelskadad höll sig till marklyft.

Kosten går bra. Inte särskilt hungrig under dagen. Men natten! Vaknade i natt och i det närmaste skrek av hunger. Sprang upp och hittade lite överblivet julgodis. Damn! Men å andra sidan, det finns rättsfall där folk friats för det dom gjort i sömnen. Jag åberopar dom fallen till mitt försvar! 😀

Dagens energiintag ser åter ut att hamna en bit under 2 000 kcal.

Och dagens vikt? 103,4 kg! Yay!

Ingen träning i dag. Jag hann inte. Nja, det är inte helt sant. Jag skulle ha hunnit med ett sent kvällspass men igår blev jag så pigg av det sena passet att jag inte lyckades somna förrän kl 5. Och så upp kl 8. Man blir lite seg en sån dag.

Fortsatt svälta räv. Det går bra. Känner mig rätt kaxig så här på tredje dagen! Full kontroll.

Jag ser att inboxen för bloggkommentarer växer. Men jag öppnar den aldrig. För många nättroll i cyberskogen. Om du inte är ett nättroll och vill komma i kontakt med mig, adda mig på Facebook!

Dagens energiintag: Klart under 2 000 kcal. Och inte en enda godis eller kaka. Dock en cigarett. Kanske inte så nyttigt, men det höll hungern borta! 😀

Dagens vikt: 104,6 kg! Såja, tvåsiffrig vikt, here I come!

Idag har jag fått många tips från människor som läste min första träningsblogg.

– Herr P upplyste mig om att 25 i BMI är normalvikt. Jag måste alltså ner till 92 kg. Rats! Han rekommenderade mig också att boka en tid på Idrottsmedicin och mäta kroppsfettet. Hm, så modig är jag inte. Hur deppigt skulle det inte vara att få höra att man är en tredjedel fett? En vandrande energidepå. Nä, jag mäter när jag tror att resultatet är mer upplyftande 😀
– Fröken R tyckte absolut att jag skulle satsa på en diet, särskilt eftersom jag äter för onyttigt. Kan ligga något i det. Jag ska prova LCHF lite pö om pö, även om jag fullkomligt älskar socker.

Putte var sjuk i dag. Eller så ville han inte bli recenserad i bloggen men han förnekade bestämt att det skulle vara fallet. Flera som jag träffat i dag tyckte Putte lät som en kul kille. Det är han. Jag ska försöka fånga honom på bild framöver. När han inte är beredd förstås…

I dag blev det åter löpband. Jag kan inte säga till mig själv att jag ska spendera 60 minuter på ett löpband. Det går inte. Det låter så tråkigt att klockorna stannar. Jag gör som jag gör med uppgifter i övrigt. Jag börjar bara. Först 10 minuter. Sen tänker jag att jag fixar 10 minuter till. 5 minuter till. Och så vidare. Till slut är jag uppe i 60 minuter. Likaså varvar jag farten. Ibland promenerar jag, ibland joggar jag, ibland springer jag. I dag blev det mest promenad och mätaren stannade på modesta 6,7 km. Men lätt flås fick jag upp!

Men ve och fasa, under löpbandspasset, så ser jag på nyheterna att David Bowie, en av mina absoluta favoriter, dött 69 år gammal. Gjorde mig riktigt ledsen. May he rest in peace! Han kanske inte dog av dåligt leverne, vem vet, men det gav mig iaf ytterligare sporre att tänka på hälsan.

Därefter 100 situps. Ouch! Behövs situps mer regelbundet kände jag. En titt på klockan. 23:57. 3 minuter till gymmets larm går! Så en rush genom korridoren mot ytterdörren med kläderna på sniskan fick avsluta passet.

Dagens energiintag: Knappa 2 000 kcal. Varav två nävar ostkrokar och en klunk cola. Alltså, det är ju inte helgon jag aspirerar på…

Dagens vikt: 105,2 kg. Yes!!! Dom små segrarna…

Jag har tänkt varva mina vanliga bloggar med träningsbloggar. Dom kommer att vara rubricerade som träningsbloggar så att ni som skyr sånt inte luras in att läsa om det 🙂

Lite bakgrund
Träning är något jag ägnat mig åt sen 15-årsåldern. Som 18-åring hoppade jag 2,06 meter i höjdhopp, vägandes 68 kg. Jag blev som bäst norrlandsmästare för seniorer. Jag slutade eftersom jag ville bli bäst i världen och insåg att talangen inte alls skulle räcka dit. Därefter började jag med styrketräning och blev hyfsat stark. Bla 170 kg i bänkpress (RAW) och 145 kg i frivändning, vägandes en bit över 100 kg. Jag vann också ett distriktsmästerskap i tyngdlyftning.

Sen har jag fortsatt träna. Styrketräning på vintrarna och sprintlöpning och kulstötning på somrarna. Och har behållit hyfsat god form. Om än sexpacket aldrig riktigt velat visa sig. Men vikten har smugit uppåt undan för undan. Ideliga försök att hålla den under kontroll har misslyckats. I höstas tog jag mig under 100 kg, men idag kunde jag konstatera att jag vägde 106 kg. Inte bra. Minst 10 kg onödigt fett. Det syns ju – om jag inte har en svart t-shirt. Kanske inte behöver tillägga att svarta t-shirts har blivit en favorit. Jag har tvingats inse att träning i sig inte räcker. En 44-åring kan inte längre äta allt han önskar. Han måste tänka på kosten också. Elände!

Jag tänkte sätta lite extra press på mig själv genom att börja blogga om träning och kost. Idag är jag 192 cm och väger alltså 106 kg. BMI blir 28,8. Över 26 räknas som övervikt. Jag har förvisso stor muskelmassa men jag har satt målet på 95 kg, vilket skulle ge ett BMI på 25,8. Dvs översta spannet för normalvikt. Jag har inte satt någon tidsperiod utan tänker att jag ska göra det bästa jag kan utan att tappa muskelmassa, energi och livsglädje.

Det vete tusan om jag orkar räkna kalorier varje dag. Man kan ju bli besatt av sånt. Men jag ska iaf lägga upp bloggar då och då om träningspass, viktutveckling och kost i stort. Och kan jag inspirera en enda medelålders människa att också ta tag i den smygande kroppsdekadensen så är jag nöjd!

Och så till dagens träning:
Jag och min träningspolare Putte började med löpband. 30 min i jämn fart för mig. Putte tokrusade intervaller men jag kände mig inte lika manad när det var tjejer på löpbanden bredvid. Därefter körde vi båda plyometriska hopp i 10 min, övningar Putte varmt förespråkar. Men Putte skäms inte för nåt! Han studsade jämfota fram och tillbaka i gymkorridoren som Lille Skutt, även om Putte också väger sina 100 pannor. Jag avundas honom hans obryddhet. Bra egenskap! Jag ställde mig i ett hörn och gjorde mina hopp lite mer diskret. Avslutningsvis gick jag över till styrkebåset. Pushpress kändes som en manligt bra avslutning på passet. Det är som stående press men med lätt kick från benen. Jag pushade upp några reps på 85 kg, vilket var hyfsat bra för mig. Jag är ju ingen Håkan Petschler! Totalt 60 minuter blev det. Ett normalpass för mig och Putte. Jag tycker att det krävs 60 min för att det ska kännas att man tränat. Nu hem och äta oliver och keso. Yummie, yummie!

Verkar klara den här dagen på 2 000 kcal.

Startvikt 20160110: 106,0 kg.

En kall men vacker söndagsmorgon i Umeå. Mina barn sover fortfarande. Medan jag läser igenom morgonens nyheter om oroligheter i Tyskland och i södra Sverige så tänker jag på Umeå. Umeå har blivit en riktigt vacker stad. Modernt blandat med gammalt. Mycket aktivitetsområden för barn och unga. Inte för alla men för många. Det har varit relativt lugnt politiskt ett tag. Hm. Det är lite för lugnt. För sanningen är att det ligger många stora problem och växer. Haverierna ligger där och väntar.

Utan att ha närmare granskat några siffror så vet vi att:

– Alla skrytbyggen vid hamnen kommer att belasta Umeå kommun hårt under lång, lång tid. Det spelar ingen roll hur komplicerat avtalen är skrivna och hur kommunen valt att låta kostnaderna kanaliseras i labyrinter. Kosta gör det.
– Socialtjänsten går med underskott. Man hade kunnat välja att upphandla fler tjänster och sparat tiotals miljoner, t ex inom personlig assistans. Men kommunen valde att inte göra det av ideologiska skäl. Istället för att spara så har det införts kostnadsdrivande åtgärder. Miljöförbättringar, kompetenshöjningar, ökad anställningstrygghet osv. Bra. Jättebra! Men det kostar. Hur ska det betalas?
– Flyktingströmmen har avtagit i Sverige men är fortfarande på en historiskt hög nivå och så fort kylan avtar så kommer flyktingströmmarna att öka igen. Även Umeå kommer att fullt ut behöva ta sitt ansvar. Det har Stefan Löfven varit tydlig med. Alla ska ta ansvar. Hur ska Umeå lösa det? Det kommer inte enbart att handla om ekonomi. Det kommer också att handla om lag och ordning. Klart vi ska lösa det! Men finns det en beredskap?

När jag träffar politiker så hör jag att inget ändrats i hur man jobbar. Samma ränksmidare, interna lurigheter och fulheter, folk som bara försöker lyfta fram sig själva för maktens skull. Det handlas och kohandlas. Men hur ska ekonomin förbättras? Varje sommar när gatubelysningen släcks ned – och osäkerhetskänslan försämras – så blir jag påmind om hur fåniga besparingsåtgärder som görs. Sila mygg och svälja kameler. Spara några hundra tusen på släckt gatubelysning men släppa efter tiotals miljoner kronor på dumheter. Säkert kommer politikerna att hitta något nytt fånigt värdskap för Umeå där vi kan få vara huvudstad under ett dyrt år. Få känna sig världsberömda i Umeå. Betala journalister i utlandet som skriver om oss. För en stund glömma bort hög kommunalskatt och växande underskott. Vart är dagens vinster från kulturhuvudstadsåret? Vart är den kulturdrivna tillväxten som marknadsfördes?

Rök och speglar brukar vara populärt. Att lyfta fram och sätta strålkastarljuset på något irrelevant för folk att ha uppmärksamheten på – medan man på annat håll genomför något vansinnigt som inte granskas. Men jag sätter ganska stort hopp till den lokala journalistiken. Den har visat sig inte vika när politikerna hotar och försöker skrämmas. Journalisterna har inte alltid rätt, kan ha missat något här och där, men dom finns där som en nagel i ögat på maktmissbrukarna.

Och, även om jag inte är någon legitimerad siare, så tror jag att just denna vackra kalla dag så upplever vi lugnet före stormen. Det är för lugnt. Snart kommer något stort.

Har firat ännu en nyårsafton. Japp! Ganska lik den förra. Gillar sällskapet. Men det skulle jag gilla varje dag. Jag behöver inte en nyårsafton för det.

Vad firar vi? Att nästa år ska bli bättre än det förra? Eller att vi haft det bästa året ever – och att nästa blir sämre än det förra? * Host* båda alternativen lät rätt negativa. Why?

Jo, vi har ingen dröm i Sverige, till motsats från USA. Vi är – eller rätttare sagt har varit – nöjda med att vi är snällare och klokare än resten av världen. Men det är inte sant. Det vet vi nu efter att vår utrikesminister Margot vågat uttrycka vad vi tycker och gjort oss ovänner med halva världen…hittills. Vi är enbart mellanmjölk i alla lägen. Eller surmjölk när Margot håller i stafettpinnen.

Vi behöver ambitiösa visioner. Ledsamt att det bara finns ett politiskt parti som har det. Och därtill realistiska. (Drömmarpartier räknas inte) Jag hoppas att det ändras. Snabbt!

Jag drivs inte av att tjäna pengar längre. Har råd med villa, gröt och Passat. Det räcker gott. Däremot älskar jag företagande och vill gärna se fler entreprenörer. Så jag tänkte pedagogiskt i realtid visa hur enkelt det kan vara.

I kväll hade jag en konversation med en kompis, som tipsade mig om bilpooler. Hur bra det funkar i Stockholm, hur många som i dag bara vill bruka och inte äga. Miljövänligt till tusen! Och borde passa en progressiv stad som Umeå som hand i handske! Så kom jag på att min koncern har två Kia Piccanto som bara står utan att användas.

Då gör man så här:

1. Man lägger ut en blogg och skriver på Facebook om sin ide så att den får spridning.

2. Man informerar sin verksamhetscontroller Kickan om att nu har Mattias gjort det här. (Lite Boris Jeltsin att prata om sig själv i tredje person…men man måste ju om man ska uttrycka sig pedagogiskt) Och om bilarna har urladdat batteri, har fel logga på sig eller vi inte har bestämt betalmodell än – så är hon perfekt för att lösa det problemet när det börjar ringa! Fast det börjar ju inte ringa direkt för vi behöver ett särskilt nummer. Men det börjar droppa in mail på hennes mailadress [email protected]. Jaja, det är reklam, men VK har sagt till mig att innan någon börjar uppenbart uttnyttja bloggen för reklam så kommer dom inte att deleta något. Och det här är ju främst en pedagogisk blogg i entreprenörskap!

3. Om det är så att det krävs tillstånd för att driva bilpool så hinner vår jurist Marcus kolla upp det innan vi de facto lämnar ut någon bil.

4. Om det krävs 10 bilar och en bokningsapp för att få lönsamhet i affären så löser vi det längs vägen.

5. Om min styrelseordförande Thomas blir tokig över mitt impulsiva drag så…får jag muta honom med någon förstaupplaga av en bok. Han gillar sånt. Jag har inte lärt mig än vad min nyanställda kommunikationschef Kicki gillar. Men går hon bonkers över att jag inte tog det här med henne innan…så får jag väl snabbt räkna ut hennes bevekelsepunkt. Eller så får jag utstå utskällningarna.

6. Så var vi igång! Inte svårare än så.

Det är klart att har man inte en koncern med bilar över och personal som hjälper en så är det inte så här lätt. Men poängen är att bara man startar och löser problemen längs vägen så kommer man igång snabbt!

See you out there, blivande entreprenörer!!!