I går fick jag äntligen napp på en av pappas kunder från turen i Innersjö. Det var Carin Ericsson-Edlund från Innersjö, som ogift hette hon Johansson. En skön kvinna fylld av spännande historier från när Julles körde i Innersjö där hon växte upp som barn på 60-70-talet. Det är en av alla byar kring Yttersjö, ett par mil söder om Umeå.
När jag langar fram pappas bruna fotoalbum tindrar det i hennes ögon av förtjusning.
– Jag blev så glad när jag fick tips om din pappas bilder. Jag minns hur det luktade i bussen.En blandning av motordoft, godis och bröd, ja, allt. Alldeles till höger om dörren fanns godishyllan. Den besökte jag ofta som barn.
Hon minns livet i byn på 60-70-talet tydligt. Det körde två matvarubussar förbi flera gånger i veckan, Julles rullande livsmedel och Holms, som utgick från Konsum på Teg. Även Berghems bryggeri kom åtminstone en gång i veckan samt en farbror som sålde färsk fisk. Det var en ynnest för många som inte hade bil. Men det fanns även flera matbutiker i byarna runt omkring. Holmnäs, Bösta, Djänkneböle, Degersjö och Yttersjö hade alla butiker på den tiden. När butikerna slog igen kom matvarubussarna, i dag finns varken de eller butikerna kvar.
– Jag minns att jag fick en krona av mamma för handla en läsk hos Julles, och när jag böjde mig ned till drickabackarna så föll kronan ned bakom. Jag letade och letade men hittade inte igen den. Men Julle gav mig en dricka i alla fall. Det var snällt, berättar hon som om hon just hade tagit en god klunk ur drickan.
Tillsammans sitter vi och tittar i albumet över en kopp kaffe på NK.
– Men där är ju mamma, men Gud! utbrister hon plötsligt av glädje, Se hon har gula träskor som matchar till klänningen! Vi tittar på bilden och försöker se vilka hon poserar med i solen. Hon konstaterar att det är några farbröder till henne.
Flera av människorna på bilderna finns inte längre, andra har flyttat från byn. Själv flyttade hon tillbaka från stan tillsammans med sin man och byggde nytt 1994.
– Det är så fint och vi trivs så bra i byn.
En händelse som hon kommer ihåg från tonåren var när Julle skjutsade in henne och kompisen Christina, som hon poserar med till höger på bilden till Hagagården( eller Ungdomsgården) i stan. Året var 1974 och de var 13 år.
– Vi ville gå på UG men mina föräldrar hade varken bil eller körkort och vi ville inte fråga Christinas. Då kom mamma på att om vi tog oss till stan så skulle hon betala taxi hem åt oss. Mamma frågade Julle om vi fick åka med honom in till stan. Jo, det skulle gå bra, men det skulle ju ta lite tid eftersom han hade en bit kvar på sin tur.
–Vi gömde oss bakom bussen, för den sista kunden i Innersjö var Christinas mamma, så fort hon hade gått hoppade vi in i förarhytten och åkte till stan. När vi sedan åkte hem på kvällen med taxi stannade vi en bit i från för att inte avslöja för hennes föräldrar att vi hade varit i stan. Om jag kom ihåg kvällen på UG? Näää, inte ett smack, säger hon och vi skrattar gott tillsammans. Men Julles glömmer hon aldrig.
Fotnot: Hagagården är idag riven, låg på Östra Kyrkogatan på Haga.
Senaste kommentarerna